fredag 14 december 2018

Håkan Hellström - Illusioner


De kysser varandra genom spårvagnsfönstret - Göteborg och Håkan. De fortsätter trots att världen är kall, för i Håkans musik så segrar alltid kärleken. Riktiga livet är ju aldrig som i filmerna och Göteborg är inte riktigt som i Håkans låtar, även om varje gata som Håkan nämner och har nämnt i sina texter blir till platser för fans att besöka, romantisera om, ta bilder vid. Håkans musik får  här ett allt större fokus på hans röst, han använder sitt lägre register mer och vågar leka allt mer med rösten. 

Förra skivan, Du gamla du fria, var hans klart sämst skiva dittills. Den kändes som ett experiment och samtidigt så tycks skivbolaget Woah Dad handla väldigt mycket om limiterade versioner av det allra mesta, det produktskapandet är inte alltid så vackert, inte alltid så genuint och en börjar undra var lågan finns någonstans, var den kommer ifrån. Sett till det så är nya skivan en explosion, ett stillsamt fyrverkeri på himlen som Nordhemsgatan sägs leda till. Fast vintern knaprar en större del av oss varje dag så får skivan mig främst att tänka på våren, något som blommar ut, en annan stig, inte mot arenor, utan mot öppna landskap. 

Nya skivan gästas av Göteborgs Symfoniker och består mestadels av ballader av olika slag. Både pampigt och mer avskalat, långt ifrån rocken och arenorna. Båda sidor nu, en cover på Joni Mitchells Both sides now, återkommer här i en nyinspelning. Förra versionen kändes mer hoppfull, nu kommer tvivlet fram mer. Själv tycker jag att versionen är klart sämre, men här finns annat att snurra hjärtat kring. 

Många av texterna på skivan är bland det bästa Håkan skrivit, tänker främst på vackra I dina armar och Mitt hjärta är ett jordskred, där han sjunger ”Mitt hjärta är en fågel som vill sjunga, men jag ger den sprit och piller, för att den ska tystna”. Den flummiga texten till Vänta tills våren klarar jag mig bättre utan dock - och låten är alldeles för lång. Men bortsett från den, Båda sidor nu och I love you stupid är det fint rakt igenom. 

Skivan är inte det bästa Håkan gjort, men den är ett klart steg framåt och jag misstänker att stigen genom Håkans Göteborg kommer vara mindre vildvuxen, mer reflekterande, för även om kärleken vinner till sist så finns tvivlet alltid kvar, och när en står där på toppen, blickar ut över ett fullsatt Ullevi, så är den himlen kanske nådd, men det finns fler himlar att jaga, att gå bort sig i. Alla kanske inte är lika storslagna, inte lika många som drömmer sig dit, men med åren kommer förändringar.

Lyssna på Illusioner här nedan.