fredag 9 november 2018

"Alpaca symboliserar nåt mjukt, fluffigt, drömskt och snällt"

Foto: Per Möller

Indiepopbandet Alpaca Sports har släppt ett nytt bubbelgumsdoftande album, deras andra, och Andreas Jonsson i bandet berättar här om musiken, spelminnen, känslor och varför de är Big in Japan!

Hur kom bandnamnet Alpaca Sports till?
- Namnet kom till ganska mycket av en slump när det pratades om bandnamn med en god vän till mig som hade på sig en tröja i alpackaull. Utan att överanalysera så är det mest en lek med ord och associationer. ”Alpaca" symboliserar för mig nåt mjukt, fluffigt, drömskt och snällt. ”Sports” är rörelse, ett mål, men kanske också svårigheter.


Berätta om nya skivan From Paris With LoveHar du någon favoritlåt därifrån?

- From Paris With Love släpptes i september av spanska skivbolaget Elefant Records och är vårt andra fullängdsalbum. Jag känner mig väldigt stolt över vad vi lyckades skapa! För mig känns det mer sammanhängande än vårt debutalbum Sealed With a Kiss och låtarna följer och beskriver väldigt naturligt en speciell känsla/tema. Jag var bosatt i Paris när låtarna till albumet skrevs och det har nog gjort avtryck och påverkat mig och Lisle Mitnik (bosatt i USA), som jag skriver musiken tillsammans med. Musiken är inspelad och färdigställd i USA och senare England med hjälp av producent-magikern Ian Catt. Favoritlåt känns svårt att välja, det beror nog lite på dagsform också, men Saddest Girl in the World får mig alltid att känna mycket.

Ni har en tydlig profil, både grafiskt och musikaliskt, vad inspireras ni av?

- Inspireras av otroligt mycket. Känslor, relationer, människor, minnen, drömmar, musik, filmer, rädslor osv. Allt möjligt som finns runtomkring oss och som får oss att känna saker som känns på riktigt. Just när det gäller det grafiska och musikaliska så är det nog inget som vi pratar och filosoferar om speciellt mycket, det kommer naturligt. Men musiken inspireras mycket av indiemusik från 80-90talet som vi vuxit upp med.

Berätta en rolig anekdot från en spelning!

- Haha, har väldigt många anekdoter! Vi har varit väldigt modiga genom åren och lånat in lokala musiker och band när vi åkt utomlands och spelat och det har ju gett oss helt fantastiska minnen och upplevelser. Att t ex spela för allra första gången tillsammans som band på legendariska New York-stället Cake Shop och känna att allting fungerar perfekt, det är en underbar känsla och något av en barndomsdröm som går i uppfyllelse.

- En rolig anekdot som kommer spontant till mig är när vi spelade i Milano för första gången, tror det måste varit 2012. Spelningen ägde rum i den punkiga och extremt varma källarlokalen ”Ligera”. Min monitor på scen slutar helt att fungera efter några låtar och då vi uppträder till backing tracks (bakgrundsmusik innehållandes majoriteten av instrument som trummor, bas, lead-gitarr) har jag egentligen ingen aning alls vad som händer, haha. Vi hittade ingen lösning på problemet så jag fick spelningen att synka min sång och gitarr med sången/vrålen från arrangörerna som stod för att hjälpa mig vid en av två högtalare riktade mot publiken. Vi har nog aldrig varit mer punk än så!

Hur kommer det sig att ni är stora i Japan?

- Vet inte om jag skulle säga att vi är stora, men intresset där är helt klart större än här hemma i Sverige exempelvis. Det är säkert många faktorer som spelar in men den viktigaste är nog rätt enkel och det är att det finns en större publik och ett större intresse där för den klassiska indiepop vi spelar. Vilket så klart gör att den får mer plats och syns mer. Vi får t ex stora album-montrar i jättebutikerna Tower Records och Disk Union i Shibuya, Tokyo, och spelas på McDonalds-restauranger runtom i landet.

Vilka skulle ni vilja se göra en cover på någon av era låtar?

- Hmm, svårt! Om jag får spåra ur fullständigt säger jag The Clash runt 1977-1980. Hade älskat att höra bapapa-körer från Mick Jones!


Foto: Jonas Börjesson

Vilka är bandmedlemmarna?

- På nya albumet sjunger jag och Amanda, Lisle spelar mängder med instrument som bas, gitarr och keyboard, Hampus Öhman-Frölund spelar trummor, Kristine Capua spelar klarinett, Gary Olson spelar trumpet, och producent Ian Catt spelar lite blandat, t ex melodica och keyboard. Live senaste åren har vi också fått hjälp av den fantastiska Cristina Quesada.

Ni verkar vara utspridda geografiskt, hur fungerar det praktiskt?

- Det är ett väldigt internationellt projekt helt klart! Jag gör låtarna tillsammans med Lisle som bor i Portland. Gary spelar in Hampus på trummor i hans studio i New York, Ian producerar, mixar och mastrar i London, Ray Kimura från Tokyo gjorde albumets illustrationer och allt släpps av Elefant Records från Spanien. Jag och Lisle började skriva tillsammans på minialbumet When You Need Me the Most som släpptes 2016 och det var ett stort experiment för oss. Det tog tid att lära känna varandra, både som musiker och vänner, och det kan vara svårt att helt fullt ut förstå varandras idéer och att kunna uttrycka sig över internet helt klart. Men allteftersom skapar man sig ett eget språk och till detta album var vi mycket mer bekväma med arbetssättet och bättre på att uttrycka idéer, experimentera och ifrågasätta arrangemang, osv.

- Detsamma gäller övriga som har varit med och bidragit till albumet. Tilliten vi byggt upp genom åren har gjort att vi alla har fullt förtroende för varandra att alla kommer göra sitt bästa för att den färdiga låten ska bli starkare och större än summan av alla individuella delar.

Vems hund är det som figurerar kring er? Så oerhört söt!

- Visst är hon söt!? Det är min mammas hund Misty.

Vad har du för smultronställen i Göteborg?

- Skatås är väldigt speciellt för mig och Härlanda Tjärn. Ett annat smultronställe är på ståplatsläktaren när ÖIS lirar boll.

Ni släppte singeln "I'll do anything you want" den 16e oktober med tillhörande video. Vill du berätta om texten och videon?

- Jag och Amanda hoppade på tåget till Halmstad tidigt en morgon och spelade in videon med vår gode vän Jonas Börjesson! Jonas hade precis tömt sina föräldrars garage på en massa saker, t ex skateboards och gamla tennisrackets. Så videon blev en rätt spontan historia där vi packade ner diverse prylar, kaffe och kanelbullar, och åkte ut till platser där Jonas växte upp och tillbringade mycket tid som liten. Detta blandat med Jonas unika förmåga att mixa färg, form och nostalgi gjorde videon perfekt och väldigt speciell och betydelsefull för oss och honom. - Texten är ganska rak på sak tror jag och innehåller en rätt stor portion desperation och frustration med personer som krampaktigt håller sig kvar i giftiga relationer.

Kommer vi få se er spela i Göteborg snart?

- Vi har inga spelningar inplanerade just nu. Vi är som sagt väldigt utspridda geografiskt och det har inte varit läge att titta på alternativ just nu pga flera olika anledningar, inte minst tid. Förhoppningsvis nästa år!

Lyssna på det nya albumet här.

Och se den fina videon till I'll do anything you want här nedan!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar