Foto: Jessica Nettelbladt |
Den 20 april släppte Sofia Härdig sitt nya album, Changing the Order. Den följer upp 2016 års And the Street Light Leads to the Sea. Sofia har kallats för "Sveriges bäst bevarade hemlighet" och har hyllats internationellt. Igår hade hon releaseparty för nya skivan i Berlin. Här nedan berättar Sofia om nya skivan, om uppväxten i Uppsala och om hur experimenterandet med ljud började redan när hon var spädbarn.
Ditt nya album heter Changing the Order, vad är det för en slags skiva?
- Ett elektroniskt album med rötterna i synth, noise och rock.
Är det någon av låtarna som du gillar särskilt mycket?
- Det går lite i perioder det där, just nu jag gillar titelspåret. Dels för att jag gjorde mycket av ljuden till den låten på en Buchla (En 60-tals modulär synt, där man kopplar sladdar via olika oscillatorer istället för att spela på keyboard) och dels för att det är ett bra sväng!
Säg att du skulle beskriva nya albumet som en plats, vad är det för en slags plats?
- En industriell övergiven byggnad i utkanterna av en Östeuropeisk stad, där det om nätterna sipprar in varelser genom alla hörn och springor, för att dansa hela natten lång. Väggarna skallrar, det går sprickor i murbruk, sten och betong. Det yr av damm och monoton extas. Genom sprickorna sipprar solskenet ner och in i mörkret.
Jari Haapalainen har producerat, hur kom du i kontakt med honom?
- Det var en vän till mig, Elena Wolay, som tipsade om honom då hon hörde några låtar ifrån skivan. Jag skickade över ett par spår till honom och han gillade det, vilket gjorde mig glad eftersom han är känd för att vara en kräsen producent som endast jobbar med det han absolut tror på.
Det är första gången du jobbat med en producent, hur fungerade det, tycker du?
- Det var intressant och lärorikt. Jag lärde mig mycket, en av de största lärdomarna var paradoxalt nog att tro på mig själv som producent. Jari lyfte fram mina egna idéer och tankar.
När du skapar musik, brukar du följa din ursprungliga idé genom hela skrivprocessen?
- Både ja och nej. Det gäller att vara trogen sin idé men samtidigt följa vad som händer på vägen.
Du växte upp i Uppsala, hur var din uppväxt där?
- Jag började spela i band då jag var 9 år, ett par år senare spelade jag i stans alla möjliga band. Ett tag var det så många som 7 band parallellt, jag sprang ifrån ett gigg till ett annat. Spelade för middagar osv. Jag såg också mycket liveband som kom och spelade i stan. Som 14-åring gick jag flera gånger i veckan på konserter, stod längst fram med vidöppna ögon och öron. Vet inte riktigt varför de släppte in mig egentligen, men de hade väl inte hjärta att säga nej.
Har hört att du experimenterade mycket med ljud redan som tre-åring?
- Ja det stämmer, min pappa hävdar till och med att det har underdrivits om det där. Han menar att det började ännu tidigare. Att jag drog ut varenda kastrull och bunke ur skåpen som spädbarn och jämförde ljuden i dem, då jag slog på dem noggrant. Att jag satt i timmar och bankade och lyssnade. Själv minns jag att jag började experimentera med maskinljud, som jag skapade musik till, vår gamla taffel och allt som lät som jag kunde komma över. Det har jag gjort så länge jag kan minnas.
Nu bor du i Malmö, hur trivs du där?
- Malmö är en trevlig stad. Mycket musik och stort hjärta, många goda vänner.
Hur ser du på ditt debutalbum idag?
- Jag lyssnar väldigt sällan på min egen musik, jag skulle faktiskt säga aldrig. En del saker är jag lite imponerad över att jag gjorde, andra får mig att önska att jag kunde göra om det. Jag kan också höra att jag var på väg någon annanstans, bort ifrån det klassiska bandformatet och att bandet inte riktigt hängde med i det musikaliskt.
Foto: Jessica Nettelbladt |
Vilken var den första låten du skrev?
- Det vet jag faktiskt inte, jag var så liten. Musiken växte fram utan att jag riktigt visste att det var det jag gjorde. Det finns ingen första milsten, "så, där är den första."
Minns du den första gången du stod på en scen?
- Det är också lite vagt och successivt. Jag stod på scen i olika sammanhang och med olika instrument. Jag minns någon av de första gångerna med ett rockband. Det var kul. Jag var så liten så jag fick stå på mitt trumpet-fodral för att nå upp till micken, som jag delade med bandets långa saxofonist.
Finns det någon speciell person som har betytt extra mycket för dig som artist?
- Alan Vega från Suicide. "HAAARLEEEEEM", ingen kan skrika som Alan!
Har du några dolda talanger?
- Jag är väldigt bra på att förlösa lammungar!
Vilket är ditt bästa minne, kopplat till musik?
- Att spela i New York på CBGB innan det stängde.
Finns det något drömprojekt du verkligen skulle vilja förverkliga?
- Oj OM! Väldigt många!
Vad vet du i dag som du önskar att du visste när du var yngre?
- Att de som försökte trycka ner en och ta död på ens lust faktiskt inte hade någon koll.
Till sist, vad ser du fram emot mest 2018?
Att gå in i studion mixa nästa album som jag redan spelat in! Släpps 2019!
Lyssna på Sofias nya album, Changing the Order här nedan!