Jag har alltid sett Mäbes musik som ett sökande, en resa utan givet mål, men som är väldigt intressant att följa. Tågspåren på omslaget passar fint. Förra gången vi hörde från Mäbe var det genom singlarna Varje kväll nånstans och I skuggan utav tornet. Nu är EP:n När rösten i radion sa hans namn här. Naturligtvis hittar vi båda singlarna här och även fem nya spår. Jag gillar Mäbe bäst när insidan tillåts explodera, när det privata tillåts krypa närmare och närmare, som i Pannkakskungen från albumet Mot Ingenstans och Överallt. När rösten, texten, orden talar högre än musiken. Som i inledande Poetens död. Då. Den ger mig samma känsla som i Pannkakskungen. Mäbe är bra på att berätta historier, oavsett om de hänt på riktigt eller inte så berör de in på djupet.
Texterna är som vanligt välarbetade och jag tycker om när perspektiven vänds och vrids på i Världen uppochner. Världen uppochner är faktiskt en av de bästa låtarna vi fått från Mäbe, enligt mitt tycke. Texten och melodin är på topp. Synd att låten inte lyfts fram än mer, nu är den med som bonuslåt på cd-utgåvan.
Överlag så är det en stark EP som känns som ett naturligt steg i Mäbes utveckling. I början av karriären tilläts inte Mäbe stå på egna ben, utan skulle hela tiden jämföras med Thåström, det suddas ut allt mer och då är det enklare att bygga vidare på det som är en själv, istället för att hela tiden tvingas motbevisa folk. Om människor fokuserar på det som gör Mäbe unikt så kommer också fler förstå vad det är som gör detta så bra, berättandet om de inre resorna, bort, hem, bara någonstans tillsammans med musiken som både imploderar och exploderar. Lyssna och ta in.
EP:n släpps den 26 januari och kan förbokas på bland annat CDON och Ginza.
