fredag 1 december 2017

"Roten till väldigt mycket olycka i världen är på grund av att vi jämför oss för mycket med varandra"

Foto: Press

Senast jag intervjuade den oerhört trevliga mångsysslaren Eddie Wheeler var hösten 2014. Då var han aktuell med tre singlar på svenska. Nu är Eddie aktuell med Ep:n Love, Live, Repeat som släpps den 8 december. Här berättar han om mörkret som präglar skivan, om tillgänglighet och om hur musikbranchen har förändrats. 

Din nya singel heter Burn it. Vad är för en låt? 
- Burn it är en ganska enkel låt. Ville testa att göra en låt så enkel som möjligt för att få varje liten nyans att bli större och märkas mer. Så jag skrev en enkel text och försökte ha en så enkel produktion som möjligt. Låten handlar om att ibland är det ingen idé att laga något som gått sönder för 1000e gången. Ibland måste man reboota, starta om på nytt. Bränna ner skogen och låta den nya växa upp. Känns som något som är ganska aktuellt nu med tanke på all politik och galenskap i världen. 

På kommande Ep:n har jag fastnat mycket för True love is dead, vill du berätta lite om texten till den?  
- Kul att du gillar den. Den är min favorit också. True love is dead handlar om att befinna sig i en livskris och vakna upp. Typ som Nemo i Matrix när han tar pillret. Hela vår västerländska civilisation har befunnit sig vid en ändhållplats ganska länge. Mycket av det vi gjort och hur vi lever är ohållbart men vi har blundat i 20-30 år för detta faktum. Nu befinner vi oss vid en position där man inte kan blunda mer. Så jag ville skriva en låt om det. Men för att inte bli för uppenbart pretto i texten skrev jag låten ur ett kärleksperspektiv. Hur man inser man nått en ände och måste välja ett nytt sätta att leva. 

Det känns som en ganska mörk Ep och jag tolkar det som att det handlar både om personligt mörker och att samhället går åt fel håll, ligger det något i den tolkningen? 
- Ja, den är absolut det mörkaste jag gjort. Men inte mörkt på det viset att det inte finns hopp. Utan mer mörkt och elände som vi måste hitta ett sätt att ta oss ur. 

Under året har du turnerat en del med Glenn Udéhn och Richard Selin och du har nämnt att du trivs så bra att vara ute på turné med dem. Hur kompletterar ni varandra som personer? 
- Alltså, vi är bästa teamet. Glenn gillar inte att äta och Richard gillar ha det sjukt varmt precis som jag! Så vi passar toppen tillsammans. Jag brukar alltid ställa AC:n på högsta inställningen när jag checkar in på ett hotellrum. Även när jag turnerade i Australien och det var 40 grader varmt ute. Trodde jag var ensam i världen om det, sen möter jag dessa snubbar. Hur stora är oddsen? 

I april spelade du på Jazzhuset som stängdes ner för gott i maj. Vad är ditt bästa minne därifrån? 
- Oj oj oj. Helt omöjligt att säga. Har så fruktansvärt många minnen därifrån och många lämpar sig inte i tryck. Men jag är nog mest glad att jag är så pass ”gammal” att jag fick vara med i några år då Jazzhuset verkligen blommade i underground-Göteborg. När Soundtrack, Bad Cash och Broder Daniel festade backstage. Men det var inte personerna i sig som var det häftiga utan hur liten kärna av band som fanns då och alla kände varandra. Idag är musikscenen så urvattnad och det finns inte samma sammanhållning. Det saknar jag jättemycket. 

Generellt så lyssnar ju många på musik på ett annat sätt idag, vilket bland annat har lett till att live-scenerna har minskat, hur ser du på den utvecklingen? Går det att vända på den? 
- Vilken bra fråga. Jag vet inte. Jag tror kanske det är bra att musikindustrin får en liten svacka. Så får man starta om hela skiten på nytt. Problemet är inte pengarna som har försvunnit i branschen, pengar finns fortfarande men problemet är att det är börsen och investmentbolag som bestämmer hur musikbranschen ser ut. Det finns inte så många musikälskare som ger ut musik bland de större bolagen. Allt är bara profit och det har gjort musikindustrin förutsägbar och tråkig och då drar folk. Det finns andra mer spännande saker att göra än att se på artister som härmar artister som i sin tur härmar artister. 

Hur ser du på skivomslagens roll när så mycket musik bara släpps digitalt? 
- Jag vet inte riktigt. Jag gillar fysiska skivor men det är ju smidigt med digitalt. Svårt att svara på. 

Vilka är dina favoritomslag, topp 3? 
- Oj, svårt. Kanske 1. Scott Walker – Tilt. Är det tuppar som slåss på omslaget? 
2. David Bowie – Low. Fantastiska färger, Bowie ser så cool ut. Som en galjonsfigur på ett skepp. Fantastiskt omslag.
3. Ratmilk – Give me that. En muspojk och en cool tjej. Allt världen behöver. Love it

Foto: Press

Du arbetar mycket för tillgänglighet, vad skulle du säga är sämst med Göteborg och samhället i stort ur ett tillgänglighets-perspektiv?
- Problemet är helt enkelt att det är svårt att dra på event om man har tex. rullstol. Det finns liksom 100 platser på Ullevi som tar typ 50.000 pers. Om man skulle se hur många som faktiskt sitter i rullstol i Sverige och bygga platser efter det så skulle det finnas kanske 300-500 platser. Och när man väl får en rullstolsplats så får man aldrig ha med sig kompisar eller så pga. regler. En polare i rullstol skulle gå med sina barn på Disney on ice, men de fick inte sitta med honom utan på andra sidan arenan med massa främlingar för de kunde inte räknas som assistenter. Skulle dra och se en konsert med ett band på en av de större ställena i Göteborg. De har bara två rullstolsplatser. Båda var sålda så jag fick ingen biljett trots att 45% av ordinarie sittbiljetter fanns kvar. Det är lite frustrerande. 

Senast vi pratade så nämnde du att du håller på med en bok, och nu verkar det som att den är på gång? 
- Alltså den där boken. Jag skriver lite då och då, har för många järn i elden så jag hinner aldrig få klart den eller så kanske jag inte vågar skriva klart den undermedvetet. Men den kommer. Men det tar nog säkert ett år till tyvärr. 

Vad är roligast respektive svårast under arbetet med boken? 
- Det roligaste är att bara skriva. Ibland hittar man den där berättarrösten och allt flyter på så fint, då är att skriva det roligaste som finns tycker jag. Oftast sitter jag med en rykande kopp te och stirrar på en vit sida dock. 

Har du själv någon bok som betytt lite extra för dig och i så fall vilken? 
- Har så otroligt många men skulle nog kanske säga Per Hagmans samling Cigarett, pool, volt tillhör något av de bästa som har skrivits på svenska. Per Hagman är ett sant geni. Det är både en bra story och det vackraste språk man kan tänka sig trots att boken handlar om ”smuts” och ”synd”. 

Finns det någon speciell person som påverkat dig som person och som artist? 
- Mina föräldrar. De är helt otroliga. Alla säger det, inte bara jag. Har aldrig träffat så glada och positiva människor som dom. 

Vad vet du i dag som du önskar att du visste när du var yngre? 
- Roten till väldigt mycket olycka i världen är på grund av att vi jämför oss för mycket med varandra. Med sociala medier är det lättare att jämföra sig med andra och inget gott kommer av det. Jämför dig med dig själv istället för då ser du verkligen fantastiska framsteg. Det kommer alltid finnas andra som är bättre men som har andra förutsättningar så skit i dem. På riktigt. 

Vad skulle säga att du mår bäst av? 
- Att få vara kreativ och av att skapa. 

Vad får dig att skratta? 
- Smart och riktigt udda humor, gärna med brittisk touch. 

Till sist, vilket är det finaste ordet du vet? 
- Nagellackborttagningsmedelsradioreklam! Ett fantastiskt ord, eller hur?

Lyssna på Burn it här nedan! 

2 kommentarer:

  1. Grym intervju! Hörde att du också ska ge ut en ny bok?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Yes, kommer ut någon gång nästa år, "hjärtat skulle bara bita ihop och så kom du emellan" ska den heta! :)

      Radera