fredag 3 februari 2017

Västerbotten runt med Olov Antonsson

Foto: Press

Olov Antonsson släppte i slutet av november skivan Nere och ute i AC län. En skiva som känns, andas, lever, dansar Västerbotten och som golvade mig totalt på det mest positiva sätt. Skivan är Olovs första på svenska, men han har tidigare bland annat gjort musik under namnet Cocoanut Groove. Det märks att Olov älskar det han gör och det är lätt att fastna i låtar som Umeå, jag älskar dig men du drar bara ner mig nu och Stjärnhimlen. Här nedan berättar Olov om uppväxten, musiken och drömmar. 

Du växte upp utanför Skellefteå, hur var din uppväxt där?
- Jag är uppväxt i en by som heter Skråmträsk. Det är Västerbottnisk jordbruksbygd, med ladugårdar, lutande lador på öppna åkrar, skog, sjöar och åar. Det var fint att växa upp där! Särskilt när man var ett barn. När man blev lite äldre började man längta till städer och tyckte att ens hemby var trist. Nu uppskattar jag den mycket igen! Jag växte upp där med två systrar (som idag bor i Stockholmsområdet) och min mamma och pappa som bor kvar där än. 

Vem var du när du växte upp? 
- Jag var väldigt intresserad av idrott fram tills gymnasiet ungefär. Mest fotboll som jag spelade tills jag var 17. Men även andra sporter som ishockey, bordtennis, tennis etc. Det var väldigt fokuserat på idrott överlag bland ens kompisar på den tiden. Det var bra sammanhållning på nåt vis, fina minnen. Nån gång i när jag var 12-13 blev jag också intresserad av musik, när jag fick höra mina systrars popskivor. Det var sent 90-tal och de lyssnade på Beatles, britpop som Pulp, Suede och Oasis och indiegrejer som The Smiths och Belle and Sebastian. Första gången jag hörde Morrissey blev jag illamående, men det vände väldigt snart och blev senare nästan en besatthet.   

Minns du vad du drömde om som barn? 
- Som riktigt liten var det väl att bli bonde och älgjägare – saker som min pappa höll på med. Sen fotbollsproffs som Tomas Brolin. Sen blev det mest musik jag drömde om.  

Numera bor du i Umeå, var hänger du helst i stan när du har en ledig dag?
- Det är fint att gå eller cykla längs älven mot Backenkyrkan och vidare mot Baggböle om det är en fin dag. Jag gillar också Tvärån, som ligger Väst på stan där jag bor, som jag sjunger om på skivan också. 

Minns du den första skivan du fastnade för? 
- Min allra första cd-skiva var singeln När vi gräver guld i USA med GES på försommaren 1994. När jag upptäckte musik på riktigt var det mycket tidiga Beatles som jag verkligen fastnade för: Please please me, A hard day’s night och Rubber Soul. 

Hur kom du in på musiken från början?
- Jag spelade trumpet i musikskolan som barn, men när jag upptäckte popmusiken i sexan bytte jag till gitarr. Jag började försöka göra egna låtar redan då, men det tog väldigt lång tid innan jag förstod riktigt hur man skulle få ihop en hel låt från början till slut. I gymnasiet började jag spela gitarr med några kompisar i Skellefteå, bandet hette The Tidy Ups och gav ut några EP:s och spelade lite här och var 2002-2004. 

Din första skiva på svenska har varit ute i drygt två månader, hur har responsen varit?
- Den har varit fin! Den har fått väldigt bra recensioner, vilket varit superkul. Och jag blir alltid superglad när någon hör av sig och säger att de lyssnat och gillar skivan. 

Jag fastnade verkligen för Stjärnhimlen, kan du berätta lite om den låten? 
- Det var en av de sista låtarna jag skrev till skivan. Jag är själv nöjd med hur den blev. Den utspelar sig under en nattlig promenad på gatan som jag bor på i Umeå, Skolgatan. Jag gillar att gå på promenader, och flera av låtarna på skivan handlar om att driva runt i Umeå. Det kallas flanördiktning inom litteraturen tror jag. I Stjärnhimlen ville jag liksom måla upp en bild av en natt i en stad och hur det känns att gå runt där. Jag är nöjd med hur allt liksom flätades ihop, Sinatra, Four Tops, stjärnhimlen, aftonstjärnan, månen. Jag ville att refrängen skulle vara väldigt fin och romantisk (”det är dig jag tänker på under stjärnhimlen än”), den innehåller också en referens till Joni Mitchell-låten Both Sides Now (vi har sett moln från båda sidor). 

Du har tidigare sjungit på engelska, hur kom det sig att det blev på svenska nu? 
- Det var något jag velat göra länge, men inte riktigt vetat hur, liksom. Tycker alltid att låtar med texter på svenska blir starkare på nåt vis. Sen skrev jag Johanna i parken någon gång kring 2013-14 och blev peppad på att försöka göra ett helt album i samma stil. 

Hur går det till när du snickrar ihop en låt?
- Låtarna på Nere och ute i AC län är nästan uteslutande skrivna vid samma skrivbord i min lägenhet, vid pianot eller med en akustisk gitarr. Och nästan alla låtar är skrivna väldigt sent på kvällen. Det blev som en vana under 2015-2016 att vara uppe väldigt sent och göra låtar. Det är nog det allra roligaste med musik tycker jag, att skriva låtarna. Sen har de som jag gjort skivan med bidragit otroligt mycket till att låtarna blev som de blev. Mattias Malm (producent och arrangör) och Petter Utbult (stråk- och blåsarrangör) har bidragit med massor med idéer, arr, slingor, hooks och rytmer. Deras insatser var helt avgörande. De övriga musikerna på skivan, som Josef Ringqvist (bas), Erik Karlsson (trummor) och Jonas Lindsköld (klaviatur) var också superviktiga. 

Det är mycket referenser till äldre musik i dina låtar, om du får välja dina tre favoritmusik-klipp på youtube, vilka skulle det bli då? 
- Det finns många favoritklipp, men jag tar de tre som jag kommer på först:

1. Kirsty MacColl spelar den fantastiska låten Soho Square i brittisk tv 1992. Så bra röst, så bra låt!  
2. Bruce Springsteen spelar Thunder Road i London 1975. Tror det här var hans första spelning utanför USA. Allt är så perfekt: Låten är den bästa han nånsin skrev, varje textrad är bra, framförandet är så enkelt med bara piano och sång, men varje sekund är magisk. 
3. Brian Wilson spelar Surf’s Up ensam vid pianot i dokumentären Inside Pop: The Rock Revolution från 1967. Låtarnas låt på nåt vis. Och här i så otroligt fin och bräcklig version. 

Säg att du skulle få anordna en festival i Västerbotten, vad skulle känneteckna den festivalen?
- Då skulle man nog vilja hålla till en bit utanför stan, i nån fin by, kanske vid nåt vattendrag. Det fanns en väldigt trevlig festival här utanför Umeå som hette Gravmarksfestivalen för några år sen, ungefär så skulle det väl vara. Eller som festivalen En ljummen i gräset i Vinterviken i Stockholm som min svåger Peder arrangerade för ett antal år sen. Att man kan sitta i gräset och dricka en och annan öl och se några band man gillar. 

Till sist, vad är planerna för året? 
- Vi ska ha några spelningar i Umeå nu under våren, bland annat på festivalen Umeå Open sista helgen i mars. Det blir kul, jag kommer spela med ett väldigt bra band, och ha med blåsare och stråkar på scen. Det är något av en dröm att kunna spela med så många musiker live. Sen får vi se, jag skriver alltid på nya låtar, men jag har inte bestämt när vi ska ge ut något igen. Förhoppningsvis blir det en ny skiva eller EP inom inte allt för lång tid!

Lyssna på Nere och ute i AC län här nedan!