tisdag 6 december 2016

"Jag mår som bäst när jag är i vattnet"

Foto: Press

Frida Teresia Svensson gör musik under namnet I Wish I Was A Fish. Nu i dagarna släpptes hennes debut-EP med samma namn. Här berättar Frida om kärleken till vatten, musiken och om socialt engagemang. 

Hur hittade du till musiken?
- Det har alltid funnits mycket musik runt omkring mig. I min familj har det alltid funnits ett musikintresse och i min familjs vänskapskrets fanns det också mycket musik. Men jag tror själva musikskapandet startade någon gång på mellanstadiet när min kompis pappa frågade mig och mina kompisar om vi ville spela i band och tog oss till sin replokal. Vi började testa oss fram och efter ett tag bildade vi ett punkband som hette Eld där jag spelade gitarr. Det handlade mycket om tillhörighet och identitetsskapande då och jag minns att det där blev en fristad. Vid sidan av det plinkade jag på pianot hemma och lärde mig spela själv och började skriva låtar. Sedan blev det musikgymnasium och folkhögskola och hela baletten. Har spelat i en massa olika projekt, men alltid skrivit egna låtar samtidigt. Jag har också utbildat mig till musikterapeut och arbetat med musik med personer med olika funktionsvariationer. Jag har ett stort intresse för hur en kan använda musiken på ett socialt och politiskt sätt. 

Minns du första gången du stod på en scen?
- Jag är inte helt säker på att det var allra första gången. Men jag minns att vårt punkband spelade på en invigning av en skola tror jag. Vi hade jeans i olika färger och vi som spelade gitarr och bas hade drickabackar som fotstöd för att det var så tungt att hålla upp gitarrerna. Jag tror vi ägde!

Beskriv en vanlig dag i ditt liv!
- Just nu gör jag praktik på en skola då jag även pluggar till lärare. Så för tillfället är det typ: gå upp vid 06:00, dricka kaffe och äta gröt. (Sitter just nu och skriver vid frukostbordet). Åka till skolan, hänga med en massa fina barn. Åka hem, eller till rep. Fixa saker inför mina release-konserter eller knåpa på mina låtar. Annars kan det också förekomma lite simning, Popkollo-möten, skriva låtar i min studio och kanske en och annan serie. 

Du har precis släppt din debut-EP. Vad är det du vill berätta, få oss att känna?
- Det kanske låter pretto, men jag hoppas den kan få er att drömma iväg, bort från det onda en stund om ni vill det, eller påminna er om något som ni tycker är vackert och vill fortsätta kämpa för, eller något som är ont som ni vill ändra på. 

Hur är tanken bakom ditt artistnamn?
- Jag minns inte exakt hur jag bestämde mig för just I Wish I Was A Fish, men när jag startade mitt soloprojekt kände jag att det skulle ha någonting med vatten att göra eftersom jag på riktigt mår som bäst när jag är i vattnet. Sen handlar det också om en barnslig önskan om att leva i en fantasi-värld där en ibland kan få fly från all jävlighet som människor håller på med. Och så gillar jag att det inte är så vackert för I Wish I Was A Fish har handlat mycket om att släppa på gammal prestationsångest om att saker och ting behöver vara perfekta (vad nu det är).

När du släppte singeln Run skänkte du pengar till organisationen FATTA varje gång någon delade ditt inlägg, vill du berätta lite om det? 
Ja, jag kände att det var det sättet jag ville göra det på. FATTA gör så himla mycket bra grejer för att jobba mot sexuellt våld, för samtycke, och om jag på något sätt kan bidra med en liten summa plus uppmärksamhet för deras grymma jobb så vill jag göra det. 

- Run är en viktig låt för mig. Den handlar om en händelse, som tyvärr händer tjejer och transpersoner alltför ofta: Att en man inkräktar på ens person och kropp, tar sig friheter, tränger sig på och tar något de inte alls har rätt till. Därför kändes det också bra att sätta den i ett sammanhang som FATTA. 

Har du ett stort socialt engagemang?
- Ja det tycker jag. Jag tänker mycket på orättvisor och ojämställdhet och vill bidra så gott jag kan till någon slags förändring. Jag är bl.a aktiv inom organisationen Popkollo som arbetar för jämställdhet i musikbranchen, och jag har tidigare arbetat som musikterapeut med personer med funktionsvariationer. Nu pluggar jag till lärare med tanke att jobba med musik i särskola. Kanske låter som en klyscha, men just nu känns det som det enda vettiga för mig att göra: att försöka göra något bra för de barn som växer upp. 

I april var du i San Fransisco och spelade in. Hur kommer det sig att det blev just San Fransisco?
- Jag träffade Elliott Peltzman, som är musiker och producent och den som spelat in EP:n, förra sommaren när jag var i San Francisco för att spela på Open mics och ha semester. En gemensam vän till oss hade fixat så jag kunde bo i hans lägenhet några dagar. Det visade sig att vi tyckte om varandra och testade att spela musik ihop. Det slutade med att vi spelade in en låt i Elliotts studio. Jag tyckte detta samarbete kändes så bra så därför valde jag att åka tillbaka för att spela in EP:n med honom. Vi hade liksom hittat ett sound som jag tyckte var perfekt för I Wish I Was A Fish. Det var intensivt och roligt. 

Jag har förstått det som att du uppskattar att resa väldigt mycket, är det under resorna du finner din inspiration?
- Ja, jag gillar absolut att resa och ja, mycket av inspirationen kommer från resor. Till exempel blev det mesta av materialet till EP:n skrivet i Berlin. Men jag inspireras också av saker i vardagen. Saker som händer mig och i min omgivning. 

Var ska du resa härnäst?
- Milano över nyår. 

Var känner du dig som mest hemma?
- I vattnet

Vilken har varit din mest minnesvärda spelning hittills?
Oj, den var svår. Med det här projektet vill jag nog säga när jag spelade på Madame Claude i Berlin. Jag var där helt själv och kände ingen. Det andra bandet hade ställt in så jag fick spela hur länge jag ville. Scenen var i en liten sunkig källare och jag tänkte först att det antagligen inte skulle komma nån och lyssna. Men efter ett tag var det fullsatt och publiken var så himla fina. De satt helt knäppt tysta och lyssnade och jag kunde på nåt sätt känna kommunikationen mellan mig och dom. Efteråt kom det fram några tonåringar som sa att det inte alls gillar min typ av musik, men att de hade fått tårar i ögonen när jag spelat. Såna saker gör ju allting värt. 

Vad lyssnar du själv på? 
Det är superblandat, men Anna von Hausswolf, Daniel Norgren, Joni Mitichell, Tallest man on Earth, Sleater-Kinny och Typhoon är några favoriter. Just nu har jag fastnat för en akustisk EP med Highasakite. 

Snart dags att säga hej då till 2016, vad kommer du ta med dig från året som gått? 
- Lycka över att jag hade möjlighet att åka till San Francisco och spela in min EP. Stolthet över mig själv för att jag ser till att få saker och ting att hända. Men också en känsla över att jag vill/behöver ta det lite lugnare. 

Till sist, vad händer de kommande månaderna för dig? 
- Först och främst ska jag ha två release-konserter.  9 december på Fotografiska i Stockholm och 10 december på Vänner & Vin i min hemstad Motala. Sen spelar jag på ett musikhjälpen-event i Stockholm den 14:e december. 

- Jag åker till Italien i slutet av året och ska ha en spelning och se vad jag kan skapa för kontakter där. Sen blir det plugg hemma i Stockholm och lite fler spelningar senare i vår. Och så vill jag grotta in mig i min studio och skriva klart alla nya låtidéer jag har haft på gång nu under en lång tid men inte haft ro att göra klara. 

Lyssna på I Wish I Was A Fish här nedan. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar