onsdag 2 november 2016

"Något som alltid gör mig lugn är ljudet av ett godståg som bränner förbi en i full fart"

Foto: Press

Någonstans mellan klubblandskap och drömlandskap hittar vi Post Pines. Vi hittar dem även i Linköping. I slutet av oktober släppte duon, som består av Julius Norrbom och Joakim Andersson, EP:n Past Eyes. Här nedan berättar Julius och Joakim om musiken, resor och Linköping.  

Berätta om EP:n Past Eyes!
(Joakim) - Past Eyes är en kollektion av fyra sinnesstämningar, fyra delar av oss. En pjäs i fyra akter.

Berätta om inspelningsprocessen. Var det en smärtsam eller ljuvlig process?
(Joakim) - Det där är ju alltid olika, stundom fantastiskt och förlösande samt stundom monotont, stressigt och frustrerande. Det har mestadels varit rätt så härligt. För min egen del så skulle man kunna summera det senaste halvåret med en kort mening och den lyder "för mycket grejer i huvudet". Och är det något som hjälper mot det så är det att stänga in sig i en mörk källare med en och annan synth.

(Julius) - Jag tror att just scenariot ”mörk och sval källare” främjade denna EP. Vi är båda lite ensamvargar också, det kan vara påfrestande att sitta i timmar tillsammans och försöka få fram rätt synthljud. Men om vi inte alltid är synkade i processen och tar olika vägar, så vill vi nästan alltid till samma plats i slutändan. Våra magkänslor klickar stadigare än våra humör och tillvägagångssätt.

Hur träffades ni?
(Joakim) - Vi träffades första gången i Träsket på Hultsfredsfestivalen, vi bytte ett par ord och inte så mycket mer än så. Senare visade det sig att vi jobbade i samma byggnad och i samma koncern. Jag hörde lite beats och grejer som Julle knåpat ihop och kände att det där vill jag också göra, så jag började stalka honom på Twitter, skrev lite meddelanden då och då för att han skulle få upp ögonen för mig. Flörtade lite, haha. Efter mycket om och men lyckades jag fånga hans intresse och vi började jobba på vår första remix.

(Julius) - Spelade jag så svår?

Hur är Linköping som musikstad?
(Julius) - Förutsättningarna för skapandet är och har länge varit bra. Gott om replokaler, möjligheter att växa och få hjälp. Det bubblar mycket spännande projekt, men de flesta håller sig på sina hörn, och det gör vi också. Känns lite dumt såhär i skrivande stund. Klubb och konsertlivet går i vågor, när jag precis blev myndig tyckte jag att det var ganska levande och bra. Sen dessa har det dippat, men nu känns livescenen återupptinad, vilket är skitkul.

(Joakim) - Ja det har varit ganska slätstruket. Om man till exempel jämför Linköping med Norrköping så vinner Norrköping med hästlängder. Jag vet inte varför riktigt, Norrköping känns mer levande på något sätt. Dock så finns det en hel del eldsjälar som faktiskt fått saker och ting att börja rulla i Linköping. Till exempel Måns Erkers samt Kaj och grabbarna på Gaphals. Fast som Julle säger, förutsättningar för skapande finns det gott om!

Hur skulle ni beskriva era texter?
(Julius) - Otydliga minnesbilder av framtiden. Vissa målinriktade, andra mer som öppnafrågor. Ofta är det fragment av situationer, sinnesstämningar som ej skall upprepas och liknande mantran. Jag tycker att texterna ska vara en del av musiken, inte en korv som ligger ovanpå och berättar en historia, även om vissa texter är mer riktade brev än andra. För mig är t.ex den svepande basen som kommer in i "Now: Hold", nyckeln, svaret på påståendet i texten.

Vad lyssnar ni själva på?
(Joakim) - Det är ett brett spektrum. Allt från Nikolai Rimsky-Korsakov till Joni Mitchell till Stormzy till Moderat.

(Julius) - Jag åker ganska mycket buss just nu, Rival Consoles och Vessels passar perfekt till dessa resor.

Köper ni fortfarande skivor?
(Joakim) - Ja, jag la faktiskt rabarber på Bob Dylans The Cutting Edge 1965 – 1966: The Bootleg Series Vol.12: Collector’s Edition, eller ja, jag fick den i 25års-present.

(Julius) - Jag har försökt få igång ett vinylberoende i omgångar, men frågan är hur genuint det är. Latheten vinner oftast över ägandet och jag mår rätt bra i tanken av att det är musiken som räknas, inte vad den spelas ifrån. 

Hur kommer det sig att Garden blev Post Pines?
(Joakim) - Vi ville vidare. Det kändes som att vi inte kom någon vart med vad vi gjorde och vi ville förnya oss. Det var bara naturligt att byta namn och ja, det är ju bara ett namn egentligen, kärnan är den samma.

Vad hoppas ni på - med skivan och i framtiden?
(Julius) - Det känns som att vi ställt oss på en stadigare grund, musikaliskt. De känslor vi vill bli av med eller frambringa blir lättare och lättare till toner. Jag personligen känner att det på gott och ont blir svårare och svårare att förmedla saker i tal. Jag hoppas på att kunna snacka ännu mer via verk framöver.

(Joakim) - Vi hoppas ju självklart att folk ska tycka om den. Vi hoppas att de som lyssnar kan få samma sorts sinnesro som när vi lyssnar på några av våra favoriter. Framtiden är som alltid oviss, lite kuslig fast spännande och det enda jag egentligen vet är att jag vill ägna mig mer åt musik.

Hur vill ni utvecklas som band?
(Joakim) - Med tanke på att vi inte är så värst duktiga musiker så är ju det något att sträva efter, att bli bättre på det alltså.

(Julius) - Vi pratar om att förändra liveupplevelsen också. Att komma bortom det klassiska med en scen, publik och gränser, få det mer till en konversation än en monolog. Vi behöver nog landa i oss själva först bara, innan vi kan öppna upp det.

Var hämtar ni inspiration till musiken?
(Joakim) - Överallt. Det går inte säga var den kommer från. Något kommer in från ett håll, blandas, kokas och filtreras och på något sätt hamnar det i en .wav-fil.

(Julius) - Vi båda har svårt att dra in känslospröten. De är uppe och samlar intryck konstant. Det är nog tur att vi har hittat en kanal att dumpa skiten i.

Har ni något favoritljud?
(Julius) - Sinuskurvor! Mjuka, runda, varma sine waves. Det är alltid go to i första hand när jag ska göra en synth patch.

(Joakim) - Något som alltid gör mig lugn är ljudet av ett godståg som bränner förbi en i full fart. Jag vet inte varför. Det är blir bara väldigt lugnt inom mig när jag hör det.

När jag kollade igenom er Facebooksida där ni publicerat olika filmklipp och vackra bilder ser de ut som att de målar upp någon slags resa. Ni vet, som när en sitter på ett tåg och tittar ut genom fönstret med musik i öronen. Har ni själva rest mycket?
(Joakim) - En del. Det är alltid skönt att vara på väg någonstans. Jag måste resa mer känner jag...

(Julius) - Är inte resor lite som vi vill att vår musik ska vara Jocke? Både frågan och svaret på det öppna påståendet. Just tåg-referensen passar nog som handen i handsken både metaforiskt och konkret. Jag var på en klassisk tågluff i Europa i somras och är inte en tillstymmelse till trött på tåg. Kom på nu att jag skrev lite melodier på en batteridriven synth under resan, de borde vi kanske göra något av.

(Joakim) - Jo fan, så är det ju. Absolut! Ring mig så kan vi kika på det...

Blir det någon turné i samband med EP-släppet?
(Julius) - Ingen konkret turné i nuläget, men vi har lite spelningar på G. Vi börjar med en releasefest på Morfar Ginkos i Stockholm den 12:e november tillsammans med Skymning.

Lyssna på Past Eyes här nedan!