fredag 18 november 2016

"Det bästa bränslet är krossade hjärtan och ångest"

Foto: Pauline Kvist

Luma är tillbaka! Jag intervjuade dem senast i augusti i samband med att de släppte singeln Revolution. Idag släpper de nya singeln Sluta när det är som roligast och det låter fantastiskt bra. Här nedan berättar Sandra Fogelberg och Isabell Westerlund om nya låten och om hur de tar sig igenom den långa kalla vintern. 

Sluta när det är som roligast släpps idag, vad kan ni berätta om låten? 
- Den är en hyllning till att våga välja bort någon som man hoppats på. Och egentligen är det väl en tröstsång. Någon slags uppgörelse med insikten om att det den andra precis har gett, är allt den någonsin kommer kunna ge. Men framförallt är låten en försoning med att låta relationen dö när den är som allra vackrast. Bara så kan den få leva kvar på sättet den förtjänar: en berättelse om hur speciell den var. 

- Så den handlar egentligen om att träffa någon som skakar om oss och väcker något som kanske aldrig bleknar bort. Men att den där personen sällan blir den vi hamnar med i slutändan. Och tur är väl det egentligen. Vår förra singel Revolution handlade om att man inte ska nöja sig med mindre än att någon kysser en som om hoppet finns i smaken av ens mun. Sluta när det är som roligast handlar om att man vet att man förtjänar det, och därför väljer man bort den där relationen som aldrig blir så som man hoppats. 

Hur går arbetet med den kommande EP:n? 
- Det rullar! De här låtarna vi släppts hittills har vi ju skrivit och producerat själva och det har varit superviktigt för oss att få göra det. Men nu känner vi inte att vi behöver bevisa för varken oss själva eller andra att vi kan. Så det blir lite fler samarbeten på den kommande EP::n vilket känns jätteroligt. Och med det blir nog soundet på EP:n ännu mer utvecklat. Vi experimenterar lite med det bästa från 80-talet och det bästa från mer akustisk musik. Det krångliga nu är väl att vi båda är i väldigt idylliska relationer, vilket betyder att låtskrivandet går lite trögare. Det bästa bränslet är ju krossade hjärtan och ångest. Men det är härligt att få skriva om hur bra det kan vara när det är bra också. Det är ju egentligen svårare att få lyckliga människor att bli berörda av en lycklig låt än att få olyckliga människor att bli berörda av en ängslig låt, så vi försöker se det som en positiv utmaning. Vi vill ju vara de bästa låtskrivarna vi kan vara. 

- Men nästa släpp blir faktiskt redan i mitten av december! Då släpper vi en cover på Kents Kräm. Det är ju deras sista turné och vi vill fira dom ordentligt. Så det har vi att se fram emot också! 

Ni spelade nyligen på Rookiefestivalen i Hultsfred, hur gick det? 
- Det var himla kul! Vi hade roadtrip hela dagen fram och tillbaka till Hultsfred, och det var så himla fint arrangerat alltihop. Vi fick spela lite nytt material också! Så kul att få visa vad vi pillat med själva i studion i källaren! Flera kom fram efteråt och sa att de lyssnat massor på Revolution och att de älskade Sluta när det är som roligast och var peppade på att den snart skulle släppas. Det ger ju en enorm kick. Men det bästa var nog ändå att vi fick skriva en autograf! En ung tjej kom fram med ett sånt autografblock vi själva hade när vi var små. Då kände vi lite press. Vi skrev ”Du kan bli vad du vill” och snackade en stund med henne efteråt. Vi får öva på det där, vad som är våra autografpersonor. 

Är ni själva festivalmänniskor? 
(Isabell) - Verkligen! Det är det bästa sättet att stanna tiden, att vara på festival. Jag tycker det är fantastiskt att vara på Stockholm Pride. Fokus är ju inte på musik, men känslan är ju densamma. Festival är ju ofta som en liten isolerad utopi. Det är fint att få vara i en sån, det ger energi att kämpa för att den ska bli verklighet annars också. 
  
(Sandra) - Mitt bästa musikfestivalminne var när jag skulle se Arcade Fire på en skitstor festival i Paris för sex år sen. Det blev dåligt väder och det blåste så mycket att det regnade in mot scenen. Så de fick avbryta konserten och hoppades att det skulle gå över. Men det gjorde aldrig det. Så de kom ut igen och fick avsluta spelningen nästan helt akustiskt. En gitarr och så alla på sång bara. 40.000 människor i publiken. Jag fick sitta på min kompis axlar och var med och skrålade för full hals i Wake Up. Får fortfarande rysningar av att tänka på det. 

När får vi se er på scen härnäst? 
- Vi har troligtvis en spelning i Stockholm i december men det är inte sealed än. Men i vår kommer vi spela mer och åka ut på en EP-turné! Uppsala, Lund, Stockholm och Linköping kommer vi att fira extra med. 

Er video till Revolution var fantastiskt fin, vill ni tipsa om tre klipp på internet som alla borde se? 
- Michella Obamas tal till Hillary Clinton. Topp 3 mest inspirerande talen. Någonsin.
- När Aretha Franklin överraskar Carole King och kör hennes (You make me feel like) A natural woman. Det är när Carole King fått Kennedy Center Honors för hennes livsverk och bidrag till amerikans musikhistoria. Sånt starkt band att de delar den låten genom livet och det syns i videon hur starka de båda är. 
- Klipp på människor som jobbar som sjöjungfrur. Det finns en massa stora instagramkonton med kvinnor som jobbar på typ akvarier och vattenland med att simma runt och sprida en magisk känsla. Så sjukt knäppt och briljant på samma gång! Go live your childhood-dreams. 

Drygt två månader kvar av året, vad är ni mest nöjda med under året som gått? 
- Att vi äntligen kan visa för alla vad vi egentligen hållit på med! Tror att många tänker att när någon ”satsar på konsten” så innebär det att de sitter inlåsta någonstans, grubblar och tar sig själva på för stort allvar. Och jag tror att man undrar lite om det faktiskt är bra eller om det bara är ”svårt”. Fler av de i våra nätverk hörde av sig och sa att det blev så glada att det vi släppte faktiskt var bra. Att de verkligen hoppades att de skulle tycka om det men att de varit nervösa att de inte skulle gilla det. Så det är väl en lättnad framförallt kanske? För både dem och oss. Sen är vi glada att vi var i Italien i somras och fick saltvatten och kullerstensgränder och glass! Ett av årets bästa beslut. 

Vad ser ni mest fram emot med 2017? 
- Att få vara ute och spela mer! Och att få släppa ny musik. Men framförallt kanske att hitta nästa jätteinspiration till en låt! Det är en speciell känsla, när man känner att ”Det här kommer sitta. Det här kommer berätta det vi vill berätta.” Och att få se hur musikvärlden utvecklas. Personligen är vi lite trötta på womp-synthar och pitchade röster! Det var grymt och nytänkande och snyggt men det blir kul att se vad som blir nästa grej. Vi ska väl jaga det där också, försöka hitta något nytt och något intressant. 

Vad är ert bästa tips för att ta sig igenom vintern?
(Sandra) - Jag har ju bott i Örnsköldsvik senaste året och där var det ganska många veckor då man tittade på solnedgången under lunchrasten. Jag drack te med d-vitamin. Det var ananassmak vilket blev lite väl tjatigt efter ett tag, men för trötthetsnivåerna fungerade det fint.

(Isabell) - Jag är mycket med min hund Penny. Hon har varit med en hel del när vi tagit albumbilder och pressbilder så ni kommer se mer av henne. I ett annat liv var hon jag och jag var hon.

Lyssna på Sluta när det är som roligast här nedan. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar