Foto: Pressbild |
Jag lyssnade mycket på de Montevert när Vänner & ovänner / Friends & enemies släpptes 2012. På promenader, på långa resor, när jag längtade, när jag saknade, känslorna upp, gatorna ner. Musiken som en vän, som en hjälpande hand. Nu i slutet av året så är Ellinor Nilsson, som hon egentligen heter, äntligen tillbaka. I oktober släpptes singeln Let's not run away together och i början av december släpps nya skivan. Den lär bli en av vinterns finaste skivor.
Berätta om nya skivan, vad är det för slags skiva?
- Det är en lugn popskiva med inslag av blues, folk och annat smått och gott. Texterna är väldigt personliga och transparenta. En skiva om brustna hjärtan, starka viljor och svaga sinnen.
Skulle du kunna beskriva vad varje låt från nya skivan handlar om med ett ord?
- Absolut!
1. Forever – Självrespekt
1. Forever – Självrespekt
2. Hostage – Frustration
3. Home – Längtan
4. Let’s not run away together – Beslutsamhet
5. October 11th – Gråtfest
6. Summer Heart - Lättsam
7. It’s alright, I’m probably dreaming – Naivitet
8. Close Encounter – Besatthet
9. Ode to mental instability - Depression
Hur har arbetet med skivan sett ut?
- Det har tagit sitt lilla tag. Jag skrev låtar, spelade in, testade producenter, men inget kändes rätt. Tillslut var jag tvungen att släppa allt. Jag skrev nya låtar, hittade den perfekta producenten för mig och inom tre månader med två inspelningshelger i Umeå så var skivan klar. Det tog ett tag för mig att fatta att jag inte kunde jobba vidare med låtar jag inte själv tyckte om, även fast andra påstod att det var bra. Men när det väl släppte så gick det, som sagt, undan.
Du har berättat att du ser skivan som ditt debutalbum. Är det här en slags nystart för de Montevert?
- Det kan man säga att det är. Det är åtminstone så som jag vill se på det. För mig är den här skivan mer representativ för mig. Det ligger ett helt annat arbete bakom den. Min förra skiva känns för mig som ett samlingsalbum då vissa låtar redan var 3-4 år gamla när den släpptes. Det här albumet har jag gjort i en process, låtarna är skrivna väldigt nära inpå varandra och hör tillsammans. Jag känner att den här skivan representerar mig och det jag vill säga.
Hur går du tillväga när du skriver dina texter?
- Helt ärligt så kommer de oftast bara. Jag skriver lättast när jag är känslomässigt apatisk. Det verkar som att min hjärna först då kan reflektera över en situation jag varit med om. Då går det till som så att jag sitter och låtsas-sjunger lite, spelar in, lyssnar och upptäcker att det där spontana jag sjöng faktiskt applicerar till mina känslor. Då har jag helt plötsligt temat på låten och kan arbeta fram en text utifrån det. Det är såklart inte alltid allt faller på plats, men de låtarna brukar aldrig komma längre än till en demo-inspelning.
Texterna känns väldigt personliga, censurerar du någonsin dig själv?
- Njae, kanske lite. När det kommer till namn och väldigt uppenbara associationer brukar jag försöka mörka det lite åtminstone, så att personen det handlar om inte ska förstå att det handlar om hen. Men jag tror jag varit rätt dålig på det den här gången.
Den nya skivan är helt på engelska, vad är den största skillnaden mellan att jobba på svenska och engelska?
- Det är såklart lättare att skriva på sitt modersmål, men engelskan är lättare när det kommer till fraseringar och melodier. För mig är det ändå skönare att skriva på engelska, det flyter på bättre, även om grammatiken och uttalen ibland blir lite konstiga.
Du växte upp i Evertsberg i dalarna. Hur var din uppväxt där?
- Jag har haft en sjukt fin uppväxt med en kreativ och inspirerande familj. Vi var lite av outsiders där eftersom mina föräldrar flyttade dit några år innan jag föddes, så under större delen av uppväxten var jag ”Stockholmarn” eller ”08:an”, trots att jag är född på Mora BB. Jag var kanske lite udda som spelade flera instrument, sjöng opera och lanade (främst Counter Strike och Dota) när det största intresset för ungdomarna i bygden var moppar, hembränt och Eddie Meduza. Men jag kände mig aldrig utanför, så det fanns mycket kärlek där trots alla olikheter.
- I Evertsberg är alla engagerade i byn, alla! Vad det än gäller, från att servera blåbärssoppa till törstiga skidåkare på Vasaloppet till att sälja lotter i kiosken när Lasse Stefanz spelar på Boggberget, så ställer alla upp. Det finns en stor kollektiv gemenskap som jag tror många skulle kunna lära sig något av.
- I Evertsberg är alla engagerade i byn, alla! Vad det än gäller, från att servera blåbärssoppa till törstiga skidåkare på Vasaloppet till att sälja lotter i kiosken när Lasse Stefanz spelar på Boggberget, så ställer alla upp. Det finns en stor kollektiv gemenskap som jag tror många skulle kunna lära sig något av.
Om du skulle beskriva din uppväxt med en låt, vilken skulle det vara?
- Moonlight Shadow med Mike Oldfield. Jag koreograferade nya danser till den en gång i veckan under en lite för lång period.
Hur kom du in på musiken från början?
- Jag kom aldrig in på musiken, den fanns alltid där. Jag hade en fiol när jag var fyra år och lärde mig Blinka lilla stjärna på gehör. Sen gick jag såklart musikskola där jag spelade både fiol och cello. Jag började skriva musik när jag var 15 då jag fick min första gitarr. Och sen dess har det bara rullat på.
Minns du den första skivan du ägde?
- Spice Girls första, karaokeversionen.
Vad tror du att du hade sysslat med nu om det inte gått vägen med musiken?
- Jag skulle nog göra det jag gör utöver musiken idag, jobba med ljud. Både live och efterbearbetning. Det är typ det roligaste som finns. Men om allt skulle skita sig så vill jag bli busschaufför på långdistanskörningar.
Vad gör du när du vill varva ner eller hämta inspiration?
- Tar ett bad eller går och lägger mig. De bästa tankarna kommer när jag vill sova.
Vad lyssnar du själv på?
- Mycket olika. Några favoriter just nu är Courtney Barnett, Moon City Boys, Sam Cohen, John Maus, Young Guv, RAN och såklart allsmäktiga The Bear Quartet som aldrig någonsin kommer lämna mina öron.
Vad tycker du om att göra utöver musiken?
- Jag gillar att sticka, äta och dricka vin. Ibland kanske jag umgås med någon också.
Till sist, vad kan Göteborgarna förvänta sig av din spelning på Oceanen den 4/12?
- En sjukt bra spelning, grymt häng och dekadens. Ses där!
Som sagt. de Montevert spelar på Oceanen den 4/12. Missa inte det. Samma dag spelar hon även på Bengans vid Stigbergstorget. Det går att boka nya skivan på just Bengans genom att klicka här.
- En sjukt bra spelning, grymt häng och dekadens. Ses där!
Som sagt. de Montevert spelar på Oceanen den 4/12. Missa inte det. Samma dag spelar hon även på Bengans vid Stigbergstorget. Det går att boka nya skivan på just Bengans genom att klicka här.