"Jag var less på att vara beroende av andra för att kunna uttrycka mig"

Foto: Pressbild

Det är sen kväll. Våren har börjat ta över kroppen, känns det som, eller så är det bara så Jaquline Ronneklew låter. Ja, så låter det. När känslan i rösten kryper närmre, river den sig in i huden, värmer. Jaquline slog igenom för två år sedan med singeln Wild at heart, där Titiyo gästade på vackra Falling. Nu är hon aktuell med singeln 27, som är en del av föreställningen Välkommen till prekariatet som spelas på Stockholms stadsteater.  

Hur kom du in på musiken från början?

- Har alltid sjungit men började spela gitarr ganska sent, vid 22 års ålder för jag var less på att vara beroende av andra för att kunna uttrycka mig. Sedan dess har jag skrivit egen musik. 

Hur går det till när du skriver och vad tänker du på?

- Jag blir ofta kär i ett ord eller en fras och bygger runt det skriver en färdig text och tonsätter sedan, men oftast så jammar jag, improviserar och spelar in samtidigt och är det nåt som jag fastar för så utvecklar jag den idén! Tänker oftast på relationer eller vart jag är och har befunnit mig känslomässigt.

Berätta lite om din nya singel, 27! 

- Den handlar på sätt och vis om när saker når sin kulmen. Förra året var väldigt speciellt på gott och ont och i slutet av det så träffade jag en kärlek jag aldrig mött på tidigare, och om hur mycket att älska och älskas tillbaka kan göra underverk för alla inblandade.

Vad tänker du att folk ska vilja göra till din musik? Hur vill du att de ska lyssna på den?

- Dom får göra precis som dom vill, men förhoppningsvis bli berörda eller kunna relatera till den. 

Över till vad du själv lyssnar på, vad har du lyssnat mest på den senaste tiden?

Phosphorescent - Song for Zula och Susanne Sundførs nya hela skiva Ten Love Songs. 

Du är aktuell i Välkommen till prekariatet på Stockholms stadsteater, berätta lite om det! 

- Det är en fantastiskt föreställning som speglar samtiden på ett vasst och rakt sätt, vackert inklätt i scenografi, projektioner och min musik. Jag är väldigt lycklig över att få medverka!

Hur kommer det sig att du blev tillfrågad om att vara med?

- Regissören Helena Sandström såg mig uppträda hos Moa Svan förra våren och ringde några månader senare och berättade om idén och undrade om jag var intresserad av att vara med i den. Jag sa ja på stört, sen har vi jobbat intensivt och hade äntligen premiär i fredags! Kom och se! 

Du är uppväxt i Norrland och är, som jag förstått det, väldigt naturkär. Hur har det påverkat dig att växa upp på landet?

- Ja, jag är väldigt naturkär! Det var en stor frihet att få leka fritt nära naturen. Hade hundra djur, katter, hästar och hundar och det gav ett rätt bra grundsjälvförtroende att få flyga av ryggen på hästen och sätta sig på den igen. 

Kan du längta tillbaka dit? 

- Ja, jag kan längta mycket men har haft mitt jobb på båten och Hurtigruten i Norge i 6,5 år för att stilla den. Det är även där jag skriver större delen av musiken, jag kan tänka klart där och reflektera över livet i stan. 

Vad ser du som mest värdefullt i livet?

- Familj och vänner, att man ska försöka vara den bästa man kan för sig själv och sina medmänniskor. Älska så mycket man kan, vi är ju inte här så länge. Så passa på!

Du var med på Feministiskt Initiativs valskiva. har du ett stort socialt engagemang annars?

- Ja! Jag går ju genom livet som en kvinna som tar mycket plats. Bara det är en kamp. Jag anser mig och alla andra lika mycket värda som män och kräver jämställdhet och att vi ska göra allt för att nå det och för att motarbeta fördomar och hat, rasism och allt som får oss att gå bakåt i utvecklingen.

Har du själv några feministiska förebilder? 

- Ja, min mamma! Gudrun Schyman, Beyoncé, Lina Thomsgård och många fler!

Din musik känns både drömsk och poetisk, läser du mycket poesi?

- Tack! Ja, väldigt mycket. Läser också andras artisters texter som jag älskar mycket, som poesi. Jag tittar även väldigt mycket på film. 

Du har tidigare jobbat med Titiyo, har du något drömsamarbete?

- Ja, många!

På tal om något annat, jag har hört att du har åkt bil med Woody Allen! Vill du berätta lite om det?

- Haha, ja det var en slump, försökte snika mig in på en pretto-fest i New York för några år sen. Det var dock omöjligt för jag stod inte på listan. Ut från stället kom samtidigt en äldre man, som jag började småprata med. Han erbjöd mig och min snubbe skjuts i sin limousin så jag tackade ja. Jag är ansiktsblind så jag frågade i bilen vad han sysslade med och han svarade att han var "kind of in the movie business", varpå jag exalterat frågade "ooooh, nice, anything I've seen?". Då började han skratta, tog oss till stans bästa klubb och droppade oss där. Min kille som hade varit tyst och konstig hela färden sa att det var han när vi hoppat ur bilen. Haha, hade skitkul sen! 

Vad drömmer du om just nu?

- Att göra mitt album, som vanligt! 

Lyssna på 27 nedan och läs mer om Välkommen till prekariatet här.