"Målsättningen är att bli det första bandet i rymden"

Foto: Pressbild

Det finns så mycket bra musik som tar sin första stapplande toner i Göteborg för att sedan ta sig ut längre och längre, genom människor och städer. Jag hoppas femmannabandet Kasban gör den resan. Med känsla för musik som skapas genom blodet snarare än genom datorer så släpper de nu i mars den nya EP:n 1000 technokillar. Jag möter gärna våren med titelspåret, som tar sig in i kroppen och tar våren med sig in. Det var Henning Sernhede och Jonas Abrahamsson som grundade Kasban och det är de som skriver bandets låtar och texter. Efter att Jonas åkt jorden runt med Jens Lekman är nu bandet samlat i Göteborg igen. Jag och Helena Rost skickade iväg lite frågor till Kasban. Den 22 mars släpps EP:n och i samband med det blir det releasefest i Victoriaskolans aula i Göteborg. Ni vet vad det betyder va? Ta med er hjärtat och kom dit. 

Hur skulle ni själva beskriva Kasban? 

- Efter hundratals timmar i replokaler, bilar och på lite närliggande shawarma-hus och kvarterskrogar har vi kanske lite svårt att se oss själva utifrån med en sylvass blick. Haha. Men för oss har Kasban alltid varit en fristad, lite av en verkstad där det sprakar och där allt möjligt blir till. Där vi är helt fria att göra precis vad vi vill och längtar efter, med alla konsekvenser det innebär. 

Snart släpps er nya EP. Hur skulle ni beskriva den? Är 1000 technokillar signifikativ för hur EP:n låter? 

(Jonas) - Vårt mål har alltid varit att förmedla historier. Att måla upp scenarion som är enkla att relatera till, något med en hög igenkänningsfaktor helt enkelt. Samma gäller med denna EPn. Och angående 1000 technokillar, jag menar, hur mycket man än gillar den elektroniska musiken klockan halv fyra en dimmig lördagsnatt så tror jag att alla längtar efter lite variation. Och jag bara längtade efter en historia skriven på piano eller akustisk gitarr, med en ansvarig upphovsman som rakt upp och ner spelar en låt om något inslag i hennes liv. Inte 7 minuters snygga house-passager. Typ.  

Ni har valt att hålla er releasefest i Victoriaskolans aula. Hur kommer det sig? Har ni någon speciell relation dit? 

- Nja. Vi vet inte alls mycket om verksamheten på skolan, faktiskt. Det var tyska elever som gick där innan. Men alldeles nyligen blev den uppköpt av en friskolekoncern. På kvällstid förvandlas däremot skolans aula ofta till en plats där det händer storslagna musikaliska saker. Det är därför vi håller festen där. Plus att det är en väldigt fin lokal. 

Ni ville bort från ettor och nollor... känner ni att ni uppnått det ni ville i och med att ni spelade in i en kyrka? Blev ljudbilden det ni eftersträvade?

- Vi spelade inte in vid altaret riktigt, utan i ett före detta kanotförråd under kyrkan. Där uppnådde vi precis det vi ville. Totalt fritt från ettor och nollor. 

Hur mycket reflekterar ni över er musik medan ni skapar den?
- Ingenting, det gör vi efteråt. 

Hur skulle du Jonas säga att turnerandet med Jens påverkat dig som musiker i Kasban? Vad tar du med dig av den erfarenheten?

- Hmm.. Jens har väldigt roliga mellansnack. Det har jag uppskattat väldigt. Tycker själv att det är lite tråkigt när musiker stirrar ner på sina skor mellan låtarna, det är onödigt att stänga ute publiken på det sättet, kan jag tycka. Jag hoppas på att kunna välkomna lyssnarna in till låtarna på ett annat sätt i fortsättningen. Haha, kan ju gå åt skogen. Vi får se.  

Hur tänker ni när ni skriver era texter? 

- Ingenting, det gör vi också efteråt.

Hur mycket påverkas ni av recensioner?

- Mycket mer vad vi önskar att vi gjorde, gäller ju bra som dåliga. Det är lite kul med oss, att folk antingen ger oss ris eller ros. Aldrig något mittemellan. Det är skönt på ett sätt, så man slipper den mediokra hållningen, typ "jaha, ännu ett smäktande reverbdränkt Håkan-band från Göteborg"-grejen.  

Är ni nöjda med musikklimatet i Göteborg? Finns det något speciellt ni saknar? Tror ni Göteborg är bra på att ge utrymme åt nya artister? 

- Vi är ju nöjda. Det finns både väldigt många bra artister från olika håll. Framför allt hiphop-scenen är väldigt utvecklande just nu, så långt vi kan se. Kan dock tycka att speciellt pop-Göteborg har stagnerat lite, att vi slickar våra sår och att vi har gjort det ett bra tag. Det är svårt att gå vidare och göra något nytt och hoppfullt när man faktiskt blir förknippad med svunna tider för det mesta. 

- De som lyssnar på ny pop från Göteborg är oftast äldre män, som minns tillbaka till första fyllan på Jazzhuset på 90-talet. Those were the days. Men de dagarna har ju förändrats sen dess, en hel del musik har tillkommit som förtjänar mer än jämförelser med nostalgitrippar. Kan tyckas. Och vi hade nog velat se mer klubbar med livescener i Göteborg. Överhuvudtaget. Livemusiken är rätt hotad, vare sig det är metal, reggae, hiphop eller rock/pop. Alla dessa genres har ju lovande musiker som är baserade här i stan. Så varför inte?

Vad lyssnar ni själva på? 

(Jonas) - Oj... ja vi lyssnar på lite allt möjligt. Just nu går jag igenom en spellista jag fick från Jens Lekmans ljudtekniker i USA - Barrett Clark. Många guldkorn därifrån! Han är en himla bra kille. Ett bra tips från honom är William Onyeabor till exempel. Nigeriansk funk åt det mer psykiga hållet. Bra och upplyftande musik!  

Var vill ni vara om ett år?
- Vi har alla utom trummisen Erik sökt till Mars one projektet, med målsättningen att bli det första bandet i rymden, 2023. Förhoppningsvis repar vi tyngdlöst i övningsdomen i Mexico redan nästa år. Om inte så släpper vi ett album.

Kolla in Kasbans hemsida här.