Jag sitter på spårvagnen mot Mölndal. Hör någon bakom mig viska om att invandrare alltid är så högljudda. När många diskuterar invandring så använder de gärna ord som ”alltid” och ”alla”. Det är tydligen lätt att tänka att invandrare är en homogen grupp. De har fastnat i andras fördomar och hur tar en sig ur andras fördomar? Vad skiljer oss åt? Ändrar hudfärg vår personlighet? Syns det på en om en har begått ett brott? Enligt vissa gör det. Ibland verkar etnicitet på förövaren vara mer intressant än att brottet klaras upp. Varför?
Har du pass? Lämna hudfärgen där den kom ifrån. Ingen är rasist här, men. Invandrare har gemensamma kroppar. Begår en ett brott så ska alla ut. Ibland cirkulerar hatet runt om, bakom ryggen, ibland sticks det som en kniv genom hjärtat. Flykten som vi andra ser den, som att den tar slut vid gränsen, sen flykten som ingen ser, men som inte tar slut ens efter ett, två, tre år. Som fortsätter bort från fördomar, bort från fördömandet, från blickarna. Blickar som säger allt. Fikabordet har växt upp till ett samhälle. Rasism bakom öppna dörrar. Vi delar men vi delar inte med oss. Svenska traditioner är i fara! Vem är det som hotar dem, menar ni? Alla som bidrar till rasism är inte rasister, men enstaka handlingar kan utgöra en del av och bidra till ett rasistiskt system. Intentionerna blir då oviktiga. Hudfärgen är ditt pass. För vissa öppnar det dörrar, för andra stänger det igen dem. För vissa leder bara passet till trånga utrymmen. I båtar, under ytan, under luppen. Fördomar är ett trångt utrymme. Ändå kan hela befolkningar få plats där. Du vet väl att jag är kompis med flera invandrare va? Du vet att jag hade en fru som är född i Spanien va? Ingen är rasist här, men. En del säger att en måste kunna skämta om allt, men är det okej med rasism så länge det är ett skämt? På något sätt så blir humor ett sätt att avsäga sig ansvar för det budskap skämtet förmedlar. Det tycker jag inte är okej. Är det roligt med rasism? För vem? Minns ni förra året då Disney valde att klippa bort några sekunder från jultomtens verkstad? Människor blev som galna bara på grund av att stereotypiska figurer klipptes bort. Sverigedemokraterna lär väl ha startat en stödgrupp inom partiet för att bearbeta förlusten. Det är som rasismen hela tiden vilar inom oss, tills något litet händer, vi läser inte ens på vad det handlar om, vi exploderar bara. Traditionerna är i fara! Det är dem inte. Sverigedemokraterna har sina rötter i rasism. De säger sig ha nolltolerans mot rasism, men det är lite som om Miljöpartiet skulle gå ut med att säga att de vill ha nolltolerans mot ekologisk mat.
Att bemöta rasism kräver ett kritiskt och ifrågasättande tänkande. Jag avskyr när människor börjar prata om vad andra människor kostar. Ingen människa ska ha en prislapp på sig. Ska vi verkligen sitta och kalkylera om vad socialt utsatta människor kostar samhället? Vi behöver ändra vår attityd. Inte sitta ännu en jul och få för oss att pepparkakor anses som rasistiskt att äta och säga saker som ”varför får jag inte säga negerboll när det är okej att säga vitlök?”. Fundera ett tag. Varför är det så viktigt för dig att säga negerboll? Ändras smaken av det? Skulle smaken av Potatis ändras om en kallade den för något annat?
Sverigedemokraterna vill hellre hjälpa flyktingar i deras närområde. Varför räknas inte Sölvesborg dit, Jimmie? Varför inte hjälpa människor var dem än befinner sig? Anledningen till SD:s ställningstagande är naturligtvis att de inte vill att de tar sig hit. De försöker hålla landet tillbaka. Steg ett i att motverka rasism är att titta på oss själva. Vad har vi för fördomar? Faran är om vi låter dessa styra istället för fakta. Fördomar är ett trångt utrymme. Ändå kan hela befolkningar få plats där. Fördomar är en kollektiv bestraffning. Samhället är kallt. Dags att fylla det med kroppsvärme.
