tisdag 1 oktober 2013

Samhället rammar svaga för att hålla tidtabellen

Vården håller på att bli till en e-handel och barnen och pensionärerna dras snart av på skatten. Går det att betala med fraktura? Det uppdagas att polisen har registrerat romer i åratal, och var sjunde svensk är sverigedemokrat. Det är lätt att prata om medmänsklighet men svårare att agera, och idag räcker det att prata och skriva om det för att provocera. Kommentarsfält dömer ut och ord upprätthåller en obehaglig struktur. I dagens land är det förbjudet att vara sjuk och snart även död. En får jobba om en så inte ens har några ben, något hjärta eller armar kvar, kan sjuka jobba så kan även döda göra det, säger Reinfeldt på ett press-event och höjer stressen i blodet hos hundra procent. 

Det viktigaste att vara som individ är tydligen konsument, men att bara bry sig om blind tillväxt är att strunta i världen och kommande generationers uppväxt. Samhället har börjat ramma de svaga för att hålla tidtabellen. Människor har slutat få andra chanser och en del får inte ens en första, och får en barn är en ute ur branschen. I alla fall om en är kvinna. En del får bostadsrätt och en ny tv, men de får aldrig ordet och får därmed aldrig delta, bara avta. Bidrag till rika kallas för avdrag, medan fattiga får avslag. Allting måste inte vara lönsamt. Saker får hämma tillväxten. Ge en framtid till de som växer upp i vår samtid. Leta efter hoppet med mig. Det måste finnas någonstans. Vad det är eller hur det ser ut vet jag inte. Låt oss ta reda på det. Låt hjärtat och människor utvecklas utan att just vinster räknas mest.

10 kommentarer:

  1. Kan inte annat än hålla med om allt du skrivit. Vi behöver verkligen ett mänskligare samhälle där man tillåts vara svag och behövande utan att kastas på sophögen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar! Absolut! Mer värme och acceptans och mindre kyla. Oskar

      Radera
  2. Ja.. varje dag hör man något nytt som gör en gråtfärdig. Varje gång undrar jag hur det är möjligt att det kan få fortgå. Det vore så skönt att bara flytta ut i skogen och vända samhället ryggen, leva i lugn och ro med katterna, tystnaden och omedvetenheten...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar! Ja, håller med. Den längtan är stor ibland. Samtidigt vill en inte lämna samhället i sticket, helst vill en förändra något, så att samhället blir lite varmare. För det behövs verkligen. Oskar

      Radera
  3. Hej, ny läsare sen några dagar. Önskar jag kunde ge en smart lösning. Men tyvärr inte nu,kan dock hålla med om det du skriver - det är verkligen så. Är man sjuk så är man ingenting, inte ens en person i mångas ögon (jag har varit sjuk ganska länge till störst andel orsakat av en tidigare arbetsgivare). Om det är något som jag tror verkligen skulle göra skillnad är det mer tolerans/acceptans och i viss mån mer av "sköt bara dig själv - attityd", det måste kanske inte jämt tyckas en massa om andras liv,jobb och kropp? Det kanske borde gå att lita till att andra är kapabla människor som klarar av sitt eget privatliv? Skvaller, snack bakom ryggar,fördomar och förutfattade meningar gör så väldigt ont om man redan är i en utsatt situation (och visst kan de skada ändå). Det är väl knappast något politiker kan ändra på, men fick jag önska vore det en viktig grej.

    Hoppas att du fåren resterande fin vecka! Tack för att jag får läsa. /Malin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Malin. Fint med en ny läsare! Tack för din kommentar! Håller med om att det är jobbigt med att ha andra hela tiden måste ha åsikter kring andras liv, jobb och kroppar. Skvaller och förutfattade meningar gör bara ont. Jobbigt med den tidigare arbetsgivaren. Jag hoppas du ska må bättre och bättre. Det är trist att samhället ser ut såhär, men vi får hoppas på en förändring och till viss del också bidra till den förändringen. Hoppas du också får en resterande fin vecka! Tack, Oskar

      Radera
  4. Din text kändes som ett manifest. Som jag gärna skriver under på...
    Du har så helt rätt!
    Det finns mycket att önska av och om vårat samhälle idag! Med början i mig själv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din fina kommentar, Ingela! Tror att de största förändringarna alltid börjar med en själv. Många utav dem i alla fall :) Oskar

      Radera
  5. Jag lever på hoppet om att hjärtat och kärleken vinner i längden. Vem är stark, vem är svag och vem avgör det? Vi är människor, starka ibland svaga ibland och jag tror att även om individualismen får ett starkare fotfäste så är vi alla hjälpta av att kunna hjälpa varandra. Jag vet bara inte alltid hur... Den som ständigt har behov av att klaga eller slå ned på andras felande är i mina ögon den som är svag och den som behöver hjälp att få perspektiv på tillvaron. Är det alla andra eller är det vad jag gör som jag kan påverka?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar, Sara. Jag lever på samma hopp. Tror att det vi gör tillsammans påverkar mest i slutändan. Vi måste bara våga sätta våra händer bredvid andras istället för att dra undan dem. Hålla kvar dem, även när det är extra tufft, svårt. Hoppas du tar hand om dig! Oskar

      Radera