lördag 31 augusti 2013

Jag är inte en bra kille™

En som inte kränker, som inte är otrogen, som tar hand om sina barn och ger dem kärlek varje dag, en som inte ser pappaledighet som en uppoffring, som inte flyr när det blir jobbigt, varken till någon annan eller till spriten, som inte prioriterar alkohol framför sin familj, som vaktar sina barns liv med sitt liv, en som behandlar medmänniskor väl och aldrig ser våld som en lösning. En människa som tar avstånd från förtryck och som både lyssnar och hör, tittar och ser. En som inte våldtar eller beter sig som ett svin. En som inte drar sexistiska eller rasistiska skämt och är beredd att stå upp för sina tankar. En som inte ser hushållssysslor som en uppoffring utan både städar och tvättar minst lika gärna som sin partner. En som inte ser ner på andra, som varken dömer eller klankar ner. En som är lyhörd för både ord och kroppsspråk, som älskar med kroppen och språket.

Tycker ni att en sådan person förtjänar cred och uppmärksamhet för det? Ska alla säga att den personen är duktig som ställer upp och diskar? Som ställer upp och tar hand om sina barn? Varför ska självklarheter applåderas? Har träffat familjer där mannen slår sig för bröstet för att han städar lika mycket som sin fru. När någon diskuterar problem inom mansrollen så ska många genast hävda sig och säga saker som ”så bra att jag inte känner igen mig” och ”jag skulle minsann aldrig göra något sådant”. Det är just det där, att nästan kräva beröm för att en beter sig som en bör. Det centrala i strävan efter jämställdhet får inte vara att dela ut morötter i form av beröm.
Jobba på att bli jämställda på riktigt, nöj dig inte med att bara vara glad över att din partner är snäll eller ”hjälper till” med disken. Det är härligt att vara fin som person, men en behöver inte påtala det. Det är underbart med snälla människor, men om en behöver påpeka att den är snäll hela tiden så säger det en hel del. 

14 kommentarer:

  1. Sant sant. Man blir själv förvånad över sig själv och hur man gullar med folk som gör självklara grejer ibland. Försöker i största möjliga mån lägga ner det beteendet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar! Ja, det är svårt ibland. Allt för lätt att komma på sig själv att berömma folk för att de gör något i grunden självklart, som att inte bete sig illa osv.

      Radera
  2. Jo, det är du. En av de bättre jag hört om.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, vad fint att du tycker det! Oskar

      Radera
  3. Hej Oskar! Det här är en smula OT, men jag och min pojkvän har ett problem i vårt förhållande. Han har varit otrogen men vidhåller att han älskar mig. Vad skulle du ha gjort? Känns som du alltid förklarar så bra. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Det här med otrohet är svårt. Själv har jag svårt för att få ihop det där med att älska någon och ändå vara med någon annan. Så jag skulle nog ha gjort slut om jag var i samma situation. Det är enklare sagt än gjort dock. Om en plötsligt hamnar i den situationen och är jättekär i personen som nyss sårat, då är det kanske inte så lätt att lämna. Men som sagt, otrohet är ett val någon gör, oavsett bortförklaringar. Hoppas allt löser sig. Viktigt att prata med varandra, alltid. Kram.

      Radera
  4. Hej! Har precis hittat din blogg och tycker den är bra. Tänkte undra om du tänkt skriva om ekologisk parfym för killar någonting? Har testat ett flertal men blivit ganska besviken. Annars får du gärna skriva mer om miljövänliga produkter allmänt! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej och tack, vad kul! Har faktiskt inte funderat på att skriva om det, men det är väl inte omöjligt. Dock är jag själv dåligt insatt på "killparfym" då jag mest använder "tjejparfym" (all parfym borde ses som unisex...) själv. Ska i alla fall skriva och tipsa om miljövänliga produkter i alla fall. :) Oskar

      Radera
  5. Hmmm... I nästan hela min bekantskapskrets är det tvärtom. Tjejerna är nåt sjukt (ursäkta!) LATA och gör faktiskt inte ett dyft. Varken med barn, hus, jobb eller annat. De bara fikar, handlar och tjatar om "egentid" som är ett superpopulärt ord just nu.
    Männen jobbar (ofta mer än heltid), tar hand om barnen, lagar mat, renoverar, tvättar och städar...
    Och gnäller aldrig om det. Jag trodde nästan det var nya trenden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tragiskt när det blir så också. Det bästa är om båda delar upp det så att inte den ena partnern får två heltidsjobb, ett där hemma och ett på det "vanliga jobbet". Med artikeln menade jag främst ett beteende som jag märkt av i ganska stor utsträckning, killar som kräver cred just för att de inte beter sig illa. Har ofta diskuterats olika problem, så som sexuella trakasserier och många har mest varit intresserade av att säga "jag skulle aldrig göra så", snarare än att diskutera lösningar för att bli av med dylika trakasserier. I alla fall. Tråkigt med det du berättar också. Om bara ena sidan gör något så leder det aldrig till något bra i längden. Det bästa är om båda går in hundra-hundra i relationen och utgår från det, tror jag. Oskar

      Radera
  6. Nice blogg. Har varit svårt att hitta killars bloggar som jag gillar, men det var nog bara en tidsfråga innan en dök upp :) du kanske t.o.m vet några fler?
    Har också tänkt på det du skrev i det här inlägget och håller med. ...ändå är det svårt att låta bli att ge beröm, det är som att jag blir rädd att det "goda beteendet" upphör annars. Men detta är egentligen ett sjukt sätt att se på människor, som att min partner bara är snäll för att jag ger beröm? Nej fy på mig, ärligt talat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så jättemycket! Läser inte så mycket bloggar egentligen men en kille som skriver bra är http://niklas-hellgren.blogspot.se/
      Förstår. Intressant att reflektera över varför en berömmer tycker jag. Antar att det är olika så klart men har hört anledningar som att vissa inte förväntar sig att någon ska göra så mycket eller att de innan har haft förhållanden där de fått göra allt, då blir en ju så klart lycklig när någon gör allt det där självklara helt plötsligt. Tack för din kommentar! Oskar

      Radera
  7. Jag är inte en bra kvinna. Jag är dödligt trött på att höra "Du är söt!" emellanåt, samtidigt suger jag i mig av komplimangen som en svamp, knarkar bekräftelse och tror att allt jag behöver för att överleva är att le och vara söt. Som ingenjör och yrkeskvinna är balansen annorlunda, förväntningarna på mig blir låga och samtidigt så mycket högre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förstår att det blir lite dubbelt i det. En kan bli trött och bli glad för en komplimang på samma gång. Sen att balansen blir annorlunda i yrkeslivet. Kvinnor och män har ju fortfarande olika förväntningar på sig hur de ska bete sig i arbetslivet, vilket jag märkt flera gånger.

      Radera