lördag 27 juli 2013

Känn ingen sorg


Jag gillar Masthuggskyrkan i Göteborg. En gång satt jag och sjöng där med någon som inte finns i mitt liv längre. Samtidigt sköts raketer upp mot himlen och exploderade precis vid Älvsborgsbron. I Känn ingen sorg leder bron till Rio De Janeiro. För mig ledde den förut till någon med ögon som glödde, livet öste på andra sidan bron, kärleken öste. Göteborg är fortfarande en stad av kärlek, på ena sidan bron och på den andra. Bron är inget möte mellan två händer. Precis som riktig kärlek så är det egentligen bara en enda hand, som har sin början i två olika kroppar. Känn ingen sorg är en slags Göteborgsk blandning av Trainspotting och Moulin Rouge. Där livet växer i sekunder för att sedan dala nästa. Där livet är ögonblick, korta men intensiva, där det kan det vända sig in och ut utan förvarning, där människor kan sprudla av liv för att i nästa stund vara långt under jorden. Plötsligt hamnar man väl under en spårvagn. Pål (Adam Lundgren) är musikaliskt begåvad men flippar ut när han ska uppträda inför folk. Han klarar inte av att de tittar på honom. Han har massa musik inom sig, men när han står där, framför någon, så får han inte ur sig den. Det går inte. Han umgås med sina vänner Johnny (Jonathan Andersson) och Lena (Josefin Neldén), alla hoppas de på något. Kanske slår stenen ut i blom så småningom. Så träffar Pål plötsligt Eva (Disa Östrand). Hon är själv sångerska och Pål faller verkligen för henne. Flyger över gatorna för henne. Kanske kan hon förändra hans liv, kanske kan han förändra hennes. Mötet mellan de två bidrar inte bara till hopp utan även förtvivlan, men så är ju livet för oss allra flesta. Hopp och förtvivlan. Alla skådespelare är utmärkta även om rollfiguren Eva borde fått mer blod och mer kläder. Hon känns verkligen skapad av den manliga blicken, vilket känns väldigt tråkigt. I övrigt är alla väldigt bra på att sjunga och det är något de får visa en ganska stor del av filmen. Håkan Hellströms låtar är själva grunden för filmen och bidrar till många av filmens finaste scener, delar av Nu kan du få mig så lätt blir till en kyss vid Poseidon. Hjärtat och musiken möts. Kärleken reser sig på fem.



Stundtals kan filmen kännas lite för snabb, som ett hjärta som rusar i allt för snabb takt, som vill hinna med allt på så kort tid som möjligt. Högt tempo bidrar lätt till att filmer som gärna vill vara djupa snarare blir ytliga, och till viss del finns problemet även här. Det är snyggt filmat, vi åker fram både längs glädjen och sorgen, men mycket går väldigt snabbt. Det är inte ett stort minus, men det finns där. Det finns saker med filmen som kunde gjorts bättre helt enkelt. Den första delen av filmen känns sämre än den andra halvan. Allvaret får allt att sakta ner. Blir det ett genombrott eller ett sammanbrott för Pål? Pål bor hos sin farfar, spelad av Tomas Von Brömssen. Han tror på Pål men vill att han ska lära sig gå och mycket av det är själva jakten i filmen, på väg mot horisonten, mot det som väntar på andra sidan, men då måste man våga hjärtat att slå, då måste man våga misslyckas, göra bort sig, gå helt på egen hand. Livet behöver drömmarna och drömmarna behöver livet.

Känn ingen sorg är en väldigt fin film, med bra musik och genomgående bra skådespelare. Kanske påverkas jag av att jag tycker om Håkan Hellströms musik och att många miljöer är så välbekanta för mig. Jag har ju sprungit längs samma gator, druckit för mycket på jazzhuset och velat säga allt det där som inte kommit fram när det behövt komma fram. Filmen är delvis rätt ytlig, men på något sätt kan jag se förbi det. För jag vet hur det är när man inte nödvändigtvis vill förändra världen, när man inte skriker ut att man vill ha ett nytt Göteborg, när man istället bara vill ha armarna runt någon. Det är inte Håkans texter eller musik ni måste känna igen er i när ni ser Känn ingen sorg, det räcker att ni känner igen er i hoppet, som kommer ur kärleken och förtvivlan, som kommer i bristen på den. Filmen skildrar både hoppfullheten och tvivlet på ett väldigt vackert sätt. En film som skildrar ett Göteborg som bygger drömmar och toner, både hjärtats och musikens.

En kan köpa Känn ingen sorg på dvd från bland annat discshop.

4 kommentarer:

  1. Skriver du så personligt hela tiden så lär du inte hamna i Aftonbladet direkt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är inte något jag strävar efter heller om jag ska vara ärlig vilket jag ska! Oskar

      Radera
  2. Det var bra, Oskar att du sorterar bort de hatiska kommentarerna. De ger ingen människa någonting. I veckan kommer jag att se "Känn ingen sorg". Jag har också vissa band till Göteborg. Må så gott. Kram/Maggan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar, Maggan! Ja, hat ger väl inte världen särskilt mycket, ändå ägnar sig allt för många åt det. Hoppas du ska tycka om Känn ingen sorg! Den är lite övertydlig och lite ytlig, men gillar den i alla fall. Du får gärna berätta vad du tyckte om den sen :) Må så gott! Med värme, Oskar

      Radera