fredag 19 juli 2013

Håkan Hellström på Borgholms slottsruin, 18/7 2013


Juni var en väldigt jobbig månad för mig. En månad som tog mycket men som inte gav lika mycket tillbaks. I stunder absolut, men stunder räcker inte alltid. Ögonblick kan vara för korta. Visst kan det vara bra att vara under ytan ibland, då drömmer man om de där stjärnorna ännu mer, för att de tycks vara ännu längre bort, men det är inte alltid man orkar tänka så. Göteborg har varit en väldigt jobbig stad för mig under de senaste veckorna och att tillbringa en semester i staden har varit helt otänkbart. Ibland är en stad bara två val, antingen drunknar du eller så simmar du. Jag kunde inte simma så jag lämnade staden för ett tag. Livet handlar om att leta och upptäcka. Jag minns när jag var riktigt förälskad förra gången så påmindes jag om att i sann kärlek så behöver man inte leta, då handlar det bara om att upptäcka. Genom den här svåra perioden så har Håkan Hellström tonsatt många dagar. Jag såg honom i Göteborg för drygt en månad sen, vilket idag känns som drygt ett liv sedan och igår kväll såg jag honom igen. Hans konserter ger och tar av ens liv och man både dyker och hoppar upp. Livet dyker och hoppar upp. Borgholms slottsruin är varm och det är en väldigt vacker plats att lyssna på musik i.


Håkan inleder med Det kommer aldrig va över för mig och fortsätter, med gasen i hjärtat, med Ramlar. Jag tänkte att konserten skulle likna den i Göteborg in till minsta spricka, och till viss del så är det självfallet så, men här blev spelningen en bra bit kortare, men också än mer levande. Kanske beror det på att han plockade fram En vän med en bil och För sent för Edelweiss. Den sistnämdna är en låt där hjärtat börja ropa, skrika högre och högre, men det är ingen som ropar tillbaka. Och man inser att man själv inte har tillräckligt med tändstickor för att bränna ner Göteborg och inte tillräckligt med vin och sprit för att få hela fjärden full av sorger. Håkan sjunger ”Det gör ont att veta men lika ont att undra”. Låtarna pendlar mellan livets utsatthet och de dagarna då dagarna är fyllda av dans, där de vackraste dansstegen tas inifrån. Kanske är det nämligen någon annan som tar dem. 


Nu kan du få mig så lätt känns lika mycket varje gång jag hör den. Valborg, som spelas som första extranummer, påminner mig om att världen kan vara smärtsamt vacker. Överlag så är det en fantastisk konsert - ännu bättre än den i Göteborg. När Håkan avslutar med Du är snart där så ser jag många bli tårögda och jag förstår verkligen varför. Man drömmer hela tiden om att ha det vackra framför sig eller inom en och i alla fall jag är rädd för att jag redan ska ha haft de finaste dagarna i mitt liv. Jag vill ju som många andra ha det finaste livet framför mig och inte bakom horisonten man nyss bränt ner och lämnat. Jag vill fortsätta gå genom tiden med känslan av att det bästa inte hänt än. Att det lurar strax framför mig och att hjärtat kommer jaga ikapp det. 

8 kommentarer:

  1. Tror jag såg dig på Håkan. Du är typ det fulaste jag sett.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för att jag fick veta! Någon måste ju vara det också. Hoppas du hann se spelningen också och inte bara tittade på mig. Oskar

      Radera
    2. Du anonyme. Jag förstår att du tycker det yttre är viktigast av allt. Kanske har du ett snyggt yttre men vet du inte att det är det inre som räknas. Ytan är bara skrap. Även om du själv är supersnygg så är ditt inre inte så himla snyggt när du ger dig på andra på det sättet. Oskar, han har ett vackert inre, det visar han genom sitt sätt att skriva. Han behöver inte ta till hatiska ord för att få sagt det han vill. Kanske är du riktigt avundsjuk på Oskar eftersom så många gillar honom och att han får så fina kommentarer.
      Jag var också i Borgholm på Slottsruinen och såg Håkan. Magisk kväll där i slottsruinen under den ljusblå himlen. En oförglömlig underbar kväll. Ingenstans ger en konsert ett sånt intryck som just där. Och så med just Håkan Hellström, denne glädje kickare som delar ut sån god energi.Kram Oskar/Maggan

      Radera
    3. Åh tack för din väldigt fina kommentar, Maggan! Och fint att du också var där. Var i Kalmar en vecka och sen blev det ett fint avslut att se Håkan. Var verkligen en fin konsert. Får en att tro på livet igen, i alla fall till viss del. Lättare att se det vackra i det i alla fall. Tack för att du skriver så fint. Hoppas du tar hand om dig. Kram, Oskar

      Radera
  2. Jag vill ha honom på en hylla i min lägenhet. Som i en låda att öppna och låta explodera i ett virrvarr av känslor, demoner, konfetti, glitter och paljetter. Sorger och vackra drömmar som rivs.

    Och det river att jag inte var där, att jag inte fick se. Min tid kommer, någon gång, förhoppningsvis snart är jag där.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det hade varit fint! Hade behövt explodera i ett virrvarr av känslor. Nu känns det som att jag imploderar snarare. Åh, livet. Ja, du borde verkligen varit där! Var himla fint! Sen kan det ha berott till viss del på att jag stod så långt fram. Allt blir mer närvarande ju längre fram en står. Mitt uppe i allt.

      Radera
  3. Jag måste ju bara säga att JAG tycker du är underbart fin Oskar, håkan också för del delen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh tack ska du ha! Vem du än är, tack! Värme, Oskar

      Radera