lördag 29 juni 2013

För mycket minnen

Jag behöver komma bort från Göteborg. Börja ett nytt liv i en ny stad. Kanske skaffa barn och ge dem en framtid. Kasta en framtid som någon tar emot. Ta och ge. Ge och ta. Jag minns för någon vecka sedan när jag cyklade till Sisjön. Livet sken och solen med den. Det var kanske den finaste dagen det här året. Cykeln är nog min käraste ägodel och hade jag kunnat cykla in i en framtid med den så hade jag gjort det. Det är det livet jag vill ha, men jag känner mig så långt ifrån det nu. Jag sträcker ut händerna för att försöka nå det, men jag når det inte. Jag önskar att jag var jämsides med just det livet, men jag är inte det. Det förflutna har tagit för stor plats. Där det växer för mycket minnen kan ingen framtid gro. 

5 kommentarer:

  1. Det är synd att du vill från Göteborg. Jag vill dit. Ska dit. Flyttar första September. Till de gamla konstnärskvarteren. Där mångfalden är vacker. Och tanken på det gör mig så fruktansvärt lycklig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad fint! Vad är det för kvarter? Haga? Har mest förlorat så mycket i Göteborg så är väl mest därför egentligen. Glad för din skull!

      Radera
    2. Majorna.

      "Sometimes it seems you gain less than you lose"

      Radera
  2. Göteborg är fint, och jag trodde det skulle gå fint att studera där i tre och ett halvt år utan problem, men det räckte med ett och ett halvt innan saknaden efter Dalarna, skogarna och sjöarna blev total. Återstår att se hur de sista två åren kommer gå. Kanske måste jag bli bättre på att leta upp grönskan och inte bara stirra mig blind på asfalten och trängseln. Om du ska flytta borde du testa något norrut. Vi har inte så mycket mer än naturen att locka med i Dalarna, men den är å andra sidan magisk. Exempelvis ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förstår helt vad du menar. I Mölndal finns i alla fall mycket grönska, jag känner inte ett storstadsbehov alls längre. Natur räcker gott och väl. Funderat mycket på att flytta norröver. Sen får vi väl se om det blir så. Hoppas du orkar med de återstående åren. Kram, Oskar

      Radera