måndag 1 juli 2013

Cykla till varandras ände

Jag vill leva ett jämställt liv där ingen behöver göra eller jobba mer än någon annan. Där diskussionerna flödar och där det finns värme i både nätterna och dagarna. Jag vill leva ett öppet liv, där en diskuterar små och stora problem och försöker lösa dem på bästa sätt. Jag vill leva ett gemensamt liv, där självständighet och ett liv tillsammans inte tar ut varandra, där en möts i banor runt och i varandra. Där en älskar och kärleken aldrig blir girig. Där en håller varandras händer även när händerna är långt ifrån varandra. 

Jag vill leva ett hållbart liv, där ens tankar och handlingar inte går ut över människor på andra sidan jorden, eller för all del över kommande generationer. Jag vill leva ett liv utan lögner, utan försök att dölja ens förflutna. Där det förflutna istället ses som en erfarenhet och erfarenheter blir man rikare av. På många sätt. Jag vill leva ett liv där det finaste är att se sin partner vakna på morgonen, där historier växer från den enas hjärta till den andras. Där en växande mage belönas med små kyssar som får barnet där inne att vända sig om. 

Jag vill leva ett liv där utseende inte är det viktigaste. Där rynkor, celluliter och tappat hår snarare är fina tecken på att en fått uppleva en människa en dag till. Jag vill leva ett liv där jag får barn och där jag kan få ta del av deras uppväxt, lära dem om livets möjligheter och svårigheter. Jag skulle tappa andan av att få vara en del av det och det skulle förhoppningsvis min partner också. Tillsammans skulle vi ta upp andan igen. Vi skulle klättra i träd, cykla mycket och bygga kojor. Vi skulle gå i skogen med våra djur och hitta gömda stigar och igenväxta sjöar. Vi skulle ha högläsning ur sagor och ur våra dagar. Vi skulle skratta mycket, gråta mycket, leva mycket. De skulle få somna i mitt knä och jag skulle vakta deras liv med mitt. Vakta deras sömnlösa nätter med min vakna tid. 

Jag vill leva ett aktivt stillasittande liv, där en kan ligga hela dagar i sängen för att nästa dag cykla till varandras ände, för att därifrån cykla tillbaks igen. Jag vill utvecklas, inte sätta punkt efter någon av mina egenskaper eller tankar. Jag vill ha picknick ute i naturen och bo så nära den som det är möjligt. Kanske ha en liten eka att glida ut på den intilliggande sjön med. Ligga där på rygg och prata medan himlen göds utav stjärnor och mörker. 

Jag vill leva ett fördomsfritt liv där ingen person eller händelse döms ut på grund av fördomar. Jag vill leva ett liv där lika värde är något som gäller fler än de som själva har förmågan att bestämma helt över sina liv. Där även de utan röst får komma till tals. Där varje människa ifrågasätter sig själv och sina val eller i alla fall vågar göra det. Där en matar varandra med lärdomar istället för fördomar. Jag vill leva ett liv där pengar inte har makten över allt, där en värdesätter små saker i vardagen, som bara att få vara ute i luften, att få vara en del av den. Inte behöva jaga den. 

Jag vill leva i en vardag där det är fint att se varandra i badrumsspegeln, ligga och läsa serier med varandra eller somna till en film ihop. Somna till ett liv ihop och vakna upp lyckliga. På andra sidan. Den som kanske kommer senare. Jag vill leva ett liv där den största resan inte är den som går till andra länder, utan till andra människor. Där en lär sig nya gränser, nya språk, nya sätt att se på världen. Lära världen att se en själv på nya sätt. Jag vill leva ett liv där kärleken når bortom problemen, bortom utseendet, bortom rymden, bortom livet. Ett liv där en simmar ut i samma möjligheter och rättigheter. Ett liv där en inte drunknar i otillräcklighet. 

Jag vill leva ett liv som rymmer allt det här. Jag vill leva ett liv som rymmer mig. Ett liv som väntar in mig när jag haltar, ett liv som lägger sig som ett täcke om natten, ett liv jag vill kalla mitt. Ett liv där en satsar på kärleken. Den möjliga och den omöjliga. Jag vill leva ett liv som någon annan vill och kan andas i. Där en cyklar till varandras ände, för att därifrån cykla tillbaks igen.

10 kommentarer:

  1. Vilken vacker text! Hoppas du får det så och när du väl fått det så - kämpa med näbbar och klor för att behålla det du har och lockas inte till att förändras i en värld som strävar åt ett annat håll!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så hjärtligt. Jag hoppas verkligen att jag når dit. I så fall ska jag verkligen kämpa med allt jag har för att få behålla det. Med värme, Oskar

      Radera
  2. Ja det var väldigt fina tankar uttryckta på ett fint vis! Fortsätt skriva och det livet du talar om - lev det. Du är där du ska vara i livet. Jag läser dina texter med ett stort nöje och inlevelse.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så jättemycket! Ska verkligen försöka nå dit, även om vägen tycks väldigt lång ibland. Tack för att du vill läsa! Med värme, Oskar

      Radera
  3. Oj vad mycket jag kan skriva under på i din text. Men somna i soffan lyckas jag aldrig med ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad fint! Är själv ganska nöjd med texten faktiskt. Är väl bland det mest öppna jag skrivit :) Haha inte? Somna i soffan som är så skönt :)

      Radera
    2. Med rätta, det är en jättefin text! Och vilken tur att du vill och vågar vara öppen så att vi får läsa. Vad världen hade gått miste om annars :). Jag är nog för förnuftig för det. Ser jag film så ser jag den till slutet, sen går jag och lägger mig i sängen istället ;)

      Radera
  4. Man kan bygga det bit för bit, lite i taget. Det gäller att hålla kvar bilderna i huvudet, försöka balansera dem något så när med "verkligheten" och hålla målet i huvudet.
    Det kan ta tid. Men hellre det än att följa konventionen och vad andra tycker, och sedan sitta där och undra vart livet tog vägen... Heja! :-)
    Cecilia, www.livsspelet.se

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din fina kommentar! Det får ta lite tid. Bara jag når dit, känner jag. :) Oskar

      Radera
  5. Jag blir glad varje gång jag läser en text av dig. Du behövs, dina tankar behövs. Det är våra tankarna som styr oss, utan dem kommer man inte långt. Dina pausiga vikar, dina små tupplurar i soffan tillsammans med din partner, dina cykelturer mellan människor i önskeland och i verkligheten (IRL vad det nu är ? när ens tankar och önskningar är i högsta grad en del av en själv...)
    Det kommer alltid att finnas stenar som välter den där cykeln, jättestora som verkar oöverkomliga eller försmädliga pyttesmå man inte ens ser. Om man trillar av får man väl borsta av sig och fortsätta till "vägs ände", om det är dit man vill nå - inte ge upp på halva vägen bara för att "andra" tycker så. Har man tur... så hittar man rätt till sist. Tur önskar jag dig och den du somnar med i soffan 🍀🍀

    SvaraRadera