onsdag 8 maj 2013

Skulle du ladda ner en kram om du kunde?

Jag tycker alltid att det är bra att rannsaka sig själv och besluten man fattar. Jag ser bland annat relationer som ett sätt att utveckla sig med någon annan. Jag frågade en gång om vad folk oftast glömmer kvar hemma, hjärtat eller mobilen. Tyvärr är det ofta hjärtat man glömmer. När jag står och väntar på bussen så tittar alla ner på sina telefoner och det fortsätter överallt. Det har blivit ett sätt att vänta på. Jag är tyvärr själv en liten del av det, men jag försöker sluta. När man umgås med någon till exempel så är nog det allra bästa att lämna telefonen någon annanstans, annars hamnar man längre ifrån närheten och blir inte riktigt delaktig och vad är närhet mellan två personer när en inte är delaktig i den? Jag är rädd för att tekniken får oss att komma längre ifrån varandra, fastän vi i princip tror att det är tvärtom. Det är så enkelt att logga in och vipps är man social men riktigt så blir det inte.

Jag tror den finaste närheten är den när man är långt ifrån det digitala. Ofta använder vi tekniken för att minnas, genom att checka in på olika platser eller genom att ta bilder, fast vi fortfarande har hjärta, sinnen och händer att minnas med, dela med oss av. Vem vet om vi helt plötsligt skulle börja ladda ner kramar, kyss och annan fysisk närhet om det var möjligt? Du skulle aldrig stjäla en kram, men du skulle ladda ner en om du kunde!

Själv börjar jag tro mycket på att försöka att inte alls använda mobilen eller datorn under vissa dagar. Bara ta med mina sinnen, mina armar och mitt hjärta och känna att det räcker så. För varför skulle det inte göra det? Det är många som söker genom Google på frasen ”Facebook förstör mitt förhållande” fast i grunden är det all tid vi lägger ner på all teknik som förstör våra relationer till andra. Facebook frågar vad min relationsstatus är. Räcker det att veta med hjärtat, trots avsaknad av gillamarkeringar eller uppmuntrande kommentarer? För att parafrasera Miljöpartiets valaffisch angående oljeberoende för ett antal år sedan: Jag är inte beroende av teknik. Jag kan sluta när jag vill - eller? Kanske drog jag det hela för långt nu. Jag är bra på det. Men kanske är det bara så vi hamnar i framtiden.

2 kommentarer:

  1. Vad fint. Jag är sådan att när jag umgås med någon annan, så vill jag ge den personen min fulla uppmärksamhet. Jag har inte mobiltelefonen framme då och jag har den konstant på ljudlös. För ibland vill jag inte bli störd och jag tycker att det är min fulla rätt. Däremot så verkar det som att jag är rätt så ensam om att tänka så. För den andra personen man umgås tar gärna upp mobilen och sysselsätter sig med den. Och så sitter man där själv ändå. Det här med att umgås på riktigt försvinner och det gör mig lite ledsen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fint du tänker Caroline. Kan tänka på det när man sitter mitt i ett samtal och den andra plockar fram mobilen, så blir den genast helt ofokuserad. Finare att fokusera på samtalet, på människan än på att svara på ett sms som oftast kan vänta. Allt har blivit så mycket teknik, tror det är bra att komma ifrån den lite, bara umgås.

      Radera