 |
| Foto: Per Jahnke |
Tidigare i år så släppte hon sitt andra album Född långt ut och för ett tag sedan flyttade hon till Stockholm. Skånska sångerskan Anna Hertzman, 25, har många projekt, många sidospår. Hon har varit med i Talang på TV4, hon funderar på att starta upp ett eget skivbolag, hon har varit ambassadör för Ung Cancer och dessutom är Anna programledare för Anna Bjuder Till, en Youtube-serie där hon bjuder in gäster som hon pratar och äter mat med. I första avsnittet var bland annat Julia Mjörnstedt och Anne Lundberg gäster. Anna Hertzman brinner för det hon gör och hon säger själv att det är det kreativa i livet som triggar henne. Från hjärtat eller inte alls.
När kände du att du verkligen ville satsa på musiken?
- Det vet jag ännu inte. Jag är en orolig själ så jag är alltid osäker på det jag gör och varför jag gör det. Men missförstå mig inte, jag älskar det jag gör men tvivlar ofta på om det är mitt kall här i livet.
Var vill du nå med din musik?
- Mina syften med musik är enkla. Jag vill beröra och jag vill ha roligt. Jag sover gott på natten om jag bara fokuserar på dessa syften.
Vad brukar komma till dig först, texterna eller musiken? - Oftast är det text som kommer först men det har även varit tvärt om några gånger.
Är alla texter hämtade från ditt eget liv?
- Nej, absolut inte. Men det är hämtat från mig och min omvärld.
Vad har du för förebilder?
- Jag jobbar inte så mycket med förebilder. Jag tycker att det finns för mycket kändishets och hets kring att man ska imponeras och jag tror man ska jobba med att ha sig själv som förebild och vara sitt eget bästa. Sen kan man alltid tycka att andra människor gör ett bra jobb i världen.
Du har nyligen flyttat till Stockholm, hur tror du flytten kommer påverka din karriär?
- Flytten påverkar min karriär mycket då jag nu ska försöka spela i hela landet och inte bara i Skåne, Blekinge och Halland.
Du kommer fortsätta sjunga på skånska?
- Det är klart! Det är ju jag! Annars hade jag svikit mig själv.
Vad känner du är den svåraste biten med att jobba med musik?
- Det finns två saker som ligger på förstaplats av svåraste saker. Först och främst är det väldigt tufft att få ihop det ekonomiskt. Sedan är det jobbigt att få balans i livet och inte ta sig själv på för stort allvar. Ibland får man lägga bly i skorna för att hålla kvar fötterna på jorden och inte sväva ut i låtsasvärlden.
Vad sysselsätter du dig med annars?
- Just nu jobbar jag bara med musik faktiskt.
Du planerar att starta ett eget skivbolag och gör redan det mesta själv. Var får du all din drivkraft ifrån?
- Haha! Jag vet faktiskt inte! Jag tycker om att jobba, kommer från en hårt arbetande familj och vet att man bara får det man skaffar sig på egen hand. Det man får gratis värmer inte lika gott om natten.
Du har många sidospår - du känner aldrig att det blir för mycket?
- Jo, absolut. Jag är född för mycket. Jag är alltid för mycket. Det märker man när man ser mig live.
Du har tills nyligen varit ambassadör för Ung Cancer, hur kom det sig att du började engagera dig där?
- Det var Ung Cancer som frågade om jag ville vara deras ambassadör så jag var det fram tills nyligen då jag var tvungen att säga upp mitt ambassadörsskap.
Har du ett stort socialt engagemang annars?
- Socialt engagemang är ett brett uttryck för mig. Jag tycker om att vara själv och har aldrig behov av att gå på fester, träffa människor och så vidare. Men jag bryr mig väldigt mycket om utsatta människor och har många drömmar om att skapa någonting stort prestigelöst som kan göra gott för utsatta.
Särskilt din första skiva innehåller en del kritik mot utseendefixeringen i samhället. Vad tror du all denna hets beror på? Är vi för kritiska mot oss själva?
- Vi är absolut för kritiska mot oss själva. Det är väldigt få personer som ser sig själv som en helhet och inte som en uppdelning i utseende och insida. Människan har glömt att det är handlingar, tankar och vänlighet som gör oss vackra. Inte ett tomt skal med en vacker utsida. Det är mitt största krig jag krigar, alltså kampen mot utseendefixeringen.
Blir det någon fortsättning på Anna Bjuder Till?
- Jag hoppas det! Tanken med Anna Bjuder Till är att det ska släppas när jag inte har så mycket annat att göra. Haha! Vilket händer väldigt sällan. Jag kanske får tid nästa år att släppa en uppföljare. Vem vet!
Vad händer härnäst?
- Jag sitter och bokar min turné för 2013 och håller även på att starta upp mitt skivbolag och förlag. Jag tänker även ta två månader ledigt från live-framträdanden och fokusera lite på mitt privatliv som halkat efter under turnén.
Du kan lyssna på Anna Hertzman på Spotify. På Annas hemsida så kan du läsa hennes blogg eller köpa skivor i hennes webbutik. Gör gärna det!
Höstsolen möter mina ögon. Det känns nästan som att den försöker ta sig in, men kanske ger den upp snart. Det finns något som äter upp ljuset, lämnar det i högar som jag inte kan nå. Mitt huvud känns som toppen på ett brinnande flerfamiljshus. Snart kommer elden även dit och jag kan inte hoppa, kan inte slita mig från den del av kroppen som redan är för svårt skadad. Så jag söker efter en genvärld in där lugnet finns, där tryggheten väntar, där framtiden inte behöver kippa efter luft. Hjärtat slår men inget slår tillbaks.
Hennes känslor blev för stora för hennes kropp, hon försökte få dem att huka sig, gå lite mindre rakt, men de hade växt förbi, det kunde ingenting råda bot på. Hur stort hjärtat än är så ryms det bara i en kropp. Det finns ingen genvärld för hjärtat att sprida sig till någon annans.
Sommaren ligger och vilar i min bröstkorg, men jag kan inte släppa ut den. Inte än. Med henne kunde jag släppa ut vattnet, löven, värmen och solstrålarna när som helst. Jag släppte ut och hon tog emot. Nu hade jag kunnat låta den svälta, låta den förlora löven och gräset. Men det är inte så jag vill göra. Sommaren kommer springa vidare. Möt mig där. Kyss mig där.
Kan flera läppar tillhöra samma person? Hur linjerna i ansiktet än skiljer sig, hur annorlunda lukten på halsen än är, hur än magen lutar på ett helt annat sätt, så hade det ändå varit hon. Om man försöker ersätta någon med någon som man bara älskar konturerna av, då är det den man försöker ersätta som kommer fylla i dem.
Ibland märker jag inte av att jag har sommaren så nära. Ibland känns det som att bröstkorgen ska krossas. Kanske har den redan börjat. Man märker inte sprickorna förrän något försöker ta sig in. Jag söker efter en genvärld till dig, men jag vet inte om den leder in eller om den leder ut.
När jag intervjuade Andreas Grega beskrev han känslan på nya skivan Mörkerseende som ”ett mörker man är på väg ifrån och inte till”. Det handlar mycket om att se värmen bakom rädslan, hoppet som finns i varje människa, ibland bara i små smulor, men ändå existerande. Att kunna se färgerna i någon där omgivningen är färglös. Andreas sjunger ”ingen ska få skada dig mer, ingen ska få skapa problem, inga faror ska få passera” i fina Du är min färg som följs av Diktatorn. Den är som gjord för allsång och lär bli populär bland fansen som Grega själv kallar sin familj. Där, i låtar som Diktatorn, påminns jag om energin från förra skivans Dom hade mycket att säga och Ta vad du vill. Annars är Mörkerseende mestadels en ganska stillsam skiva. Stillsam musik med texter som rör om. Musiken andas till viss del 70-tal med vackra flöjter, som i Vallar av snö och inledande Mikrouli mou. Flertalet av låtarna är långa men det ger en också tid att känna in dem och jag känner inte att utrymmet låtarna kräver är för mycket begärt.
En sak i taget blev hyllad när den kom för två år sedan. Mörkerseende är en annorlunda skiva, mer nedtonad och doftar av andra musikaliska landskap, men samtidigt känns det som en naturlig fortsättning, som att grunderna fortfarande är detsamma. Soundet har bara utvecklats åt ett annat håll. När barnkören stiger fram och möter Gregas röst i Diktatorn och när jag hör texten ”du var liv och jag var död, så vi funkar inte” i Liv död så är det mycket som vill lämna bröstet, som försöker skrika sig igenom. Det berör på många olika plan. ”Det fanns ingen annan lösning, ingen väg att ta.” Skivan har sin kraft i hjärtat. Låt ingen ta strypgrepp om värmen och kärleken, tillsammans låter vi dem andas.
Jag vill be tomheten stiga upp och av, att det som runnit ut åter ska rinna tillbaks. Jag vill be värmen att aldrig hålla käften. Jag vill be dig ringa mig när du letar efter dig själv. Jag vill be dig att bryta den tystnad som växt sig allt för lång, som växt sig utanför kroppen och mellan oss, skapat avstånd. Jag vill be dem som glömmer hjärtat hemma men aldrig mobilen att fundera över vad det är som sitter i deras kropp. Mobilen är ingen kroppsdel. Jag vill be dina ögon att ha plats för mig, vill be mig själv att spetsa hjärtat och öronen när du pratar, att runda min mage när du ligger emot den. Jag vill be mina armar att vakta utsträcka när mina kommande barn klättrar i träd, jag vill be mitt hjärta att stanna kvar när de visar hur de kan cykla utan att hålla i styret. Jag vill be mörkret att aldrig växa i dem, att aldrig växa sig in i deras bröst, i deras röster, att aldrig knuffa undan deras ljus. Jag vill be tomheten stiga upp och av, att det som runnit ut åter ska rinna tillbaks.
Vill be marken att aldrig låta någons fötter gro fast i den, att ge dem en extra knuff åt de håll de vill ta sig. Vill be stressen att stå still och andas ut, be framtiden att alltid springa snabbare än det förflutna, även när den haltar. Vill be orden att inte fastna i strupen, att inte komma ut vid fel tillfälle. Jag vill be chansen att ruska om mig, vill be låtarna att lyssna på mig, natten att ligga vaken till oss. Jag vill be slagen att inte ta mig, vill be våra liv att räcka till. Jag vill be rynkorna att aldrig dra isär någon av oss, utan istället försöka binda ihop oss. Vill be stenarna i bröstet att bli broar ut. Jag vill be tomheten stiga upp och av, att det som runnit ut åter ska rinna tillbaks.
jag doppade mina läppar i ljuset
och du började långsamt läcka in
med droppe efter droppe
fyllde du mig
men jag vårdade din frånvaro
mer än din närvaro
fastän att mörkret låg ner
medan solstrålarna gungade så vackert i dina ögon
fortfarande väcker
ditt hjärta mig om nätterna
fortfarande slår det ut
i mitt sinande bröst
och framtiden betar
där du redan ätit dig mätt
 |
| Foto: Loen Montefusco |
Mörkret sveper in över Sverige, men det tar även sin början i många människor. Kanske försvinner det snart igen, kanske kommer det dröja sig kvar. Relationer tar slut, hoppet svälter i magen, kvar blir massa tvivel, man vill vara oändlig för någon, men kanske blir det inte så, kanske är man för olika. Jag tänker på detta när jag lyssnar på Andreas Gregas första singel Liv död från kommande albumet Mörkerseende. Det är en vacker låt, kanske Gregas finaste hittills. För två år sedan kom solodebuten En sak i taget, en debut som nådde många. Andreas var erfaren redan då, i gymnasiet grundade han folkpunkbandet Kungers, de slog kanske aldrig igenom riktigt, men växte i många människors hjärtan. Andreas Grega utstrålar en värme och det är en värme som inte ryggar tillbaka utan som sträcker sig mot dig och tar dig i handen.
Hur ser du på ditt debutalbum idag?
- Jag ser mina egna minnen från den tiden när jag tänker på det albumet. Jag hade en ganska tuff tid privat och det har färgat hela den perioden.
Det var mycket i det musikaliska uttrycket som inte blev helt som jag hoppades på, men det finns många ljusglimtar där också. Jag ser på skapandet av det albumet som ett spännande vatten att simma i då och jag lärde mig jättemycket av det. Vad jag känt så har jag fått väldigt mycket fin respons från fans för den skivan och det har skapat störst glädje av allt. Jag har jättestor respekt för mina fans och tar alltid med dom i mina steg i livet.
Din nya skiva släpps om ett par veckor, hur skulle du beskriva den?
- Den släpps 18 oktober på dubbelvinyl och heter Mörkerseende.
Den handlar om rädsla, sorg, hopp och drömmar. Vi lever i en värld som till stor del är styrd av rädsla och en av våra primära rädslor är mörkret. Att lära sig se i mörker är en viktig egenskap i en sådan värld tycker jag, i dom tankarna kom titeln Mörkerseende som jag tycker beskriver helheten av vad albumet innehåller, både musikaliskt och textmässigt. Mörkerseende är också för mig ett ord väldigt likt ”hopp”. Lära sig att se i mörker är också att lära sig se kärleken omkring sig och vara en del av den själv.
Jag spelade in albumet i Abbey Road Studios live under fem dagar, det gav en stark prägel på soundet, känslan och stämningen. Mycket mystik och inspiration i väggarna där...
Hur skiljer den sig om du jämför med din första skiva?
- Den skiljer sig på många sätt, men framförallt musikaliskt. Den är inspelad live med band där jag spelar instrument och sjunger istället för mot förra skivan som var mer digitalt producerad och på så vis mer statisk. Mörkerseende är ett mycket mer dynamiskt album, mer drömmande och spirituellt. Textmässigt är det en röd tråd från förra skivan, men jag ville göra det svenska språket mer romantiskt i uttrycket med denna skiva. Det är även en mer organisk skiva och en skiva som absolut lämpar sig bäst för lyssning på vinyl. Då får man de pauser som behövs för att kunna smälta albumet i lugn och ro.
Titeln och känslan på första singeln Liv död antyder att det är en ganska mörk skiva?
- Ja, men för mig är det ett mörker man är på väg ifrån och inte till. Jag ser albumet som mörkt men hoppfullt.
Du spelade alltså in skivan i Abbey Road Studios. Hur kom det sig?
- Jag hade skrivit hela albumet i replokalen på mitt snickeri och så ringde jag Lasse Mårtén som jag gärna ville spela in albumet tillsammans med. Lasses spontana idé var då Abbey Road live! Jag som var väldigt insnöad i Lennons verk vid tillfället tyckte det var helt klockrent så vi bokade studion och plötsligt var vi där.
Hur kändes det?
- Det var en obeskrivlig känsla att gå in i den studion. Det var verkligen som att väggarna spelade upp filmsekvenser från skapandet av bland annat Dark side of the moon. Att få sjunga i den faktiska Lennon-mikrofonen, spela på ”obladi oblada”-pianot, det var så mycket inspiration och starka energier överallt. Vi hade en väldigt trevlig tekniker där som heter Chris Bolster, han är vän sedan tidigare med Lasse så han gav oss möjligheter som vi inte hade haft råd med annars. Vi fick spela in i alla tre studios där och den sista låten spelade vi in sittandes på golvet i studio 1 helt aukustiskt utan hörlurar och bara det gigantiska studiorummet som klang. Vi hade bara ett försök. Det är utan tvekan den starkaste inspelningsupplevelsen i mitt liv såhär långt.
Vad lyssnar du själv på just nu?
- Just nu lyssnar jag på Mr. Brown av Zun Zun Egui.
När du spelar live går du gärna ut bland publiken och har en ganska nära relation till dina fans, tycker du att det är viktigt att ha det även utanför spelningarna, genom Facebook och andra sociala medier exempelvis?
- Ja, det är en kraft från publiken som driver mig live och man blir en del av nuet tillsammans med publiken. Jag känner alltid att publiken sjunger till mig lika mycket som jag sjunger till dom och ibland måste jag komma nära för att höra sången eller se personerna i ögonen, så det är en viktig relation där som jag alltid vill bevara. Det kan kännas extra viktigt för mig att komma nära publiken när jag spelar på lite större scener. Jag trivs när konserterna blir intima och det har hänt att jag gjort ett scen-dyk innan första låten för att jag varit så ivrig att möta publiken.
Du sjöng ju i Kungers innan, hur politisk skulle du säga att din musik är idag?
- Vad är politik?
Min musik handlar i det stora om att sprida ett budskap av kärlek och inspiration, för en bättre värld att dela med varandra.
Jag predikar inte, jag vill inte gruppera folket mer än det redan är. Jag vill sammanföra människor oavsett hudfärg, ålder, religion och utseende.
Min kamp är att bryta upp grupperingar och kategoriseringar. Skapa ett mindre fördomsfullt samhälle och ett samhälle som inte är styrt av rädsla över att till exempel inte passa in. Jag har skrivit om det här sedan Kungers-tiden och det är snarare så att mitt medvetande och mitt engagemang ökar än avtar.
Men politik? Jag har aldrig känt att någon politiker talat till just mig.
Finns det en chans för ett återförenat Kungers i framtiden?
- Så länge det finns Kungers finns det hopp hette en av våra skivor och jag skulle vilja säga att Kungers fortfarande finns men vi har bara inte spelat på väldigt länge.
Vi är alla vänner i bandet och det är inte omöjligt att viljan blir så stark hos oss alla att vi börjar spela igen.
Andreas Gregas nya skiva Mörkerseende släpps alltså den 18 oktober, dels på dubbelvinyl och dels digitalt.
en bra relation är
att utifrån olika förutsättningar
ge varandra samma möjligheter
men du blåser ut mig från ditt språk
och börjar tala
ett nytt
du lägger ifrån mig med dina händer
och tar ett språng över
till nästa liv
där gror inte dina händer
där vissnar bara mina
