Andreas Grega - Mörkerseende

När jag intervjuade Andreas Grega beskrev han känslan på nya skivan Mörkerseende som ”ett mörker man är på väg ifrån och inte till”. Det handlar mycket om att se värmen bakom rädslan, hoppet som finns i varje människa, ibland bara i små smulor, men ändå existerande. Att kunna se färgerna i någon där omgivningen är färglös. Andreas sjunger ”ingen ska få skada dig mer, ingen ska få skapa problem, inga faror ska få passera” i fina Du är min färg som följs av Diktatorn. Den är som gjord för allsång och lär bli populär bland fansen som Grega själv kallar sin familj. Där, i låtar som Diktatorn, påminns jag om energin från förra skivans Dom hade mycket att säga och Ta vad du vill. Annars är Mörkerseende mestadels en ganska stillsam skiva. Stillsam musik med texter som rör om. Musiken andas till viss del 70-tal med vackra flöjter, som i Vallar av snö och inledande Mikrouli mou. Flertalet av låtarna är långa men det ger en också tid att känna in dem och jag känner inte att utrymmet låtarna kräver är för mycket begärt.

En sak i taget blev hyllad när den kom för två år sedan. Mörkerseende är en annorlunda skiva, mer nedtonad och doftar av andra musikaliska landskap, men samtidigt känns det som en naturlig fortsättning, som att grunderna fortfarande är detsamma. Soundet har bara utvecklats åt ett annat håll. När barnkören stiger fram och möter Gregas röst i Diktatorn och när jag hör texten ”du var liv och jag var död, så vi funkar inte” i Liv död så är det mycket som vill lämna bröstet, som försöker skrika sig igenom. Det berör på många olika plan. ”Det fanns ingen annan lösning, ingen väg att ta.” Skivan har sin kraft i hjärtat. Låt ingen ta strypgrepp om värmen och kärleken, tillsammans låter vi dem andas.