tisdag 5 juni 2012

Den ena plånbokens bröd - den andra människans död

Jag vill alltid gå in i det mesta med ett femtio/femtio-perspektiv. Sen kanske det ändå blir så att man delar upp det på ett annat sätt, men jag vill ändå gå in med tanken om att dela upp sysslorna så rättvist som möjligt. I relationer däremot vill jag gärna sträva efter att man gör hundra/hundra. Ibland kanske man bara orkar tjugo fysiskt och hundra psykiskt och så vidare, men att man ändå strävar efter att få med hela hjärtat i relationen. Och att bådas kroppar och viljor finns med i allt från beslut till diskning. 

Jag tänker att all förändring måste börja på ett personligt plan. Jag tror inte att det helt går att förändra världen men det går alltid att förändra sig själv. Därför vill jag göra något för bland annat jämställdheten i samhället och för miljön. Det går inte garantera att det förändrar könsroller eller får gräset och träden att sluta blöda, men för varje sak jag gör så förändrar jag mig. Jag vet att olja och bensin blommar i haven, jag vet att många kvinnor behandlas sämre just för att de är kvinnor, jag vet att många killar tycker det är jobbigt när de känner att de inte kan leva upp till mansrollen och jag vet att samhället är mer vinstinriktat än vårdande. Den ena plånbokens bröd - den andra människans död. Jag känner att jag vill göra något innan naturen når klimateriet och innan det som är dåligt nu blir än värre sen. Jag hoppas att vi hinner förändra sen innan sen förändrar oss.

1 kommentar:

  1. vad fint! det är bra tankar!

    om alla skulle tänka att det inte var lönt att göra något skulle det aldrig hända något heller. man gör ju faktiskt skillnad, mer eller mindre.

    <3

    SvaraRadera