tisdag 22 maj 2012

Att ta det andra gör på blodigt allvar

Många tycker att ensam och själv är samma sak och det är det ju så klart. Att göra saker själv och att göra saker ensam. Själv ses som mer positivt dock. Som att man medvetet gjort valet medan ensam mer betyder att man inte haft något val. Själv bildar även starka ord som självförtroende, självkänsla och självständighet, medan det inte finns ord som ensamförtroende och ensamständighet. Egentligen spelar det ingen roll vad något heter, ett namn på något förändrar inte det som folk känner. Det viktigaste är således vad man känner och inte vad man kallar det. Till exempel så är det viktigaste i en relation så klart vad båda känner, inte att man kallar den ett äktenskap, en flört, en engångsgrej eller vad det nu kan vara. 

Är det här en småsak? Kanske. Ska vi hellre diskutera andra saker? Om vi löst problemen med hängbröst, celluliter och rynkor i framtiden? Kanske har vi istället nått så långt då att vi inte längre bryr oss om sådana småsaker?


Vad som är småsaker för dig 
kanske inte är det för mig
, vad du måste göra i ditt liv 
behöver jag nödvändigtvis inte göra i mitt
. Du kanske ser det som ett måste att 
inga invandrare ska bo i ditt bostadsområde, 
att du ska ha ett välavlönat jobb och tre barn
, medan jag kan se det som ett önskemål 
att inga fördomar ska bo i mitt område, 
att jag ska ha ett jobb som jag trivs med 
och att jag kanske blir en bra pappa i framtiden. 



Det är många som använder ordet ”måste” 
för att söka acceptans för olika åsikter
, måste man något så är det okej
. Man måste kunna tafsa på främmande kvinnor 
utan att bli kallad mansgris och sexist
, 
man måste kunna skämta om homosexuella utan att kallas homofob, 
man måste få ha sex varje dag med den man är tillsammans med - 
men måste man det?

 Måste man säga att man är lycklig 
utan att man egentligen känner att man är det? 
Ja, för vad skulle personen du mötte på bussen i fem minuter annars svara?
 Man måste äta kött då och då fast man är vegetarian
, man kan väl göra ett undantag ibland! 
Vi måste skjuta av vargarna 
och till och med göra det för deras egen skull 
och allra helst hade vi nog skjutit av pensionärerna också, 
vi måste ge betyg så tidigt som möjligt och 
kanske till och med redan i nionde månaden
. Vi måste leka av oss innan vi stadgar oss 
och helst ska vi vara oskulder och samtidigt vara erfarna
!


Mycket av det fina i livet glömmer vi bort
 bara för att det inte kostar något.
 Om någon säger något gott om någon annan 
så sprids det sällan vidare
, men om någon däremot säger något ont om någon annan
 så sprids det gärna vidare
. Varför sprider vi hellre dåliga saker? 
Är lycka mer privat?

 Jag önskar att vi alla kunde komma närmare varandra
 och inse att det inte finns några måsten 
som innefattar att man kränker någon annan
. Ibland behöver man bara äta lite sunt förnuft 
och använda det 
istället för att svälja det och tänka att man gjorde en god gärning
. För varje god gärning innebär inte att det tar slut där, 
det räcker inte att man insett alla klyftor 
och så är det bra så. En god gärning är att fortsätta ifrågasätta. 


Det sägs att Sverige är världens mest jämställda land, 
men vad innebär det?
 Om det inte innebär att vi är bra, 
bara att det finns länder som har det ännu värre
 - hur kan vi då nöja oss?
 Sluta gnäll, vi har det faktiskt bra, åk till mellanöstern om det inte passar!
 Det kan vara bra att ta det man gör på varmblodigt allvar, 
men då måste man också ta det andra gör på minst lika blodigt allvar! Så börja med att tänka på
 den du tafsar på med mer kåthet i fingrarna än ömhet och kärlek, 
tänk på att när du vill skära ner på 
människor och djur så skär det i deras kroppar
 och varje sår på deras kropp är ett för mycket. Tänk på att de döda inte talar
 så tala medan liv ännu finns. Det behöver inte göra ont att göra något gott. 

1 kommentar: