 |
| Foto: Bernhard Schmitt |
Det tyska darkwavebandet In My Rosary splittrades förra året, efter nästan 20 år tillsammans. Under hösten formade sångaren och producenten Ralf Jesek ett nytt band, en slags fortsättning på det som kännetecknade In My Rosary. I-M-R består förutom Ralf av Holger Diener på gitarr, Hansi Huenig på synth och Martin Von Arndt på den spännande kombinationen synth och saxofon.
Varför splittrades In My Rosary? Var det något som hade växt fram redan innan Retro släpptes?
- Den största anledningen var på ett personligt plan. De senaste åren har vi glidit ifrån varandra och det kändes som att det var dags att sätta punkt. Men sådant händer och det känns okej nu. Beslutet togs förra året så Retro var, om jag får uttrycka mig så, helt oskyldig.
Vilken skiva är du själv mest nöjd med?
- Det är svårt att säga egentligen, då jag tycker alla skivor med In My Rosary har sin charm, men överlag skulle jag säga The shades of cats. Jag känner mig relativt nöjd med låtarna jag skrev till den skivan.
- Det är svårt att säga egentligen, då jag tycker alla skivor med In My Rosary har sin charm, men överlag skulle jag säga The shades of cats. Jag känner mig relativt nöjd med låtarna jag skrev till den skivan.
Nu är det I-M-R som gäller, hur skiljer sig det nya projektet från In My Rosary? Då namnen låter snarlika funderar jag på varför ni inte behöll samma namn?
- Egentligen så är det bara två skillnader. För det första så skriver jag mer texter nu än vad jag gjorde förr och för det andra så behöver jag inte längre spela alla instrument på skivorna, vilket självklart är härligt! Bortsett från det så har ingenting annat förändrats, så därför valde vi ha ett snarlikt namn. Eftersom In My Rosary inte finns längre, så får vi inte heller använda samma namn.
- För mig personligen så är det stor skillnad, allting känns mycket mer avslappnat nu. Alla tre killarna har spelat live med In My Rosary i över tio år, vilket medförde att In My Rosary blev två olika världar för mig, dels själva bandet där jag gjorde mycket själv och dels när vi spelade live. Den förstnämnde innebar massa arbete, den andra att ha kul med goda vänner. Med I-M-R så känns det som att de två världarna äntligen har mötts och smält samman till en, och det är jag väldigt glad för.
- Det är fortfarande jag som kommer sjunga, skriva och producera låtarna. En av låtarna på den kommande skivan är dock skriven av Holger och jag hoppas att både Hansi och Martin kommer ge mig lite demolåtar i framtiden.
Vad kan du berätta om den nya skivan?
- Det är tänkt att den ska släppas i September så jag håller tummarna för att vi är klara med inspelningarna innan sista maj. Musikaliskt sett så kommer det bli ett ganska typiskt album. Det kommer bli ett mer elektroniskt album och mer av en tillbakagång till det tidiga soundet, snarare än hur det lät på Retro, som var mer gitarrbaserad. Självklart kommer det också att märkas att fler personer är involverade i inspelningen, men själva stämningen har inte förändrats, det är fortfarande en balans mellan hopp och förtvivlan.
- Jag tyckte det var roligt att jobba med andra artister när vi spelade in Retro, och kände att jag ville göra något liknande igen. På den nya skivan så får jag sjunga med fantastiska kvinnor som Elena Alice Fossi från Spectra Paris, Sara Noxx och Isabelle Dekeyser från The Breath Of Life! Vi hoppas också på att Paul Roland, Wolf Koch och Kai Kampmann ska kunna vara med på ett eller annat sätt.
Var hittar du inspiration till dina texter?
- Det är väl det vanliga, som konst, drömmar, upplevelser och olika observationer. Ända sen jag gick i skolan så har jag gillat den existentialistiska världsbilden. För att ge dig ett exempel så är jag är väldigt intresserad av hur människor försöker skapa sig själva. Jag gör det också och det är ett spännande ämne att fundera kring.
Hur mycket av ditt personliga liv reflekteras i det du skriver?
- "Tyvärr" är jag ganska dålig på att berätta historier och sådär, så jag skulle säga att ungefär 80 procent av varje text visar upp en del av mig själv, medan resterande är fantasi.
Dina texter är ofta ganska mörka. Ser du dig själv som lycklig?
- Absolut! Kanske inte hela tiden, men mestadels, annars hade jag nog inte stått ut i den här konstiga världen. Men jag dras verkligen till melankoli och att ifrågasätta saker och ting. Överlag så ser jag mina texter som frågor istället för fakta och frågor är sällan ljusa eller lyckliga.
Vad känner du är den största skillnaden på att göra musik idag och hur det var i början av din karriär?
- Musikindustrin har ju verkligen förändrats i stort och själv har jag utvecklats så sätt att jag inte är lika naiv längre. Men den största skillnaden överlag är så klart de tekniska möjligheterna. De första skivorna spelade jag in med hjälp av en bandspelare, men trots det så fick vi skivkontrakt och sålde skivor, vilket nuförtiden känns helt otänkbart. Det släpps för många överproducerade skivor och för få riktiga låtar.
Vad tycker du generellt om nedladdningsindustrin?
- Jag känner mig mig ganska kluven i frågan. Det är så klart tufft för ett band som oss när allt färre människor köper skivor. Jag kan tänka mig att det är samma sak för alla mindre skivbolag. Även mindre produktioner kostar ju pengar och köper man ett bands skivor så visar man både sitt och sin uppskattning för en som artist.
- En rysk journalist frågade mig en gång om jag fortfarande ser mig som en oberoende musiker även om folk måste köpa biljetter när de vill se oss när vi spelar live, så vad kan jag säga? Jag tror att sättet att se musik som en seriös konstform med någon form av värde tillhör det förflutna. Nu för tiden är det mer en förbrukningsvara som används varje dag. Bara en fil på en dator. Å andra sidan så är det så klart mycket enklare att nå ut med ens musik nuförtiden, vilket så klart är ett stort skäl till varför jag sysslar med musik.
Vad arbetar ni annars med?
- Martin är författare. Han håller även i olika skrivseminarier. Holger jobbar i det lokala varuhuset medan Hansi jobbar på ett mjukvaruföretag. Själv har jag nyss börjat jobba deltid som webbprogrammerare, som alla andra som aldrig lärt sig något verkligt...
Jag antar att det blir en liten turné nu med den nya skivan. Kommer ni till Sverige?
- Vi skulle älska att få spela i Sverige, så sköter du kontakterna så, haha!
