tisdag 21 februari 2012

Skriva ut och skrika in

Jag har både ett lågavlönat och välavlönat yrke. Det är lågavlönat så sett att man inte blir rik av det, men välavlönat så sett att jag har tid att vårda relationer och träffa människor jag vill dela mitt liv med. De håller fast vid mitt liv och sträcker ut det lite längre. Vi håller varandras liv och sträcker ut våra hav och ängar så långt det går. Vi vill få plats i varandra. 

Jag har aldrig försökt maximera min inkomst, då jag tror att det ofta leder till att man minimerar sina relationer. Jag har aldrig siktat efter att nå någon slags karriärstopp, jag befinner mig hellre i toppen på en annan människa. Det mesta handlar inte om att ha ett överflöd av tid, utan att använda den tid man har framåt. Allt för många använder den åt motsatt håll. Minnen är inte bara en del av det som hänt, det ska även bli en del av det som kommer hända. Låt dem inte slita sig loss från framtiden. 

Människor är tid och vi har inte så mycket av den. Vissa människor droppar av efter bara några sekunder. Vi har inte så mycket av varandra, vi har ögonblick, vi har mörker. Människor tar slut och börjar aldrig om. Jag har aldrig velat skrika ut någon människa ur mig, även om det känns som att folk gör det varje dag. De som blir utsatta för att skrikas ut ur människor de håller av täcks slutligen av sprickor. Det är inte den som utsätter som drabbas, det är den som utsätts. Människor blir syndabockar när våra liv rasar samman, vi ber dem kliva av oss och gå. Vi vågar inte söka i våra egna liv, felen måste sitta i någon annan. I något annat än jaget. Själv sitter jag gärna i någon annan och felen får gärna vara kvar, det ger oss lite mer att prata om. Jag trivs  bättre av att skrika in än skrika ut. Jag trivs bättre med att ta in någon än ta ut det på någon. För är det tillsammans vi slår in, så är det tillsammans vi kommer slå ut.

Jag vet inte vad man pratar om när allt är bra hela tiden. Kanske behöver vi bli utskrikna, utskrivna fast vi fortfarande mår dåligt. Kanske behöver vi sprickorna. Hur ska annars världen ta sig in? Bygger man en mur mot det man inte vill ha in, stänger muren ute även det man vill ha in. Jag låter inte hela världen komma in, men jag har heller aldrig byggt någon mur, jag hittade bara andra sätt. Jag har lärt mina tankar att fokusera på det jag vill ha i mitt liv, resten försöker jag smälta bort. Jag trivs med att ha ett yrke som inte bara ger mig pengar, utan även massa tid. Jag vill ägna tiden åt att vara levande, jag vill ägna dig åt att vara levande.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar