torsdag 29 december 2011

Om Facebook och relationer




Jag läste att Facebook lätt kan förstöra förhållanden, särskilt när man nyttjar sidan till att lägga till människor man bara delat en öl eller en krogtoalett med eller någon som man kanske haft ett kort samtal med. Många menar att Facebook lätt leder till svartsjuka, särskilt när partnern börjar undra vilka alla nya människor som poppar upp är. Jag tror inte att det är relationsfrämjande att lägga till hur mycket människor som helst och berätta allt som händer för alla. Det är inget fel att lära känna fler människor, men är det verkligen människorna man lär känna eller är det bara fler gilla-markeringar som tar plats i ens liv? 

Både relationer och livet i sig handlar både om att öppna upp och att utesluta och ju längre livet blir desto mer utesluter man. Det är som en stad som byggs bort istället för upp. Kanske inser man att livet inte är en stad där alla husen står pall om stommen är byggd av enbart bekräftelse. Jag tror på öppenhet inom relationer, men jag tror inte man ska hålla relationen öppen för alla utomstående. Det ska inte vara ett helt slutet rum, men vissa saker får gärna vara privata. Människans jakt på bekräftelse är ett av de största samhällsproblemen idag. Det finns människor som blir nere bara för att ingen kommenterar deras blogg eller uppdatering på Facebook. Det är enbart tragiskt. Man kan inte leva efter hur andra värdesätter ens liv. 

Jag vill lära känna människor genom en ömsesidig kommunikation och inte genom något ensidigt bekräftelsesökande. För övrigt behöver svartsjuka egentligen inte vara ett problem, det handlar mest om att möta den och prata om den. Försvara inte svartsjukan, låt den försvara sig.