Åsa Grennvall: Varken en cyniker eller romantiker

Foto: Jojo Falk

Åsa Grennvall debuterade 1999 med serieboken Det känns som hundra år. Sedan dess har hon gett ut ytterligare sex böcker på svenska, varav den självbiografiska Sjunde våningen (Optimal Press, 2002) belönades med Seriefrämjandets pris Urhunden för bästa svenska seriealbum. Juryn motiverade priset med att boken är "En engagerad, stark och spännande serieberättelse där psykologin bakom kvinnomisshandeln blir synlig." Boken har även översatts till finska. Det har, inte sällan, gjort ont att läsa Åsas serier. Kanske är det för att Åsa skriver så öppet och naket om viktiga ämnen som psykisk ohälsa, destruktiva relationer, utanförskap och kvinnomisshandel. 

Hur kommer det sig att du började göra serier? Är det något du började med redan tidigt i ditt liv?
 - Jag började rita serier sent i mitt liv, när jag var 24 år. Jag hade provat olika sätt att försöka uttrycka mig på, men inte riktigt hittat rätt, men när jag fann serier som uttryckssätt förstod jag att det var just det jag skulle hålla på med.

Jag kan känna att dina böcker även hade kunnat bli fantastiska med bara text, då texten ofta ger många bilder i sig. Har du någonsin funderat på att göra en annan slags bok?

- Du menar med bara text? Nej, bild är så himla viktigt för mig. Text är också jätteviktigt, men om jag var absolut tvungen att välja mellan bild och text skulle det bli bild, så arbeta med bara text är inget som lockar mig. Inte just nu i alla fall. Kanske i framtiden, vem vet.

Hur mycket av det du skriver är fantasi?

 - Det är omöjligt att svara på. Fast på ett sätt är ju allt fantasi. Det är historier skapade ur min hjärna.

Tror du det spelar stor roll för läsaren om det är verklighetsbaserat eller påhittat? 

 - Det vet jag inte. Men även när det är "på riktigt" så är det ju påhittat. Det finns ju aldrig en total sanning, och för att en riktigt berättelse ska berättas bra måste man använda påhittade sekvenser, och ta bort vissa skeenden, för att få historien att flyta, annars blir det som att läsa ett mötesprotokoll.

Jag kan erkänna att jag trodde att så fort tjejen med långt svart hår var med, så var det du, fast det kanske inte är så enkelt heller?
  - Jag använder ju mig själv i mina böcker ibland, men jag ser inte mig själv som någon självbiografiker. 

Känner du att det är annorlunda nu än i början av din karriär?

 - Jag var väldigt omogen när jag började ge ut serier. Det känns ibland som jag var 17 år ända tills jag fyllde 30; som om jag aldrig haft någon 20-nånting-ålder. Nu är jag 38 år och förhoppningsvis har jag kommit ikapp min riktiga ålder.
 

Du blev ju mamma för ett tag sen. Många frågar nyblivna mammor om hur deras mammaroll kommer påverka karriären. Män verkar sällan få samma frågor. Varför tror du att det fortfarande är så? 

 - Jag får väldigt sällan frågor om min mammaroll. Jag får mest frågor om vad jag tycker om frågor om min mammaroll, haha. Genusperspektivet slår knut på sig själv ibland.

Sjunde våningen är en väldigt stark skildring av kvinnomisshandel. Förstår att det var en väldigt tuff tid för dig. Kände du att det var nödvändigt att ge ut boken för att kunna komma vidare?

 - Nej, jag hade kommit vidare innan jag skrev boken, annars hade jag inte kunna göra den.
 

Hur ser framtiden ut?
 - I november kommer jag ut med en ny bok som heter Elfriede.

  

Berätta lite om Elfriede?
 - Det handlar om en kvinna i 50-årsåldern; hennes tankar, verklighet och overklighet. Min förra bok Svinet var väldigt dialogbaserad, men Elfriede är nästan bara som en lång monolog.

Till sist, är du fortfarande en cynisk romantiker ? 

 - Nej, jag ser inte mig själv som varken cynisk eller romantisk faktiskt.

På Åsa Grennvalls hemsida kan ni hitta information om hennes tidigare böcker och även beskåda hennes vackra och tänkvärda broderier. Åsas nya bok Elfriede kommer ges ut av Optimal Press.