Sad movie

En känsla som borde räcka gott och väl

Det har varit en del diskussioner angående en samtyckeslag. Det vill säga att all sex ska ske under samtycke, vilket inte känns annat än självklart. Många våldtäktsmål leder till att det inte kunde styrkas huruvida det var en våldtäkt eller inte och naturligtvis är det svårt att kunna bevisa en våldtäkt utan tecken på fysiskt våld. Dock är det som så att många som blir utsatta för våldtäkt inte vågar göra motstånd eller ens klarar av att göra det. Kanske har de levt i en destruktiv relation länge, där dylika övergrepp sker ofta och så vidare. Det är så klart inte mindre våldtäkt för att någon varken klarade av att säga nej eller försvara sig. Kan även vara så att många tänker ”Om jag gör motstånd och misslyckas, vad händer då? Kanske blir det ännu värre”

Egentligen så ska det inte behövas några ord utan att man kanske känner av det bara, kan jag tycka. De flesta som känner något för någon bör väl känna av om personen vill eller inte, genom exempelvis personens kroppsspråk. Om man verkligen älskar någon så har jag svårt att tro att man kan misstolka någons värme och/eller vara blind för någons signaler. Kroppsspråket är inte vårt modersmål, nej men ofta älskandes modersmål och väldigt svårt att misstolka.

Det kommer antagligen inte bli enklare att fälla någon vid en våldtäktsrättegång om vi får en samtyckeslag men förhoppningsvis kommer det leda till att frågan ”Sa hon eller han ja” ställs istället för bara ”sa han eller hon nej?”. Nej är inte enbart ett ord, det är även känsla. En känsla som borde räcka gott och väl. 

Småländsk jul

avstånd och relationer

ikväll är det det som jag inte har
och människor som är långt ifrån
som väcker starkast känslor och berättelser hos mig
vilket får det att kännas allt mer
att avstånd är något psykiskt och inget fysiskt i sig
avstånd mellan personer handlar
mest om hur nära man är varandra på ett känslomässigt plan.
de största problemen i relationer handlar väl också om det egentligen
att man inte kan mötas för att man är för långt ifrån varandra psykiskt sätt
jag kommer alltid tro på att man förklarar känslor och ageranden i relationer
för att undvika missförstånd

om man är arg eller besviken över något
så tror jag inte att man ska dra sig undan och inte svara personen när den försöker nå en
då är det så mycket bättre att säga att man är sur
att man inte kommer orka prata om det under en viss tid
vad det beror på och att man kommer höra av sig när man orkar prata om det
så personen faktiskt vet och inte behöver gå runt och oroa sig
jag kommer alltid att tro på öppenhet
och man behöver den öppenheten i de flesta relationer
en annan sak som behövs är att man låter saker ta tid
jag tycker om relationer som utvecklas långsamt
och jag tycker om att både
ge och få möjligheten att inte behöva säga saker på en gång
det borde vara en självklarhet att man alltid ska få säga vad man vill
men också själv få bestämma när man ska säga det
så man slipper höra "men säg nu då, varför säger du inget för?"
jag är så rädd för att hamna i avveckling
när jag vill vara i utveckling
jag vill uppleva och lära ett liv
uppleva och lära en annan människa

A long time ago

mot varandra

det är enbart genom att tänka jag klarar av att känna
och det är enbart genom att känna jag klarar av att tänka

Gästinlägg

tankar om glas
om ett liv som gått i kras
om det meningslösa i en extas
som att födas för att förgöras
all föda vill förgöra
att döda glädje för inspirerande spring
i springans tingeling
möten runt livsljus i kärlekens sken
blöta bitar faller iväg
du är mitt allt
mitt livsproblem

- jonsson

min kväll

kväll med samtal (ibland är texten närmare än talet) och 100% blåbär! nu blir det snart sömn.

imorgon är du dagsljus

lyft på himlen och finn stjärnorna därunder
dra stjärnorna med dina bara händer
du är här, där, någonstans
havet är fångat mellan dina revben
du bestämmer
varför inte låta stjärnorna synas på dagen?
allt är möjligt
jag slungas från höft till höft
från inre till yttre
från mun till mage
du tvingar din färg in i gräset
du tvingar din färg in i mig

det är svårt att veta vad
som är ditt av det som är du
det är svårt att veta vad
som är mitt av det som är jag
är det det som är kärlek?
en värld som krymper ihop till två människor?
känslor kräver inte ord lika mycket som de kräver ett möte
har jag mött dig eller hittar jag på?
vad ska jag göra med dessa linjer som tar över min kropp?
jag börjar bli gammal
ett allt torrare hav i min vänstra sida
en vissnande himmel i den andra
visar min kropp inte längre det som hänt
utan det som ska följa?

jag når det förflutna genom mitt minne
du når ditt förflutna genom din fantasi
vad väljer du att hitta på?
andra eller dig själv?
jag är rädd för att vänja mig
med vanan blir allt osynligt
är det inte konstigt att det som
vi ser mest av allt också är det som vi till slut blir blinda inför?
kärleksfulla ögon märker sällan av förändringar
därför kan åldrande människor fortfarande uppfattas
som de var den dagen vi först mötte dem
ansikten vi inte ser klart på natten kommer
innehålla världar vi aldrig sett i dagsljuset
berg, sluttningar, hav, skogar
tre lager hud som förvandlas till ett mirakel

det är det jag ser nätter när jag sitter här
ljus som flämtar till
hav, berg och skogar
som bildar ditt ansikte
nutid som drar min framtid med sig