onsdag 1 december 2010

imorgon är du dagsljus

lyft på himlen och finn stjärnorna därunder
dra stjärnorna med dina bara händer
du är här, där, någonstans
havet är fångat mellan dina revben
du bestämmer
varför inte låta stjärnorna synas på dagen?
allt är möjligt
jag slungas från höft till höft
från inre till yttre
från mun till mage
du tvingar din färg in i gräset
du tvingar din färg in i mig

det är svårt att veta vad
som är ditt av det som är du

det är svårt att veta vad
som är mitt av det som är jag

är det det som är kärlek?
en värld som krymper ihop till två människor?
känslor kräver inte ord lika mycket som de kräver ett möte
har jag mött dig eller hittar jag på?
vad ska jag göra med dessa linjer som tar över min kropp?
jag börjar bli gammal
ett allt torrare hav i min vänstra sida
en vissnande himmel i den andra
visar min kropp inte längre det som hänt
utan det som ska följa?

jag når det förflutna genom mitt minne
du når ditt förflutna genom din fantasi
vad väljer du att hitta på?
andra eller dig själv?
jag är rädd för att vänja mig
med vanan blir allt osynligt
är det inte konstigt att det som
vi ser mest av allt också är det som vi till slut blir blinda inför?
kärleksfulla ögon märker sällan av förändringar
därför kan åldrande människor fortfarande uppfattas
som de var den dagen vi först mötte dem
ansikten vi inte ser klart på natten kommer
innehålla världar vi aldrig sett i dagsljuset
berg, sluttningar, hav, skogar
tre lager hud som förvandlas till ett mirakel

det är det jag ser nätter när jag sitter här
ljus som flämtar till
hav, berg och skogar
som bildar ditt ansikte
nutid som drar min framtid med sig

2 kommentarer: