torsdag 11 februari 2010

delar av liv






låter dig snarare komma in

måndag, morgon

jag drömde att jag var tillbaka på min systers bröllop
det jag kommer ihåg mest
är att jag såg morfar och mormor dansa
de log mot varandra, hela tiden
jag grät när jag vaknade
för jag insåg för första gången
att de kanske inte kommer vara vid liv
och dansa leendes mot varandra
på mitt bröllop

tisdag, förmiddag

på spårvagnen satt jag bredvid en tjej som inte var vacker
förrän hon log
kanske är hon den där som ingen vill prata med
kanske kommer hon hem till någon som inte frågar hur hon mår
jag tror att det är viktigt att inte bara må
utan att ha någon eller något
att må för

tisdag, eftermiddag

är inte tanken en vacker mötesplats?
det regnar, igen
men jag delar hellre oväder än är ensam värme
tankarna ropar på varandra

onsdag, morgon

jag är 26 nu. jag kan inte säga att jag är rädd för att åldras
men kanske lite rädd för att känna det, märka
jag ser hellre hud åldras än känslor

onsdag, kväll

jag är hellre någon som en person behöver vara med
än någon som hundra personer vill vara med

torsdag, morgon

du ligger vindstilla på mitt golv
och jag tänker att det finns vackra saker i livet
men jag vet inte om livet är vackert
jag förstår inte det här med vackra saker
för att något ska vara vackert
så behöver det inte vara bra för en
du är vacker när du smeker över min rygg
men du är också vacker när du är sjuk
och när du gråter
och jag stänger inte fönstret när du regnar
utan låter dig snarare komma in
men jag förstår inte varför åska är vackert
eller väggar som inte står emot min längtan
eller döden

torsdag, eftermiddag

hur många sinnen behöver man
egentligen för att verkligen tycka om någon?
varför kan jag inte fotografera din lukt
utan bara sakerna som luktar?
jag saknar dig
om du inte finns i mitt liv
så finns du inte alls

torsdag, kväll

vi gled ut i en liten roddbåt idag
och kysstes lugnt och länge
därute på båten
jag kysste dig
som en liten katt som böjer sig ner för att dricka
- du, älskling, första gången du ringde mig
så åt jag middag med mina föräldrar
och jag minns bara att maten var väldigt salt
när jag sa det till min pappa så ringde du
- vad pratade vi om?
- att maten var salt, tror jag
och sen skrattade jag bara
sen sa jag att jag hade berättat om dig
för alla mina vänner
och sen skrattade jag, igen
- du, när du ler sådär så vill jag bara ta kort på dina smilgropar
eller måla dem i vattnet med långfingret, får jag?
- sluta, haha! du är så dum.
- förlåt, älskling
- försvinn aldrig från mig, oskar?
- jag lovar, ska vi bada?

natten var tyst, som längtan
och vacker, som dig
när vi hade badat
hade din hud blivit skrynklig.
- du, ser du vad vattnet skrivit längs din kropp?
- jag är mest skrynklig
- men det är det skrynkliga som är orden
får jag läsa om jag lovar att blunda?
- hur ska du kunna läsa om du blundar?
- jag känner din hud, jag kan översätta dig
- slutet också?
- det finns inget slut
- vad varar längst, minnen eller verkligheten?
- jag vill inte bli ett minne, vad behöver du, oskar?
- jag behöver inget annat, jag behöver det jag har
- blundar du fortfarande?
- jag lovade
- vill du läsa mig?
- det står bara en mening
- vilken?
- vill du gifta dig med mig?

fredag 5 februari 2010

ordlust

ord borde alltid nå varandra öppna
munnen kan vara full men orden tomma
jag vill undvika det
i slutet av natten
blir tankarna till teleskop
de får mig att se något större
något jag trodde skulle befinna sig längre bort
jag längtar, med huvudet mot kudden
längtan blir svår att sortera
till sist är jag täckt av siffror
bokstäver, som saknar ordning

jag vill vara finare ögonblick, vara i ordning.
vill inte vara längtan som kramas sönder, ihjäl
inte vara nätter som alla sover igenom
inte vara skratt som dämpas av gäspningar

Spela roll

En man på spårvagnen pratar högt i sin telefon
och han säger ungefär min fru har blivit ful, det var bättre förr
när hon var 20, men nu när vi är 40 så har hon blivit så hemskt äcklig.

Jag kan tycka att det är mysigt att se människor åldras, inte att se mig själv, men andra. Det kan vara väldigt vackert. Många kommer vara så söta, kanske inte i andras ögon, men alltid i mina. Man åldras ihop. I min värld är det livets gång. Jag vet inte hur det fungerar i andras värld, men man kan inte vara ung och "perfekt" för alltid. Ett förhållande blir inte bra enbart för att någon ser bra ut
och jag skulle inte vilja vara den fru som får höra till exempel sånt här:

Min fru håller på att få hängbröst och gropar i låren, när vi var yngre hade hon fasta bröst, men nu när hon blivit äldre har de börjat hänga. Hon har ganska ful kroppsform också, så det kommer att se så konstigt ut, jag vet inte vad jag ska ta mig till. Hur ska jag kunna visa mig ute med en sådan häxa? Vad ska folk tro?

 Nu sa han inte exakt sådär, men det var antagligen åt det hållet han tänkte. Löjligt.

måndag 1 februari 2010

fåglar i dina händer

i flera månader ville jag ha dig här
att du skulle smeka kläderna av min kropp
istället jagade jag över stjärnhimlen
sköt ner alla stjärnbilder
ibland kände jag mig som det eftersökta
ibland som en sökare
jag spreds genom luften
kanske skulle jag hamna i dina händer
kanske på dina läppar
jag fanns i tystnaden men blev sällan till ord
var som en flock fåglar i dina händer på väg bort

jungmansgatan var full av snö
bad dig att inte stanna för att du gått vilse i mig
utan för att jag var den rätta vägen

jag lade örat mot dina fingrar
och hörde hur de spretade värme åt alla håll
vid slutet av kvällen
vågade jag kyssa din nacke
inte för nackens skull
utan för kyssens