ord borde alltid nå varandra öppna
munnen kan vara full men orden tomma
jag vill undvika det
i slutet av natten
blir tankarna till teleskop
de får mig att se något större
något jag trodde skulle befinna sig längre bort
jag längtar, med huvudet mot kudden
längtan blir svår att sortera
till sist är jag täckt av siffror
bokstäver, som saknar ordning
jag vill vara finare ögonblick, vara i ordning.
vill inte vara längtan som kramas sönder, ihjäl
inte vara nätter som alla sover igenom
inte vara skratt som dämpas av gäspningar
