måndag 16 augusti 2010

gå omkring i mitt världshav

sträcker jag ut min hand i natten
är det inte mörkret mina händer känner
men en slags nyfikenhet
som om jag var fyra år igen
och inte kände att jag blivit uppdelad i två olika världshav
människa och liv
ett barn saknar den där gränsen
i ett barn är allting ett
som vuxen blir allt så mycket mindre
eller man förväntas nästan vara en mindre värld
än den man föddes och växte upp till att bli

det finns människor som är mer levande

där liv och människa fortfarande är ett
och jag blir så nostalgisk ibland
tänker på att gå omkring hela nätter
i en stad som fortfarande väntade på att få bli upptäckt
sitta axel mot axel och ha tankar mot tankar
och gå och lägga sig först när solen går upp

att kunna se någon annans tankar
ebbas ut i ens eget huvud

andra nalkas
det kanske låter konstigt att kunna se
någon annans tankar

men ingenting är
jag kommer sakna dig

2 kommentarer:

  1. Om förlorad kärlek? Du skriver som ingen annan gör i hela sverige. En dag blir du något stort oskar, det svär jag på!

    SvaraRadera
  2. tack så jättemycket, vi får väl se! :)
    och nej, det är väl inte direkt om förlorad kärlek, inte ens om något förlorat, "bara" om en vän som betyder mycket :)

    SvaraRadera