tisdag 15 september 2009

tala med sin kropp

jag når slutet av att sakna dig
och kysser dig genom önskningar
drömmar, vilja och kärlek
om jag nystar upp mig nu, vad finns kvar?
jag vill ha det så mer än vad jag är rädd för 

att ha det så
mina känslor är stilla
som om de befinner sig nära den människa
de alltid letat efter
jag kysser dig längs linjerna i dina händer
de blir som små vägar som leder till inre städer

'en del förlorar sin trygghet för att kärleken visat dem för lite
men hur många förlorar sin trygghet för att kärleken visat dem för mycket?'

5 kommentarer:

  1. skitbra, verkligen.

    Michelle

    SvaraRadera
  2. jag läste dikten igen och sedan en gång till. det finns ingen vackrare än du oskar, ingen som har ett sådant vackert sätt att vara på. och jag är så glad för att du finns i mitt liv, tillsammans är vi finast! /marja

    SvaraRadera
  3. Michelle: tack så jättemycket för att du fortsätter läsa. hoppas allt är bra, och att det går bra med boken! :)

    Marja: kära du, du är mina finaste nätter, den jag allra helst håller om, tillsammans är vi finast alltid!

    SvaraRadera
  4. självklart, tänkte säga att du borde uppdatera oftare men det är väl bättre att skriva i de mest känsosamma ögonblicken antar jag.

    Detsamma förresten, och det börjar gå väldigt bra :)

    M

    SvaraRadera
  5. Jättefint skrivet Oskar :)
    Den var verkligen fin

    SvaraRadera