måndag 4 augusti 2008

det är en sån kväll

människor som stannar.
de som försvinner.
vare sig man stannar eller försvinner

så tycker jag man kan säga.
att man är kvar, att man finns där, eller inte.

så man faktiskt vet.
intället för att vara något mellanting.
någon som tar del av, men inte finns.

-

jag ska jobba mellan nio och halv nio imorgon.

ganska länge, men bättre med ett jobb där man jobbar länge
men inte varje dag, än tvärtom.
jag vill ha tid för människor.
det är sju månader sen idag.

hemma hos stefan, en kall januarikväll.
jag blir lycklig av det. väldigt.
för mig kommer familj, människor och så
alltid vara viktigare än karriär.
när jag är 75 vill jag minnas något annat

något mer än att jag tjänat mycket pengar
för vad spelar det för roll, då?

-

jag hoppas du ska finnas kvar, trots att jag inte rört dig på mycket länge.

det är en sån kväll