morgonen
jag gav dig en filt och sa
”du kanske slipper sova i jacka nu i alla fall
när jag inte är här, menar jag
och det spelar ingen roll om du går vilse i ditt huvud
så länge vi känner lukten av varandra så hittar vi hem igen”
du log. som bara du ler.
vi gick upp över göteborg, inga moln skymde oss.
sen gick vi in till lägenheten.
släckte ner alla rum.
jag ställde 5 tända ljus på badrumsgolvet.
bad dig följa dem. när du nått fram så tittade du lätt till höger.
”klä av dig och lägg dig i badkaret så kommer jag snart”, läste du.
vi badade länge den natten.
vi var vindstilla.
dagarna utan dig
jag vill så gärna vara oersättlig.
älskling, jag är det bästa du har (önskar jag)
du skulle inte överleva en dag utan mig (önskar jag)
du kommer aldrig kunna älska någon som du älskar mig (önskar jag)
jag vill att du ska drömma drömmar om mig
vakna och berätta för mig om dem
säga ”oskar, jag drömde om dig inatt.
du var jättevacker. vackrast.
fast ändå inte så som du är i verkligheten.”
du får mig att tänka mer
jag skriver inte för att öppna upp mig
utan för att dölja den del av livet som är mindre vacker
varför känns det som att man älskar ensam
men som att man hatar i grupp?
hatet kanske inte är större än kärleken
men det binder ihop fler människor.
kärleken binder bara ihop två stycken. oss.
och jag älskar dig, inte för att du är åtkomlig för kärleken
utan för att du är kärleken.
kvällen
det luktade bullar.
jag förbannade mitt luktsinne som kände det
då det ledde till att min kropp tömdes på dig
vi la oss i sängen, då du lagt din väska där
ledde det till att vi inte kunde röra varandra
med annat än läpparna
att ligga så att man bara kan röra varandra med munnen
måste vara den vackraste tortyren.
och om du kliver ur mig nu
blir min kropp vatten och strömmar bort
