Fem album: Drottning Zilvia

Foto: Ester Bergström

Konstkollektivet Drottning Zilvia har precis lämnat Göteborg för Malmö. De är också aktuella med EP:n Drottning Zivila. De består av Tilda Lindström, Doris Melin, Molly Knight och Alice Johannessen och fortsätter att imponera på EP:n. De senaste veckorna har jag verkligen inte kunnat slita mig från det avslutande spåret på EP:n. Knäckt är verkligen fantastisk låt, som trots sina nästan nio minuter gärna hade fått vara ännu längre. Det är en oerhört drabbande låt. Skakig, intensiv, rivig. 

Debutalbumet Mareld var lika drabbande. Texterna är oerhört bra och det är lätt att känna sig hemma i bandet, när stolarna de ställer fram till lyssnarna är byggda av kärlek till hantverket. De skapar en närvaro som gör att man känner att man bara är någon meter ifrån. Vare sig låtarna går klädda i punkig pop, som i Fuck fitta förlåt eller bjuder upp till en vals, som i Livmodervals så skriker hela kroppen av hur otroligt bra det är. Man vill bara skrika med i låten Synd! och stå där längst fram, känna den där gemenskapen som håller på att vittrar bort i samhället. Idag gästar Drottning Zilvia bloggens serie "Fem album" och Spotify-länkar till albumen, där det är möjligt, hittar ni genom att klicka på det specifika albumets titel. 

Klara Keller - Hjärtansfröjd EP (2020)

Känns som en klassiker, en otrolig röst till otroliga texter. Som svenskskrivande band är hon en stor inspirationskälla och förebild. Det låter så nostalgiskt och lättsamt, varje gång man lyssnar är det som att återse en bästa vän! 

ShitKid - This is it (2018)

Blandningen av ljud gör en kompott vi drömmer om att få röra ihop en dag. Skivan är egen, på ett sätt som skriker en i ansiktet - på det bästa sättet man kan bli skriken i ansiktet på. ShitKid har spelats om och om i våra fyra hörlurar och det gör stegen tyngre och med pondus stampar vi fram. 

Makthaverskan - Makthaverskan II  (2013)

Under våra år på jorden som band har vi alltid återkommit till att det är som Makthaverskan vi vill låta. Natten är ung med albumet och Asleep har vi använt oss av som referenslåt till våra inspelningar, det är så stämningsgivande så att man bara vill utåt och framåt! 

Regina Spektor - Begin to Hope (2006)

Ännu ett klassiskt verk! Regina Spektor har både privat och bandsammanhang ständigt varit med oss. Det är när vi lyssnar på henne som vi ångrar och önskar att vi hade en femte medlem med pianofärdigheter.

Anna Ahnlund - Omnejd (2014)

Ännu ett album på svenska! En leksam relation mellan melodi och text som är så kreativt kombinerat och det är så bra! Glömmer aldrig lyssnade vi på kvällen vi kom över vårt albumnamn Mareld och det anser vi är talande för Ahnlunds briljanta broderi.

/ Drottning Zilvia

Lyssna på Drottning Zivila här nedan!

Lilla Barbro - Lilla Barbro

Foto: Fabian Rosenberg

Lilla Barbro släppte sitt självbetitlade debutalbum på min födelsedag. Det känns passande med tanke på att albumet är skrivet mycket ur känslan av att bli äldre och att navigera sig fram i livet. Allt runt om en, människorna, marken man står på, förändras med tiden och det kan ta lång tid att hitta en ny fast mark när tryggheten som funnits i många år plötsligt faller bort. Det som var fast blir plötsligt till något flytande och man försöker hitta en ny trygghet, en ny väg. Man vet vem man är i ett ögonblick för att sedan inte alls veta.i nästa. Det föränderliga livet. 

Maja Heurling, som ligger bakom projektet, har gjort en väldigt personlig skiva och jag tycker mycket om det och många av de tankarna och känslor hon skriver om har jag burit länge själv, försökt navigera i och hitta ut ifrån. Men alla känslor har inga dörrar, först när man processat dem så öppnas en dörr och man kan ta sig ut igen. 

Vem är jag nu, frågar hon sig i låten med samma namn. Det är en låt om att resa i en sorg och inte riktigt veta vem man är utan, vem man är när man inte har något fast att navigera efter. Kan man leva som innan - och vad var det som var innan ens? Minns man det eller är allt bara oklart? Det är en låt där alla känslor får flöda fritt. Det är berörande och väldigt fint. Jag blir minst lika berörd av Bön, som klockar in på nästan sex minuter. Majas styrka i rösten samtidigt som kören möter henne på ett vackert sätt. Texten är bland de starkaste på hela albumet. 

Du på håll upplever jag som en vårdans i melodin och den förtjänar att bli en hit. Precis som singeln Gröna linjen som fler borde upptäcka. Jag tycker också mycket om arga Fattar du om en vänskap som raserats. Den bryter av på ett fantastiskt sätt med ilskan både i musiken och i texten. Telepati är lika bra som första gången jag hörde den och Peter Morén möter Majas röst perfekt. Göteborg är förstås också en låt jag känner mig hemma i. Texten och melodin går in i varandra så fint i en låt om när en stad verkligen bjuder upp en till dans. 

Avslutande Till kvällen, singeln med Ola Sandström, är fortfarande en otroligt fin vaggvisa som ber om kraft och om mod i en värld som målas mörk gång på gång. Det är en otrolig låt som avslutar ett album som jag känner ger mig både insikter om livet, om samhället och att vi båda försökt hitta fasta marker i en värld som plötsligt drar undan det fasta. Detta är en fin skara låtar om vägen tillbaka dit, till det fasta och trygga.

Lyssna här nedan!

Boy Omega & Jörgen Gustafsson - Steam train

Boy Omega är en artist som varit med mig länge. Martin Hasselgren som han också heter har släppt flertalet album och han har utforskat många olika sinnesstämningar, ofta med en elektronisk grund - i alla fall på senare år. En låt som Daniel (Hämtad från albumet It’s dangerous to go alone. Take this.) är en låt som burit mig genom många stunder. Låten Nyll från samma album har haft en liknande funktion för mig. Det är fint när låtar blir som livräddare, när de får en att orka. Det finns ett ögonblick i Nyll, där Martins pappa sjunger Cornelis i bakgrunden. Det smärtade samtidigt som det berörde något oerhört, när man injicerar in fina minnen i en låt just om de minnen som man har av en person som inte längre är med en på samma sätt. 

Senast vi hörde från Boy Omega var 2024 då han släppte singeln Lighthouse, en låt som lät både större, skramligare och med lite mer intensitet än vad vi varit vana vid. Nu är han tillbaka med singeln Steam train, ett samarbete med Jörgen Gustafsson. Jörgen, vars album A darkened harbour imponerade på mig, bidrar till att det blir ett riktigt fint möte mellan honom och Martin. Jag tyckte att Jörgen tonsatte det föränderliga på ett fantastiskt sätt på debutalbumet och jag tycker att han verkligen är bra på att fånga känslor, som om musiken vore en håv. 

Steam train är som en feberdröm och en vacker natt som möts. En önskan om frid. Vackra synthljud som kramar om, lugnar. Tänk er en lång lång resa längs en landsväg där solen gett upp kampen precis och sakta rullar man in i mörkret, in i känslorna mellan vakenhet och dröm. Det låter både lite filmiskt och mystiskt - dock aldrig hotfullt, utan mer inbjudande. Texten tycks handla om när hjärnan för länge brottats med att hantera alla intryck. Någonstans behövs lugnet och att kunna stänga av för en stund. Själv blir jag lugn av låten, som att jag vill sitta i den och långsamt möta natten och dess lugnande hand. Det är ett otroligt vackert landskap de har fångat, Martin och Jörgen.

Lyssna här nedan!

STINA - Leka med livet

Foto: Patrik Gunnar Helin

Stina Lindberg gästade min speciella Nyårs-serie. Jag måste säga att jag delade många av hennes tankar om närvaro och fokus - med hopp om fler riktiga möten. Det är lätt att hamna bortom det mänskliga nuförtiden. Man dränker sig i allt annat än just det mänskliga. Möten, skratt, riktiga kramar har ersatts av en distans där alla sitter ensamma och väntar på att någon ska se dem. 

Jag blev glad att Stina lade fokus just där och jag tycker hennes musik också präglas av närvaro och en tro på det riktiga livet. Och jag har själv ägnat många tankar åt fokus det senaste, att mycket handlar om var man lägger fokus, om det är på ett problem eller om det är på en lösning. Jag tror inte man helt kan vända ett liv med att rikta fokus åt en lösning, men jag tror att det åtminstone kan göra hjärnan till en mindre rörig parkeringsplats. Det blir enklare för tankarna att hitta sin plats. 

Nya singeln heter Leka med livet och inleds med fina stråkar. Det är en slags hyllning till livet och till de som man förlorat. Att fortsätta leva och bära sig de råd, de upplevelser, de erfarenheter och minnen man delat med någon som inte längre finns kvar. Det blir ett slags avsked och kärleksbrev på samma gång - med mycket värme i raderna samt i Stinas uttrycksfulla röst. 

Texten är mycket fin och musiken mycket dansant och det är en låt som injicerar både hopp och färg i en grå värld. Jag är glad att Stina både med sina tankar och med sin musik bjuder upp livet till dans. 

Lyssna här nedan!

Svart Tulpan - Ingenting om mig

Anders Ericsson och hans Svart Tulpan blir bara bättre och bättre. Dels så är det så melodiöst och dels så väver han in det bästa från 80-talet och klär det i sin egen stil och jag känner mig både nostalgisk och upprymd på samma gång. Jag vill vara tydlig i att det inte handlar om nostalgi på det planet, det handlar mest om att det är lätt att känna sig hemma i Anders låtar. Här samarbetar han återigen med Mauro Scocco, precis som på förra singeln Mina läsarsånger. Där bidrog Mauro bland annat med ett riff, som hämtat från dödsmetallen. Här gästsjunger han. Jag skulle säga att det är en ganska soulig låt som känns varm med många plusgrader i melodin - och samtidigt med avslappnade rytmer. 

Texten tolkar jag som att man dömer folk så himla lätt och samtidigt skapar man så snabbt endimensionella bilder av människor man möter. Det är enkelt att hamna i olika fack, utan möjlighet att egentligen ta sig ur. Allt handlar ju mer och mer också om att allt ska gå fort, så det är svårt för människor att någonsin komma ur facket man hamnat i. Det är ytligt och väldigt trist. Dömandet blir till slut ett fängelse för alla. 

Mauro sätter verkligen sin prägel på låten och det är fint att deras samarbete fördjupats. Det är också tydligt att Svart Tulpan växer för varje släpp och håller på att skapa ett fantastiskt andra album, som jag hoppas verkligen är på gång. Fram tills dess så vill jag bjuda in alla vänner, spela spel och dansa till ytterligare en så självklar hit från Anders. 

Lyssna här nedan!

Fem album: Noelle

Foto: Frida Funemyr

Noelle Ahlenblom gör musik under sitt förnamn. Hon är för närvarande aktuell med singeln PLAYMATE som hon släppte i slutet på förra året. Första låten hon släppte, en demo på låten Angel on my shoulder, kom 2022 och redan där, skulle jag säga, märks hennes fantastiska röst som lyfter det mesta till nya höjder. En stillsam låt, som klädd för natten och lugna, långsamma tankar, medan en ängel tittar ned på en. Condolences berörde mig på samma sätt och bar på en liknande känsla. Ett berörande vemod. Låten är större än de två övriga låtarna hon släppt men hon håller sig kvar i det stillsamma stråket. Jag tror det är rätt väg för hennes artist, då hennes röst tillåts stå i fokus och den bäddar för så många känslor. Hon kan bära upp många världar med den rösten och jag hoppas många kommer sätta sig ner, lyssna och tipsa en vän som tipsar en vän som tipsar en vän. Hon har verkligen förutsättningarna för att gå långt. Idag gästar Noelle bloggens serie "Fem album" och Spotify-länkar till albumen, där det är möjligt, hittar ni genom att klicka på det specifika albumets titel. 

Markus Krunegård - I huvet på en idiot, i en bar, på en ö, i ett hav, i en bar, i huvet på en idiot (2018) 

Jag har ofta känt mig skyldig till att jag så sällan lyssnar igenom album från början till slut. Men jag tackar mig själv för att jag de senaste åren blivit bättre på det. Den första låten jag älskade från Markus var Fåglarna från detta album. Den hade spelats i bakgrunden så många gånger hemma hos mitt ex att jag undermedvetet blivit fullkomligt kär i den. Det blev ingången till att Markus än idag är en bestående artist i mina spellistor. Arrangemanget ger gott om plats för texten, som beskriver en perfekt dag med ord som “tallskott”, “myggmedel” och “björkris”. Sången känns live medan melodin är svävande, oförutsägbar och, som jag är ett bevis på, hjärntvättande. 

Bruno Major - A song for every moon (2017) 

Det här är det första albumet jag lyssnat igenom utan att hoppa över en enda låt. Det betyder inte nödvändigtvis att det är bättre än något annat album jag hört, bara att stämningen är densamma genom hela. Jag trodde att det var Places we won’t walk, den första låten jag hörde, som skulle ligga närmast hjärtat. Men det är faktiskt Home som får den platsen. Gitarren vandrar stabilt nedåt och texten är glasklar. Vem vill inte ha det som han beskriver i låten? Ett hem, ett erkännande av någons misstag och slutligen en kärleksförklaring. Brunos tolkning av den klassiska låten Like someone in love är även min personliga favorit och något jag beundrar är vilken otrolig låtskrivare han är utöver sitt egna artisteri. 

Mando Diao - I Solnedgången, skiva 1 (2020) 

Jag är lite glad att det blir ett till svenskt album på denna lista. Jag har insett att många har olika relationer till Mando Diao, vissa förknippar dem endast med Strövtåg i hembygden medan andra med Black Saturday. Jag tycker det är fint att de kan göra båda så bra, det visar på en musikalisk bredd. För mig är Mando Diao ett av de få band som kan leverera sköra texter med ursvenskt vemod utan att det bara landar i hopplöshet. Det är fint men inte krossande att lyssna på. Något vackert växer i stämningen utan att det blir en skenbar utopi. Låten Långsamt må vara den mest peppande på albumet och refrängen är otroligt catchy. 

Dylan Leblanc - Coyote (2023) 

Detta är det andra albumet i mitt liv som jag inte skippat en låt på. Jag minns väl hur det var höst när jag och min pappa gick in i en skivbutik, någonstans på söder. De spelade nysläppta album ur högtalarna medan min pappa gång på gång tog upp Shazam, tills han äntligen utbrast “Men det är ju samma kille!”. Vi gick fram till kassan och de visade upp denna skiva, min pappa köpte den direkt. En man i 40-årsåldern ställde sig bredvid oss för att få reda på vem det var som spelades. När han fick till svar att det var en countryskiva sa han argt “Omöjligt, country är aldrig så här bra!”. Jag tycker det sammanfattar kvalitén på detta album. Pappa och jag citerar fortfarande den mannen då och då för att få oss ett gott skratt. Vi fick även det stora nöjet att hälsa på Dylan och berätta denna historia när han spelade på Debaser sommaren 2024. Han blev mycket road. 

Nothing But Thieves - Broken Machine (Deluxe) (2017) 

Detta band var min första kontakt med rock som jag faktiskt tyckte var njutbar, eller kanske har jag bara fått fel låttips tidigare i livet. Men det är få andra röster än huvudsångaren Conors som jag tycker kan bära upp den på samma sätt. Låtarna If I get high och Lover, Please stay är två exempel som visar hans unika röst-ID, vilket är precis vad jag vill höra. Många kan sjunga idag men få som honom. Musiken är inte så “hård” som vissa kanske vill ha det, och deras texter är inte alltid så unika. Men jag tycker att de har tillräckligt många guldkorn i sin diskografi för att förtjäna mitt beröm. Jag introducerades också till deras musik i början av tonåren, och det sätter ju sina spår som alla vet. 

/ Noelle Ahlenblom, Noelle 

Lyssna på Noelles singel PLAYMATE här nedan!

Fem album: LINNELLE

Foto: Stina Eriksson

Västeråsbandet LINNELLE, med Linn Larsson i spetsen, debuterade förra året med singeln Superliminal, en låt som fick mig att tänka på den insomnande duon MS MR. Texten var väldigt målande och ångestfylld men berörde mig också starkt. Efterföljande Jag saknade mod var också fantastisk med både en rakhet samt en fin poetisk touch. Återigen en text som värkte, som bar på många sår. I don't wanna leave släpptes digitalt i oktober och bar på en dubbelhet i texten, om att våga satsa på kärleken eller inte. Det är svårt när varken tankarna eller känslorna ser riktigt klart, när man helt enkelt inte riktigt vet. Låten var klädd i avslappnade kläder, Linns röst helt fantastisk. 

Probably nothing var som ett starkt rop på hjälp utan att få gehör och det är en låt jag lyssnat på mycket, känt igen mig i, känt massa till, varit vaken på natten till. Senaste singeln Santa, won't you? släpptes i början av december och det är en genommysig jullåt som framkallar romantiska julbilder för mig och den ljusaste låten från bandet hittills. En önskan om en återförening till jul. ett hjärta som behöver sättas ihop, läppar som behöver mötas. Det är en fantastisk jullåt som jag kommer återvända till länge, länge. Idag gästar bandet serien "Fem album" och Spotify-länkar till albumen, där det är möjligt, hittar ni genom att klicka på det specifika albumets titel. Vi får även en fin presentation från bandet. 

Vi är fyra medlemmar i bandet LINNELLE. Linn Larsson är bandets sångerska, låtskrivare och producent. Hon är ansiktet utåt för bandet och bandnamnet är en play på hennes namn ”Linn L” där ”L” är utskrivet som ”elle.” Edvin Sanfridsson är bandets keyboardist och producent. Han mixar och mastrar alla låtar och är medskapare i låtskrivandet. Ludwig Holmgren är bandets leadgitarrist och medskapare av låtskrivandet. Specifikt skriver han solon och melodi till elgitarr men spelar även bas vid behov. Jacob Von Gerber är bandets kompgitarrist och medskapare av musiken och specifikt kompdelarna för både elgitarr och akustisk gitarr i låtarna. 

Guldimund - Dem, vi plejede att være (2021)

- Jag satt på tåget, emotionellt utmattad och tömd på energi när jag fick syn på omslaget till ”Dem, vi plejede att være” i mina rekommendationer på Spotify. Någonting med bilden lockade mig, och efter en låt var jag fast. Albumet gick på repeat hela resan hem och Guldimund blev min mest lyssnade artist för hela året. Atmosfären är berörande melankolisk, hans texter är råa och ärliga och sången känns aldrig perfekt, men alltid så klockren till vad låten vill förmedla. Albumet omfamnar mig med en slags falsk trygghet, där jag möter både mina mörkaste minnen och känner en frihet som jag sällan finner i annan musik. De berättande texterna som stöds av stämningsfulla blåsinstrument och snygga gitarrmelodier är en stor inspiration i mitt eget skapande - 

Sawano Hiryuki - TV Anime ”Attack on titan" Original Soundtrack (2013)

- Hiroyuki har ett otroligt fascinerande sätt att kombinera klassiska instrument med ett futuristiskt sound, men brytande synthar och robotiska ljud som oväntat tar över. På det läggs en kraftfull sång som för mig bara grundas i känsla, då jag inte förstår de tyska texterna. Jag tar stor inspiration av hans sätt att skapa låtar, med mycket ljud och många synthar man inte förväntar sig, toppat med en sång driven av ärliga, starka känslor. Dessutom har serien Attack on titan haft en djup påverkan på mig, både genom berättelsen och med sin helt fantastiska musik.

/ Linn 

Porter Robinson - Nurture (2021)

- Nurture var ett album som jag föll för direkt. Mitt i smeten av corona-pandemin 2021 så fann jag min kärlek för Porter Robinson. Med sina sporadiska, glitchiga ljud skapar han en drömlik atmosfär som känns nostalgisk men också helt ny på samma gång. Jag har alltid haft en förkärlek för vad jag kallar ”ljudväggar” som innebär att det helt plötsligt blir mycket synthar och ljud på en gång - en vägg av ljud som slår lyssnaren oväntat. Låten Unfold från detta album har en sådan refräng som ger känslan av att helt plötsligt flyga genom rymden. Detta är något jag gärna implementerar i mitt skapande, som man till exempel kan höra i slutdelen av våran låt Probably nothing.

/ Edvin 

Magna Carta Cartel - Goodmorning restrained (2009)

- Detta är det första studioalbumet av Linköpingsgruppen Magna Carta Cartel. Enligt mig så är detta ett typiskt 10 poängs-album! Musiken låter som något som skulle spelas på en lokal bar på Jupiter, och melodierna i fokus känns som ett soundtrack till en rymdfilm från 80-talet. Det som sticker ut mest hos mig är soundet dom har fått till; ett varmt vintage sound som är balanserat och tydligt. Inspirationen jag får från gitarrspelet på det här albumet, då jag själv är gitarrist, har fått mig att inse hur mycket känsla man kan förmedla med stora reverb, diverse andra effekter och en inställning till att ”less is more”. Det har fått mig att inse att någonting kan vara otroligt snyggt och väcka känslor hos folk, utan att fokuset bara ligger i att rätt toner ska hamna i rätt ordning, på rätt plats.

/ Ludwig 

Avenged Sevenfold - S/t (the white album)  (2007)

- Detta album har varit en stor del av mitt liv sedan 2020 då Ludwig först introducerade mig till Avenged Sevenfold. De kom att bli ett av mina favoritband och albumet har varit en stor inspiration i mitt skapande av musik. Det jag fascineras mest av är hur gitarristerna jobbar med dissonanta, nästan fula ackord men ändå lyckas få låtarna väldigt melodiska. Det är nånting som jag definitivt försöker få till i mitt eget spelande.

/ Jacob

Lyssna på LINNELLES senaste släpp här nedan!