 |
| Foto: Press |
Han är otrolig, Robin Ess. På senaste albumet My Friends They Must Be Fishes når han högre höjder än någonsin. Jag är väldigt glad att ha fått följa hans resa under en ganska lång tid. Jag har alltid sett honom som en nyfiken och öppen artist, och just de egenskaperna tycker jag är extra värda att lyfta. I början upplevdes han förstås som en sökande artist, men ju längre han har kommit desto säkrare har han landat i sitt uttryck.
Lyssna exempelvis på de två avslutande låtarna här, Oh, Love och We’re Leaving. Båda är otroligt fina och det drömska slutet i We’re Leaving är to die for. Jag måste förstås också nämna Always On My Mind, där duktiga Wilma Ekdahl gästar. Det är fint att höra Wilma och Robin tillsammans. Han sjunger för övrigt bättre än någonsin här. Tryggt, mörkt, säkert.
Idag pratar jag med Robin om singeln, om kärlek och förstås om året på folkhögskolan som bidrog till ett nytt album.
Hur är läget Robin?
- Det är bra, jag har en bra känsla inför hösten och vintern. Den känns ljus, kanske inte utomhus men i form av känsla.
Ditt nya album heter My Friends They Must Be Fishes, vilket är en minst sagt speciell titel. Vad betyder den för dig, och när förstod du att det var just den titeln albumet skulle ha?
- Jag brukar ha perioder där jag skriver väldigt mycket musik och fick i samma veva som jag gjorde albumet höra av min flickvän om hennes dröm där folk förvandlades till fiskar. Det lät kul men också riktigt läskigt, som en film. Jag drog en koppling till att mitt år på folkhögskolan nästan var slut - att folk som var här "simmade" iväg härifrån.
- Albumet är skrivet i en period på skolan där jag var nykär men också ledsen över att lämna alla vänner - titeln kändes samma; kul men obekväm.
Albumet består av tio låtar och är ganska kort. Har du tänkt mycket på albumets längd och tempo, eller blev det helt enkelt den längd albumet behövde bli?
- Jag tycker att det känns bättre att göra ett album som blir den längd det blir och att det känns bra rakt igenom än ett lite längre som kan ha sina toppar och dalar.
Jag brukar kategorisera mina låt-demos och se vilka som hade passat under samma projekt och vilka som får se ljuset någon annan gång - eller aldrig någonsin. De toppar och dalar jag har i detta album ser jag mer i tempot, att det varierar mellan mer dansant och lugnt.
När du ser på albumet som en helhet - vilken känsla eller tanke tycker du binder ihop låtarna?
- Kärlek och tacksamhet till vänner och den man är förälskad i. Det finns låtar i olika faser av kärlek men jag ville få med flera olika delar av kärlek jag upplevt än så länge i mitt liv. Albumtitel-låtens refräng skrev jag efter att jag var upprörd över mina vänner i ett beslut, men även det ville jag få med för jag uppskattar dem trots att vi inte alltid är överens. Klyschigt men det är sant!
Första singeln ut var en drömpoplåt där kärlek och fantasi mötte en verklighet som inte riktigt ville samarbeta. Finns det något i temat att vara kär i bilden av en person snarare än personen själv som känns särskilt intressant för dig?
- Det känns som ett tema som ofta pratas i konversationer med vänner, man hör någon träffa någon och hör att det inte riktigt funkar. Då upplever jag att frågan poppar upp rätt ofta om det är tanken av personen som den var kär i. Det är sorgligt, men jag tror att alla har varit där.
Du har gjort hela albumet under ditt senaste år på folkhögskolan, där du både fått utvecklas inom låtskrivande och produktion. Finns det något du lärt dig under året som direkt förändrade hur du arbetade med albumet?
- Jag har tänkt mycket på hur jag skriver mina texter. Jag har ofta klandrat mig över att jag inte jobbar mycket med metaforer, liknelser och sådant som andra runt mig är väldigt duktiga på. Jag skulle säga att inse att det enkla och tydliga språket i mina texter är något att "embracea". Det är något jag gillar i många The Strokes låtar, jag förstår texterna och jag fastnar för dem för det låter som att de har översatt mina tankar till engelska.
Du beskriver albumet som en ny nivå av din musik och som ditt bästa material hittills. Vad är den största skillnaden mellan Robin som gjorde den här skivan och Robin som gjorde din tidigare musik?
- Att kvalitén och känslan i låtarna skulle vara något jag kan sätta på till vem som helst och inte vara missnöjd eller tveka. Det finns ett krisp i produktionen och clean sound som är medvetna val till skillnad från förr - mycket på grund av att jag inte kunde lika mycket då.
Du spelar och producerar själv mycket på albumet. Vad tycker du mest om med att ha så pass mycket kontroll över processen - och finns det någon särskild nackdel med det?
- Det är skönt för det går fort, väldigt fort. Jag tror att vissa låtars grund kan ha spelats in framför datorn på en timme. Så fort jag får en tanke eller idé går det väldigt fort att pröva den och slippa steget av att tänka på hur jag ska förmedla en känsla eller transkribera ett stycke jag vill att någon ska spela. Men nackdelarna finns absolut där och det insåg jag verkligen när jag började göra mer musik ihop med andra. Jag har vissa mönster jag ibland kan fastna i när jag skapar låtar och melodier, det är bra att bli utmanad ibland.
Samtidigt har du med dig flera andra musiker på albumet. Vad händer med en låt när någon annan kommer in och sätter sitt eget uttryck på den?
- Jag tänker lite som i tidigare frågan - det blir lite mer av en utmaning för man vill så gärna att det ska bli något bra av det. Men en låt kan verkligen bli en nivå bättre och magisk om man jobbar med någon som det verkligen klickar med.
 |
| Foto: Press |
Marcus Berggren har gjort omslagen till både singeln och albumet. Hur viktigt är det för dig att den visuella världen runt musiken känns som en förlängning av själva musiken?
- Det stämmer. Det är viktigt för mig, jag tycker att Marcus gör grymma tavlor och illustrationer och för övrigt bra dikter - det är inspirerande och jag ville gärna att han skulle få göra sin take på albumet efter att ha lyssnat på det. Jag tyckte att det är viktigt att få det drömmiga och surrealistiska i bilderna. Det gör musiken mer visuell på ett sätt som får en att känna mer.
Finns det någon låt på albumet som förändrades fullständigt från den första versionen till den färdiga inspelningen?
- Ja, alltså titellåten till albumet var ursprungligen en pianoballad i stil av Beach Boys God Only Knows. Jag skrev den i min säng och satte mig vid en flygel samma kväll och lekte runt med ackord utan någon som helst aning om vad jag höll på med teoretiskt. Det blev bra, men jag glömde bort den. Jag fann texten efter att jag spelade in låtens instrumental i somras och prövade att applicera texten på denna instrumental och blev otroligt nöjd.
Vilken låt var svårast att få rätt - inte nödvändigtvis tekniskt, utan känslomässigt? Och vilken gick nästan misstänkt lätt att spela in?
- Oh, Love är en låt jag länge skrivit och haft lite olika versioner av. Jag blev aldrig nöjd, det var först en instrumental låt till att sedan handla om en tårta? Jag lät den vara för jag visste att låten skulle falla på plats så småningom. Jag ville skriva en låt som var skriven rakt ifrån mig utan att låta avancerad, komplicerad - något jag hade sagt om jag satt framför min partner och såg in i hennes ögon. Jag kom tillbaka till denna låten och kände att det är just det som jag väntat på. Men det var en utmaning att få den att låta som jag ville - sångmässigt framförallt. Men låten ni nu hör är det jag väntade på och strävade efter - den gör mig glad.
Du har lagt ett helt år på att lära dig mer om musik, låtskrivande och produktion och sedan gjort det här albumet. Om du fick träffa dig själv från ett år tillbaka - vad tror du att du skulle bli mest förvånad över att du faktiskt lyckades göra?
- I sista låten på albumet We’re Leaving har jag arrangerat en orkester - tyvärr i MIDI men Göteborgs Symfoniker får gärna kontakta mig om de vill. Jag fann den klassiska musiken här på Ingesund och det var verkligen nytt för mig och så vackert. Jag ville få med det i mitt album. Det är jag stolt över att jag lyckats göra, det krävdes lite övande på musikteori - ett område jag inte alls var så vass i.
Du har sagt att du nu vill satsa allt på musiken och försöka nå ut internationellt. Vad är du mest rädd för att förlora när man börjar satsa allt på något - och vad hoppas du vinna?
- Det är något jag inte har reflekterat över för mycket. Jag har alltid sedan jag fann musik som en pusselbit i mitt liv att det är detta som blir min framtid - jag är mest rädd över att det inte blir som jag tänkt mig. Att inte kunna skapa musik eller lyckas göra det jag vill uppnå med musiken.
Jag vill jättegärna spela live runt om i världen. Hade jag fått chansen att göra det själv eller skapa ett band att göra det ihop med hade jag sett det som en vinst för livet.
Jag tycker att hela albumet känns väldigt levande. Vad i ditt liv just nu känns mest levande?
- Kreativiteten har aldrig känts så levande som nu. Jag känner att jag har väldigt mycket i mitt liv som är på gång just nu och jag är väldigt glad över det. Jag vill skapa mer musik.
Hur ser du på dina tidigare album idag?
- Jag skriver annorlunda från då men jag uppskattar att jag skrev även då. Jag har lärt mig mycket och jag lär mig fortfarande väldigt mycket. Det är alltid kul att testa på olika stilar och det är något som jag är glad att jag fortfarande gör - vilket jag minst sagt gjort på tidigare album. Låten SUPERNOVA 2037 är jag fortfarande chockad över hur den skrevs av sig själv, jag gillar den.
Om du fick skicka med en enda känsla till någon som sätter på My Friends They Must Be Fishes för första gången - vilken skulle du vilja att den personen bar med sig när albumet är slut?
- Den känsla av nostalgi, kärlek och en fin sorg - ha med dig den. Den går inte att beskriva men försök att omformulera den i något du själv kan skapa. Jag försöker göra det i musik - den är vacker och jag hoppas att du fann något från mig som du bär med dig av den.
Till sist, om Robin Ess år 2026 var en låt, vad skulle den heta - och vad skulle den handla om?
- Nystart - En hyllning till min vän som skrivit en låt vid denna titel och den titeln speglar kreativiteten, mitt liv och min vardag sen 2026 började. Jag är glad av att vakna upp och skriva mer musik och jag ser fram emot att fortsätta!
Lyssna på albumet här nedan!
