Man vet att när låtar boxar en två gånger, en gång i magen och en gång i själen, att det är något väldigt speciellt. Bandet Vurpa släppte singeln Allt man gör för kärlek för två veckor sedan och det är en pjäs som utan tvekan växer för varje gång jag lyssnar. En av årets finaste låtar är redan här. Vurpa imponerade redan på sin debutsingel Leave för fem år sedan och på sätt och vis känner jag att senaste singeln är en mötande hand till debutsingeln. De har samma drag, samma sätt att gå tätt intill en. Det är samma form av känslostorm som genomborrar en och en saxofon som gör detsamma.
Senast hörde vi från bandet i låten Bussen hem, en låt om hur livet överraskar en. Inte alltid på ett positivt sätt dock. Det blir lätt att man städar i två timmar för att sedan tappa ut all mat på golvet och så är man på ruta ett igen. Eller som bandet sjunger; ”När jag hamnar i ett dike har jag tvättat mina skor”. Jag gillade hur låten sprang liksom somrigt fram i ljusa färger medan texten var mer tvivlande och grå. Jag tycker om kontraster i musik.
Dubbelsingeln Om du bara visste/Midsommarpolska imponerade också och visade på bandets bredd i sitt uttryck. Fantastisk refräng på den förstnämnda och Midsommarpolska var en oväntad men samtidigt ett vackert nedslag.
Allt man gör för kärlek domineras av piano och en förtrollande saxofon och en sång som håller sig nära lyssnaren och hjärtat. Det är en låt om att byggas upp och samtidigt rivas av samma person. Att rivas och inte riktigt kunna ta sig hem ifrån resterna. Platsen blir avspärrad och man blir som en fånge där innanför. Det som tidigare var ett hem blir något man vill fly ifrån. Man önskar att man både gjort och sagt saker tidigare men det blir ord som bara kastas ut utan en tydlig adress. Personen är borta. Det är en fantastisk låt som jag kommer bära nära hela året, minst.
Lyssna här nedan!
