 |
| Foto: Press |
Spring heter öppningsspåret från Aguson & Stormens kommande EP och det är också bandets senaste singel och likaså den tredje ingrediensen de bjuder på från EP:n. Själv har jag lyssnat på bandet under en längre period och jag återkommer ofta till Allt jag lovade från bandets debutalbum med samma namn. Det låter till viss del som om Kents Musik non stop gått in och bytt kläder till en mer modern uppsättning. Bandet har stöpts om och ändrat riktning med tiden. Jag skulle säga att man blivit mer poppiga med tiden och man har nu, efter några års uppehåll från åtminstone ny musik, förankrat det soundet med Stefan Boman som producent. Popen delar scen med en ganska tung ljudbild och alla de nya singlarna, fantastiska Det måste få hända igen var först ut, är förhållandevis riviga. Spring är som sagt inget undantag och jag älskar den fina texten i ett ljudlandskap som delar plats med exempelvis Hurula. Det är stökigt och alldeles alldeles underbart. Idag gästar bandet, som består av Peter Augustsson, André Bodinger, Jens Lindström samt Eric Crona, serien "Fem album" och Spotify-länkar hittar ni, där det är möjligt, genom att klicka på det specifika albumets titel.
Världens bästa rockpoet dito liveartist med ett av sina bästa album. Jag har följt honom sedan barnsben och skulle säga att han är en av mina största inspirationskällor. Han låter som ingen annan, skriver låtar som ingen annan och lyckas ständigt vara aktuell. Överallt på skivan och kanske i synnerhet på öppningsspåret Brev från tionde våningen visar han att han är en av de bästa att leverera personliga låttexter.
/ Peter
Grand Tone Music - S/T (1997)
Detta debutalbum släpptes när jag var som djupast inne i nittiotalets punk/HC-scen. Jag minns att en kompis som drev ett fanzine gav det till mig. Det hände nåt där, nåt helt annat. Nino Ramsbys röst tillsammans med den sköra instrumenteringen högg tag i mig, höll om mig. Fan, vad jag behövde det. Den här skivan förflyttar mig tillbaka i tiden, varje gång. På gott och ont. Och den där distade gitarren...
/ André
Steve Forbert - Alive on Arrival (2011)
Även kallad “världens bästa debutplatta”. Singer/Songwriter/Country på bästa vis. Med en ljudbild man skulle dö för, starka berättelser, och textrader som “I´m going down to Laurel, It's a dirty stinking town yeah, but me I know exactly what I am going to find…” är det svårt att inte falla pladask för detta.
/ Peter
AC/DC - Who Made Who (1986)
Det var farsan som fick mig att plocka upp basen och som lärde mig grunderna i några på ytan enkla dängor med AC/DC. Who Made Who var den första, tror jag. Basgången är ju rätt spartansk. En bra start. Det spelades alltid musik hemma men AC/DC var ett av de första banden jag på riktigt upptäckte själv. Ett märkligt soundtrack/samlingsalbum visst, men Who Made Who blev en fin introduktion och efter konserten på Scandinavium 1991 fanns det ingen återvändo.
/ André
The Cure - Disintegration (1989)
Upptäcktes under gymnasiet och är fortfarande en av de bästa skivorna i min samling. Reverbrockarnas konung. Mörkt, suggestivt, vackert och rått på samma gång finns här i ett av deras förnämligaste verk. Bombastiska arrangemang och vackra ljudbilder, fantastiska melodier och texter, inte minst Pictures of you som är svår att hålla tillbaka tårarna till, samlas på 12 spår.
/ Peter
Lyssna på Spring här nedan!
