Resebyrån från Varberg släppte debutsingeln Sarah för knappt två år sedan. En kort stund senare släpptes även debut-EP:n Utomlands ut i vida världen. Jag får lite flashbacks när jag lyssnar på bandet. Jag är återigen i mitt tonårsrum i Kalmar och försöker plåstra om mitt hjärta genom att lyssna på indiepop om just allt det viktiga i livet, som i poplåtar blir till något ännu större. Bandet spelar hederlig indiepop som låter som de låtar som just mina känslor, som just mitt liv gärna klädde sig i när jag var ung och olycklig. Det är verkligen menat som beröm, måste jag säga. Och det är förstås inte bara nostalgin som talar till mig. Det här är definitivt ett band som gör något eget, soundet är bara grundat i en era då popmusik var något helt annat än vad det ofta är idag.
Utomlands var en utmärkt debut. Lyssna exempelvis på den berättande texten i det lugna titelspåret och fuldansa till den förhållandevis enkla men likväl underbara Ånej! Jag upplever bandet som lugna och samtidigt avslappnade på samma gång och de klär sina låtar i både vemod samt glädje och bandet ger en nycklar till deras känslor. Man går lätt in i dem, dras med. Vill prata men har inget att säga är för övrigt en underbar titel och nog dem första som jag hörde med bandet. Jag minns att den fick mig att tänka på bandet Samling och deras senaste album. Även det ett lekfullt band.
I år har bandet släppt två singlar, varav Storstadsvals var först ut. En dansant låt som tog med oss till Göteborg och också en låt att klä ljuva sommarnätter med för att göra dem ännu mer ljuvliga. Jag gillar hur låten bryter av med det lugna partiet i slutet, från dans till att sitta på vagnen och koppla av. Lite den känslan får jag.
Senaste singeln heter Vart går du? Och det är också en fantastisk sommarsingel som tar oss med till stora känslor och livsöden. Jag fastnar verkligen för bandets texter. De är raka och relativt enkla men man behöver inte krångla till det och bandet har verkligen fattat just det. Det är om Klara som skaffat barn och om att vara ute för att dämpa elden i bröstet och om att dricka bort sorgen ur kroppen. Stora känslor, sökandet efter kickar och att kunna pysa det som skaver i ens liv, bara bedöva allt för en sekund. Bandet får mig att vilja uppleva deras energi live och försöka dra med alla som mest pratar bort konserter nu för tiden att dansa vidare med mig. Det här är musik som känns.
Lyssna här nedan!
