"Det är kanske som en konstig feberdröm, en värld där alla de senaste hundra åren utspelar sig samtidigt"

Foto: Press

Bandet Grismask, tidigare IH3, är aktuella med andra skivan i ordningen. Moisturize/Exterminate är frijazz i sin punkigaste form. Mötet mellan Sebastian Murphys (Viagra Boys) röst och de fantastiska melodierna som ömsom rör sig på en motorväg och ömsom på en grusväg på landet är otroligt spännande och hela tiden känner jag en spelglädje som går att ta på. Slutet på Ancient eggs är nog det mest intensiva jag har hört på länge, ett träningspass för hjärnan som verkligen bringar njutning. Mycket av musiken utstrålar som en hyllning till det omedvetna vilket gör det så speciellt, allting rör sig på olika vägar och korsar varandra då och då och så uppstår en fantastisk krock som man vill återuppleva gång på gång. 

Isak Hedtjärn har en speciell förmåga att få alla instrument han rör vid att andas. Allt blir levande, varje ton. 

Idag, i en längre intervju, pratar jag med Isak, som tillsammans med Sebastian, Patric Thorman och Eric Carlsson bildar bandet. Vi pratar om inspirerande möten på skivbutiken Andra jazz, om feberdrömmar och om att släppa kontrollen. 

Hur är läget Isak? 

- Trött som fan och ingen tid för vila, men ändå väldigt bra! Goda tider! 

Jag slås av hur driven och nyfiken du upplevs vara på livet med flera pågående projekt. Känner du igen dig i den bilden? 

- Jo, jag känner igen mig. Har många grejer på gång, egna och andras projekt. Våren har varit väldigt intensiv, så jag förstår att du får den bilden av mig. Lusten på livet och musiken växer fortfarande! 

Du har berättat att ditt musikintresse började med Charlie Parker. Vilket album skulle du rekommendera att man börjar med med Charlie? 

- Jag skulle inte rekommendera samma för alla. Men jag själv inspireras mest av hans live-inspelningar. Han har ett så brett förråd av olika fraser, och jag hittar fortfarande nya detaljer som golvar mig. Fraser som man hört tusen gånger, men alltid någon liten annan frasering, eller en oväntad vändning. Live at Birdland är det jag lyssnat på som mest. 

Jag brukar be artister jämföra sina nya verk som om de hade varit en fysisk plats. Vad är det nya albumet för en slags plats och hur mår människorna där? 

- Underbar fråga! Det är kanske som en konstig feberdröm, en värld där alla de senaste hundra åren utspelar sig samtidigt, dystopi och paradis. Dans på Nalen på 30-talet men det är samtidigt ett utomhusrave. Plötsligt blir allt till en tecknad tv-serie från sjuttiotalet, eller geometriska former som vimlar omkring i oändliga storlekar. Nåt sånt? Människorna känner sig lite splittrade tror jag. 

Mycket av Grismask handlar ju om att improvisera - hur fri skulle du säga att du är i improvisationen? 

- Det är svårt att mäta hur fri man är. Det finns många olika saker som påverkar hur fri jag känner mig. Och bara för att jag känner mig fri så betyder det inte nödvändigtvis att jag är det. Ju mer jag har tillgängligt i form av tekniker, idéer, lyhördhet och associationer desto friare känner jag mig, men det beror också mycket på sammanhanget, tillit, närvaro och dagsform. Det är som mest spännande för mig när jag känner att musiken kan gå åt många olika håll, och att alla är lika öppna för det. 

Tycker du att det finns ett element av "galenskap" i den här sortens uttryck? En slags hälsosam "galenskap"? 

- När jag hittade till fri-improvisation så lockades jag absolut av det jag tyckte lät ”galet”, kanske i brist på bättre ord. Jag gillar musik där folk tar risker, och har ett säregen röst eller uttryck. Att kalla det galenskap är jag tveksam till, men det är ju väldigt vanligt och lätt att kalla det så. Är det inte galnare att enbart vilja spela vad andra skrivit, eller att vilja låta precis som andra låter? 

Handlar musik mycket om att släppa kontrollen för dig, skulle du säga? 

- Ja och nej! Jag vill gärna ha kontroll i den mån att medvetet kunna få instrumentet att låta som jag tänkt, men jag kan och vill inte heller undvika impulserna att göra något jag inte alls vet hur det ska låta eller landa. Att lära mig klarinett har handlat mycket om att chansa, och chansningarna blir mer befogade med tiden tycker jag. 

Hur fungerade samarbetet med Patrik Berger? 

- Det var spännande! Hade han inte frågat om vi skulle göra en ny Grismask-skiva så vet jag inte hur lång tid det hade tagit tills nästa. Han är väldigt öppen musikaliskt, och är så skicklig på det han gör. Det var väldigt lustfyllt och kreativt att mixa skivan. Vi gick igång på idén om att vara lika fria och improviserande i mixningen som när vi spelade in. Många roliga idéer gick igenom. Bland annat la vi in ljud från Formel 1-race på en av låtarna, en annan låt mixades så det låter som att Sebbe sitter i ett rum och en radio står på. 

”Tv-showen” Grismask Show var en fantastisk upplevelse att bevittna. Hur kom ni på idén och hur gick ni till väga?

- Jag tror nog det var Patriks idé som blev startskottet för Grismask Show. Han föreslog att vi skulle mixa singeln i surround-ljud, eller vad man kallar det. Idén utvecklades till att vi släppte låten uppdelad på fyra spår, ett spår per instrument, och att göra roliga instruktionsvideos om hur man ska kunna lyssna på singeln. Min vän Niclas Skagstedt hade precis börjat köpa på sig gammal tv-utrustning från 80-talet, och jag hade nyligen jobbat med Mimmi Sundqvist som hjälpte mig med en musikvideo till ”plopp” på min soloklarinettskiva Kvarpan. Vi spelade in det mesta på en dag och hade en helt underbar och galen premiär i Göteborg i ett hotellrum under Göteborgs filmfestival. Vi spelade nyligen in det andra avsnittet som fokuserar på skivan. Det kommer ut så fort det blir färdigt. 

Foto: Press

Hur många tagningar spelades albumet in i? 

- Jag tror det var två låtar som vi spelade in varsina extra tagningar på, resten var mer eller mindre helt improviserade och jag hade en god känsla av alla dessa, Vi var klara med det mesta vid 14. Resten av dagen spelade vi in massa extramaterial i mindre sättningar. Det var någon fix idé jag hade, att använda sig av extramaterialet som pålägg på det vi redan spelat in. Vi använde nästan inget av detta förutom en slagverk/flöjt-duo som vi la till i sin helhet på spåret Double CD-DJ Deck 

Ibland undrar jag… hur får ni ihop allting när ni spelar live egentligen? Berätta för mig som är nyfiken! 

- Det handlar som tidigare nämnt mycket om tillit och närvaro för mig. Vi har sällan en plan, mer än ordning på låtar, och när vi har det så är det mer ett förslag än lag. De kompositioner jag tar med till bandet består enbart av en basgång och melodi, ibland bara en basgång. När vi spelar live väver vi ibland in dessa i improvisationer. Ofta har jag en ganska bestämd idé om hur jag vill att mina kompositioner ska spelas, det är ofta många taktartsbyten, ingen självklar tonalitet. Ibland delar som är rubato, men med en noggrann frasering. Så det är inte helt självklart hur de kan komma in från ingenstans. Det gör att låtarna ibland får en ganska annorlunda karaktär än den jag tänkt eller att det bara kommer melodifragment utan att de behöver leda till att kompositionen spelas. 

- Patric Thorman och Erik Carlsson har varit mina favoritmusiker och improvisatörer i Stockholm sedan jag var 15 år och började se dom på konserter, och det blir alltid bäst när jag inte försöker styra dem för mycket! De blir också gladare då. 

När du var yngre hängde du efter stängning i skivbutiken Andra jazz. Minns du hur det där började och vad gav mötena med Harald (Hult) dig? 

- Det började när jag gick mitt första år på gymnasiet. Jag blev helt besatt av att vara där och lyssna på musik med Harald. Efter första tillfället gick jag dit var och varannan dag efter skolan. Varje gång fick jag höra något jag aldrig hört förut, och vi diskuterade ofta olika detaljer i musik, ofta funderingar som Harald gått och tänkt på. Det kunde vara om en liten fras, en perfekt paus, ett ackord som kommer på precis rätt plats, en musikers sound, och hur idén kom eller hur det skapades rent tekniskt. Han spelade oftast upp saker utan att man fick veta var det var, för att inte bedöma något utifrån förutfattade meningar om musikerna eller skivan. När man hade försökt gissa eller helst att tillslut gissat rätt, så fick man veta. Det lärde mig mycket om att lyssna på detaljer i musiken, och att höra liknelser eller kopplingar till saker jag redan känner till. Något som på många olika plan hjälpt mig i mitt skapande. 

Jag minns att jag förälskade mig i ditt saxofon-solo i en singel av Lodet för några månader sen. Vilket är ditt favorit-sax-solo i en låt om du måste välja? 

- Hoppas inte att du menar något av mina egna solon! Har så många favoritsolon av andra, skulle hellre ge en topp-20, men eftersom jag redan fått prata om Charlie Parker så får jag nämna Eric Dolphy. Erics solo på The Prophet på skivan Live At 5-Spot har jag varit besatt av sedan jag var 16. 

Hur mycket har ditt förhållande till musik förändrats de senaste åren? 

- En tydlig sak som har förändrats är nog min öppenhet/nyfikenhet inför andra genrer. Jag var länge väldigt bestämd om att jag enbart skulle spela fri-improviserad musik och jazz, och har de senaste åren släppt den idén totalt. Det är spännande att samarbeta med folk som har helt andra referensramar än en själv.

Har musiken fortfarande samma kraft för dig? 

- Ja! Det är något jag inte tror kommer förändras alls. Men att man får fler och djupare perspektiv! 

Hur mycket påverkas du av platsen du spelar in på? 

- Ganska mycket tror jag, på ett ganska konkret vis, jag anpassar mig ofta till akustiken. Andra ljud eller människor på platsen jag spelar påverkar också, både mentalt och musikaliskt. Ibland kan ju känslomässig koppling till platsen påverka. När jag spelade in Kvarpan som består enbart av soloklarinett, så spelade jag in på den plats jag övat mest på. Det var dock mest på grund av vanan vid akustiken och hur den svarar på det jag spelar. 

I vilka miljöer trivs du bäst? 

- Alla miljöer har sin charm! 

Vilka kvaliteter söker du efter i ditt material? 

- Jag brukar inte reflektera över det så mycket, men strävar efter att ta nya vägar. Att lyssna tillbaka på något jag spelat in och bli överraskad är en god känsla.  

Vad skulle du säga inspirerar dig mest i livet? 

- Människor som brinner för något, som fortsätter vara nyfikna även i högre ålder, som leker, som är snälla! 

Vad får dig att skratta? 

- Folk som skrattar, komiska missförstånd, roliga ljud, knäppa personer, subtila skämt, kreativa ordvitsar, märkliga partytrick. 

Ditt Instagram-konto Jazzisak är ju fantastiskt. Hur går du till väga för att matcha roliga klipp med så perfekt synkad musik varje gång? 

- Tack! Jag letar efter rytmer eller tempo i rörelserna i videor jag hittar, och letar i minnet efter något som matchar. Det är extra kul när man hittar musik som matchar så många olika rörelser som möjligt, eller att hitta musik som matchar tonhöjder i videorna. 

Till sist, vilket är det finaste ljudet du vet? 

- Det ljud som kommer vid ett perfekt tillfälle. Och lugnt kluckande vatten under en brygga.

Lyssna på Moisturize/Exterminate här nedan!