 |
| Foto: Fredrik Andersson Andersson |
Harald Björk har idag släppt EP:n Off Key & Time, exklusivt på vinyl och idag publiceras en längre intervju med Harald. Jag delar stora delar av hans tänk kring samhället och kulturen. Man märker att Harald värdesätter detaljer, både i musiken liksom i livet, och det märks i det han skapar. Man märker av elden på långt håll. Han reser genom samhället, genom känslor, genom landskap med sin musik. De nya låtarna är ett DJ-set, ett set av känslor och av ljud som bokar en fantastisk resa till dig. Idag pratar jag och Harald om Berlin, om dans och om kulturens villkor.
- Bra får man ändå säga. Nygjord, outgiven vinylskiva i handen och fler roliga projekt och samarbeten att presentera inom kort… Ett rullande som håller entusiasmen uppe. Våren är en turbulent cocktail av naturens underverk mixat med den mänskliga stressen inför den kollektiva ledighet vi kallar industrisemester. Som allergiker och kulturarbetare kan det vara svårt att finna riktning den här årstiden men jag försöker träna mycket och hålla mig i rörelse, “vara kropp” så mycket det bara går.
Titelspåret är magiskt och får mig att tänka tillbaka när jag dansade som ung i Kalmar. Det var en annorlunda typ av musik, men känslan var samma. Vad dansade du till när du var yngre?
- Tack! Har alltid älskat att gå ut men musiken jag dansat till har varierat mycket genom åren. När jag var barn handlade livet mycket om skateboard och drömscenariot var att stage-diva. Lyckades vid ett tillfälle lura med min mor till NOFX på Vattenfestivalen. I högstadiet blev det mycket breakdance, tränaren Freeze langade mixtapes med electro i en källare i Skanstull. Parallellt kom Antiloop och en våg av elektronisk musik typ Nordic Rave, vilket gjorde att man stod utanför Docklands och drömde om att komma in…
- Efter polisens stormningar och satsningen på en "rave-kommission" blev elektronisk musik nästan bannlyst på lokal. Så man fick arrangera själv eller åka till nån grusgrop i typ Västerås och dansa till Psytrance. Surrealistisk tanke idag när man kan gå ut på klubb i alla fall fem dagar i veckan om man har tiden. Det spelas till och med techno på fina restauranger! Klubbscenen i Stockholm efter millennieskiftet dominerades mycket av indie-scenen så har även gått på min beskärda del popklubb - Babasonic, Metropolis, Hot Company, Donholly etc. och alla festivaler under somrarna vilka var lite som ett systembolag av musik, ett välsorterat utbud av alla genrer, och en självklarhet för svenska folket, 15-30 år, att spendera i alla fall en vecka på.
- Sedan är jag uppvuxen under 90/00-talets fantastiska legacy av popmusik & RnB, har alltid varit svag för Britney Spears hits, tack till det svenska musikundret. Har för övrigt både spelat och dansat på Söderport i Kalmar, legendarisk mark!
Hur skulle du sammanfatta det du försökt göra på EP:n?
- Off Key & Time är en samling rätt klubbiga låtar som skapades ganska nära varandra i tid. En känslomässig period som fångades i ett kreativt flöde och blev fyra låtar. Jag sitter ju på två stolar när jag ger ut mina egna verk, först kommer det kreativa skapandet och sedan kommer “bolagsbiten” där jag granskar och förstår formatet för utgivningen. Här hade jag en rätt direkt känsla av att skivan skulle fungera just som en vinyl-EP. Man ska få en “aha den kan jag spela vid det här tillfället” känsla. Men det är också mer av en ljudresa än fyra olika singlar. Jag älskar att ge ut musik och gå in i labelmanagement-rollen, en sucker för format, spreadsheets och konceptualisering…
I press-releasen beskriver du området Kranglan på oerhört romantiskt och fint sätt. Vad händer med dig när du är där? Är det där du liksom ’tankar’ din själ?
- Jag är en “Kranglan Native”, Nackareservatet är mitt hem-reservat där jag tassat runt sedan jag föddes. Har sett bävrarna komma “från ingenstans” och bygga hem av sjöarna, följt korparnas inflytt i masternas torn, hängt ute med hjortarna från Erstavik osv. Det är egentligen bara en liten plätt av skog om man jämför med en “riktig” skog, men ändå större än en park. Jag har svårt att se mänskligheten som en del av naturen och kan bli provocerad när folk säger att dom är “en sten i havet”, det är en rätt löjlig och destruktiv form av eskapism. För mig fungerar utflykter i naturen som en mental paus, en slags aktiv passivitet, en paus fri från “tänkande” som både får mig att se saker på nya sätt och bekräftar idéer från ett uppfriskat sinne när jag återvänder.
Hur började intresset för dj:ande?
- Det var under en period när jag gick från att spela gitarr och tänka bandmusik till att lyssna på hiphop och electro. Jag försökte förstå hur jag skulle uttrycka mig i den typen av musikproduktion. En flickväns kusin var DJ-resident på Snaps på Medborgarplatsen och hjälpte mig att rippa några samplingar från vinylskivor jag ville göra beats av. Han berättade att man kunde jobba som DJ och köpa backvis av skivor på Snickars vilket tände en gnista som fick mig att sälja min moped och köpa två Technics 1200.
Hur stor skillnad är det på nya spelare och att spela vinyl?
- Den tekniska användningen behöver inte vara så jättestor, man kan spela väldigt "vinyl likt" på usb-spelare. Många av oss som började spela vinyl mixar in låtar “live” på ett sätt som när man vred in den kommande låten på vinyl, mixarna går från lite otight till tight… Men sedan finns det såklart massa extra möjligheter med digitala spelare som gör att de som börjar och jobbar mycket med digitala spelare får ett annat tänk. En knapp för beat-sync så låtarna går i takt en för key-sync så låtarna går i ton, loop-punkter för vilka låtdelar du vill spela, katalogisering i recordbox för låtordning… Det är helt otroligt!
- När jag spelar vinyl kompromissar jag mer med originalverkens karaktär, vilket gör att helheten blir mindre strömlinjeformad. Men kulturens väsen har ju alltid utmanat det beteende som är mest etablerat, om man kollar på turntablist-kulturen så använde de ju vinylerna till allt annat än att spela hela låtar från a till b.
Tycker du bäst om gamla instrument?
- Inte för att de är gamla. Gitarr är ett “gammalt instrument” i min världsbild då jag kom i kontakt med det först, innan jag började med elektronisk musik. Jag använder alla möjliga elektroniska instrument, det senaste och vintage-prylar, det viktiga är att instrumentet säger mig något och får mig att tänka och handla på ett nytt sätt, att tinget tingar på fenomenologiskt manér!
. Den bästa musikaliska känslan är när man hamnar i en intressant dialog med ett instrument, det är som att sitta på en bar med kompis och babbla om livet. Man presenterar något man tänkt på, hör hur den andre resonerar kring tanken, hakar i på det nya spåret. Det blir en hermeneutisk spiral som flödar på och utvecklar något nytt. Jag gillar elektroniska instrument med en tydlig personlighet i arbetssätt och tonalitet, de får gärna vara komplexa men jag vill känna att “här är det någon som tänkt på helheten”, det är ett gäng talangfulla människor som haft en tanke bakom instrumentet och jobbat fram det ingenjörs- och designmässigt under tid med en gemensam vision.
Vilken är din mest minnesvärda DJ-spelning?
- Typ nu senaste året faktiskt både som besökare och som DJ. Senaste riktiga klubbspelningen var på NEU i Berns källare B2B med OLING. Att spela “back to back” live är den svåraste formen av DJ:ande, man har varsin samling av låtar man samlat för kvällen och så följer man varandras infall i en lång ljudresa. Detta var ett fem timmar långt set vilket är ett rätt lagom tidsspann för att verkligen kunna göra en musikalisk resa. För att det ska bli bra krävs riktigt bra ljud, en rätt full lokal med folk att interagera med och kemi mellan de som spelar, när det klickar är det magi.
- Senaste spelningen som gäst var när Sven Väth spelade i Liljeholmen härom månaden. Världens mest erfarna DJ och entertainer i ett fem timmar långt vinylset. Fullt dansgolv från start till slut, varierat musikval från det nyaste till några klassiker utan anpassning till trender. Häftigt att uppleva personen som gjorde DJ:n till stjärna i dansmusikens begynnelse leverera en sån klubbkväll med klubbkulturen helt i fokus. Utan någon audiovisuell show och konfetti, utan influencers bakom vare sig DJ-bås eller mobilkameror.
Du har tidigare berättat att du tänker på musikproduktion 60 procent av din vakna tid. Är att producera musik ditt sätt att hantera livet?
- Absolut, att skapa musik är lite som att uppleva energiprincipen i ett praktiskt experiment. Att ta känslor och kristallisera dem i fysisk betraktbar form på något magiskt sätt. Och magin i att kunna ta absorberad negativ energi och genom den kreativa processen i musikskapande skapa positiv energi. En slags syresättning av tillvaron som är helt livsnödvändig för mig.
Om vi tänker bort studiolivet, i vilka andra miljöer trivs du bäst?
- Jag gillar dynamik och variation. Jag kan känna mig extremt “jordad” när jag ligger naken i nån sjö ute i skogen efter ett bastubad men älskar också känslan av att komma till den kvava sommarluften i typ Amsterdam eller Berlin, det “riktiga” Europa där folk är ute i parker, stökar runt och lever ut. Japan är också ett bra exempel på ett land som har både ro och liv…
- Jag har alltid varit väldigt social men också haft ett stort behov av att gå in i ensamheten av introverta kreativa rum och nörd-intressen.
Hur mycket påverkas du av platsen du spelar in på?
- Den fysiska platsen är rätt oviktig under själva inspelningen, utgångspunkten för mitt skapande är väldigt mycket känslotillstånd. Att gå in i och skala upp känslorna är en kunskap man övar upp när man arbetar med konstnärliga uttryck. Sedan påverkar platser man befunnit sig på ens känslotillstånd, det blir som ett slags arkiv att jobba utifrån. För mig är det nog som näringsintag, man samlar på sig känslor under tid från olika platser och tillfällen, sedan vid själva “genomförandet” av musiken är det viktigaste att jag har tid och bra verktyg för att realisera musiken då kan jag sitta på en pinnstol mellan fyra vita väggar.
Vad skulle du säga inspirerar dig mest i livet?
- Livet; egen rörelse och friktion, andra människor, deras handlingar, skapande, konst, visioner. Synergier av att inspireras och inspirera andra, det är nog roten i kreativiteten.
Du bodde en tid i Berlin när du var yngre. Min fru bodde också där i fem år och hyllar den staden konstant. Om du jämför med Stockholm där du bor nu, vilka nackdelar och fördelar har de respektive städerna?
- På den tiden jag bodde i Berlin var det otroligt avslappnat i kombination med att vara ett epicentrum för skapande och kultur. De flesta som bodde i staden höll på med någon form av scenkonst eller kultur och både levnadskostnad och jargong var anpassad efter det, lite ruffigt men skönt, 1€ döner, 1€ Becks. Man kunde få en lunch för fem kronor eller gå på Weinerei och betala vad man hade råd med för tillfället. Det var lite som att staden “värdesatte” och möjliggjorde ett liv med konst och kultur. Successivt förstod man att Berlin var frukten av ett land som värdesatte kultur genom statliga bidrag och olika regleringar till utövarnas fördel. Mycket är förändrat idag men jag förknippar absolut Berlin med frihet och acceptans. Jag har hört det snackas om Leipzig en del, att de ska vara det nya, men Berlin är alltid Berlin.
- Sverige har en väldigt lång tradition med utbredd neoliberalism. Folkhemmet, den svenska modellen osv var fantastiska på många sätt men det har alltid funnits en ganska homogen tanke och beräkning på den individuelle medborgarens lönsamhet som sitter i väggarna och i hur vi svenskar lever. I Sverige är allt väldigt rent, nytt, strukturerat och reglerat men livet är väldigt dyrt och som medborgare lever man med pressen att “fungera” och sköta sig genom arbete och flit och inte störa sina grannar.
- Det är extremt svårt att driva en kulturverksamhet i Sverige som inte är kommersiellt funktionell, tanken på rent konstnärliga verksamheter håller nästan helt på att suddas ut i vårt logiska och konservativt effektiviserade samhälle. Mätbarhet och funktionalitet är väl två ord som symboliserar Sverige på gott och ont.
Vad önskar du att Stockholm hade mer av? I musikväg och som stad generellt.
- En förståelse för kulturens vikt för mänskligheten. Den holistiska förståelse för vikten av olika typer av levnadsvärden har urholkats något extremt de senaste trettio åren till en grad att kultur nästan bara ges utrymme när den kan förstås som ett verktyg för att skapa ekonomisk vinning för något annat. Det kan vara allt ifrån en “aktivering” av ett bostadsområde till att lansera en restaurang eller få folk att köpa vitt snus. En sådan typ av kulturell “scen” skapar ingen grundförståelse för vikten av kulturens egenvärde. Det skapar event, men det skapar inga levande scener och kulturellt liv!
- Om människor ska ta del av kultur så måste den vara tillgänglig, kulturen måste vara en del av vardagslivet typ; “på torsdagar brukar vi ses på lokala stället och kolla på banden som spelar”, “På söndagar brukar vi gå på en gallerirunda och kolla konst”, “vi har en fantastisk teater i centrum dit vi brukar gå på hela familjen”. Helt normala samhällsaktiviteter som alltmer bytts ut mot enstaka events. Det spelar egentligen ingen roll att medborgarna får högre löner. I ett samhälle där den kulturella upplevelsen inte är en del av vardagen finns det ingen logik att spendera varken tid eller pengar på regelbundna konserter, teatrar, klubb, utställningar eller att köpa skivor. Då lägger invånarna fri tid och pengar på dyrare mat, ett nytt kök eller en bil eller en charterresa eller typ träning. En massa praktiska quick-fix saker som känns “nödvändiga” men som inte utvecklar människolivet; vilket de som levt innan oss lagt grund för genom den levda kulturen. Man kan inte “skapa en levande stad” om inte människorna lever staden. Det är livet som är kulturen, kulturen skapar livet. Mer scener mitt i smeten med långa öppettider och överösa med kulturbidrag utan motprestation!
Var går du helst ut i Stockholm?
- Där jag eller mina vänner spelar så man har lista, hehe. Lite så är det, Stockholm är dyrt och som kulturarbetare är inte kulturbudgeten asfet, men samtidigt har jag mycket vänner som arrangerar saker. Stadsgårdsterminalen gör ett väldigt bra jobb med att bygga en scen för indie och rock, det ligger också “i staden” vilket gör att det faktiskt har en möjlighet att göra staden levande. Jag hoppas att det blir ett ställe där folk faktiskt hänger, typ som Debaser Slussen var en gång i tiden. Samma sak med Klotet/Bar Zeppelin/Pelago osv. Alla ställen runt Slussen har sorgligt nog en konstant kniv mot strupen på grund av en liten grupp knösar tycker att de har köpt sig något slags veto att reglera Stockholms kulturliv... Det är en annan baksida av bostadsmarknaden...
- Sedan har det poppat upp flera drivna “sunkhak” innanför tullarna som Snövit och Spicebar vilka drivs av folk som förstår och lever kultur, en slags motpol till aktiveringarna i utkanten av staden. Klubbmässigt är det nog Berns källare NEU. De har bra ljud och bra DJ’s, plus att det är intimt, mitt i stan och folk går dit för att dansa och de levererar en kontinuitet! En helhet som bara kan byggas av genuin passion och närhet till scenen. En riktig klubb 2025 som inte känns “event” eller “aktivering” av ett stadsplaneringskontor, hatten av!
Har din inställning till musiken och det du gör förändrats med åren?
- Jag var nog rätt ung när jag förstod kombinationen av musikens enorma värde och lättsamma lekfullhet. Att något kan vara både lek och allvar. Sedan är det klart att man påverkas av att folk runt omkring en, vilka inte är kulturutövare, “växer upp” och börjar se kultur som något man “sysslade med som ung” och börjar se det som mindre seriöst. Sveriges geist av kategorisering arbete och hobby. Men jag har ändå haft lyckan att parallellt med tidens gång både utbilda mig och få ett slags “erkännande”. Som typ “rättfärdigat” mitt fortsatta skapande, även om man fortfarande tvivlar periodvis...
Till sist, är du redo om krisen eller kriget kommer?
- Om krisen kommer så får jag förlita mig helt på att mitt tidigare album Kris & Konflikthantering chockstiger så pass i värde att jag kan byta min backstock av vinyler mot bröd och vatten. Jag rekommenderar alla hushåll att köpa hem en skiva i förberedande syfte inför den dagen internet slås ut… Internet är det som ryker först i krig, kom ihåg det! Det finns finns några exemplar av albumet på min Bandcamp!
Skaffa dig ett ex av Harald Björks Off Key & Time genom att klicka här bland annat!
