 |
| Foto: Press |
Lovisa Holten debuterade för nästan exakt två år sedan. Vemodet kändes ända in i fingertopparna men det var en vacker debutsingel som sedan tog plats på känslostormen The Garden. Lyssna exempelvis på titelspåret eller Bitter från EP:n och förstå att Lovisas röst verkligen kan bära världar av känslor utan att svikta. Hon har en otroligt stark stämma och hon är ytterligare ett bevis på att den största styrkan ofta finns just i rösten, sen är egentligen inte musiken sekundär på något sätt, men jag tror att det är alltför lätt att ösa med styrka i låtar fastän styrkan redan finns där redan från början, hos just själva artisten.
Lovisas americana-klänning bär på vackra detaljer. Hon bär upp den fantastiskt.
Det är ofta vemodigt och nära till känslor. Människans känslor samt naturens och drömmarna finns om hur de ska finna samklang med varandra. Jämtland, där hon är född, och dess natur ligger henne varmt om hjärtat och nog märker man kärleken till just naturen i hennes sånger.
När jag lyssnar till singeln Colors of the landslide, som släpptes förra året, tänker jag på en nattlig färd genom ett öde landskap och munspelet samt gitarrer lyfter inte bara låten, utan ger mig just också bilder att njuta av, bilder som målas upp vackert under tiden låten kör långsamt framåt genom natten.
Senaste singeln Whatever comes around (acoustic) är som namnet antyder en avskalad sak. Jag skulle säga att låten, som är en livetagning, bär på hennes starkaste sånginsats hittills. I texten så sitter hon som på en stol i mitten, ensam, och ser jorden på två olika sätt. Dels avgrunden som vi håller på att skapa av den - samt möjligheterna, naturen som kramar oss, blåser igenom oss och ruskar om oss - som vi så väl behöver. Det blir både som en hyllning och en reflektion över det vi älskar men ändå lyckas förstöra. Det är otroligt vackert och stillheten talar återigen högst. Jag vill lyssna om och om igen.
Lyssna här nedan!
