Skrik. Gitarrerna på Nära Dödens andra album låter som skrik. Skrik från själen, uppgivna sådana. Men skriken manar samtidigt på hoppet. Det kanske går att passa in i det här livet, det kanske går att odla hopp även här. Jag som älskade debuten Slänger ingenting har saknat bandet och verkligen längtat efter ett nytt album. Jag skulle säga att känslan här är mer rak, mer energisk, mer rå. Nära Döden står i mitt vardagsrum och larmar. Det är så det låter och det är så jag vill höra dem. Där det på debuten fanns lugnare stunder, som i fantastiska Du lärde mig att bli en vän, är det mer konstant tryck på gasen här, med undantag av instrumentala En privat död.
På Villkorslöst har man fört över energin från debutens De va ja till i princip alla låtar. Låtarna andas ofta i korta ögonblick och det är intensivt och ofiltrerat.
Där debuten handlade mycket om att växa upp så handlar uppföljaren om att finna sig i livet och våga bottna i det som sker. Mycket förändras i takt med att man blir äldre, relationer - både den till andra och den till en själv. Tiden rör sig ofta snabbare än man tror och det gäller att hinna bottna i alla känslor innan man förmultnar och torkar ut. Livet och kärleken, ingenting är svart eller vitt och både livet och hjärtats lust kräver uppoffringar. Jag som själv är en ganska ängslig själ känner igen mig i många av bandets rader och jag hade kunnat tatuera själen full av dem.
Hanna Winberg har en fantastisk röst och får orden hon sjunger att pulsera. Aaah-körerna är fantastiska och de ofta upprepande orden hamras in i ens kropp på ett härligt sätt. Räcker nog, en av singlarna inför albumet, bär på en, medvetet eller ej, slags hyllning till Broder Daniels When we were winning. Passande oavsett, då mycket av den låten fångar det som jag upplever att Nära Döden handlar om. Uppväxten, förändringar som kommer med åldern, nostalgin och rädslan som springer ikapp med varandra.
Låtar som Missar tåg, Helvete samt Hem igen är raka käftsmällar och kommer vara en del av mitt soundtrack hela året. Minst.
Alla känslor får liksom utlopp i bandets texter och det speglar sig än mer här även i musiken. Det är ett musikaliskt gatlopp, en tonsatt krasch mellan verkligheten och ens känslor, hoppet och samtidigt det som river det itu. Som mycket annan livsbärande musik så bygger Nära Döden ofta på kontraster mellan olika känslor. Det är bland annat därför bandet är en sån otroligt härlig infektion i musik-Sverige.
Lyssna här nedan!
