 |
| Foto: Egentid |
Jag lyssnar mycket på amerikanska The National och de kallas ofta för "sad dads". I Malmö möts vi nu av bandet Egentid, ett femmanna-band som lärde känna varandra på en pappaträff och om The National är "sad dads" så skulle jag säga att Egentid åtminstone är melankoliska pappor. Debutsingeln Call you back känns både varm och samtidigt då melankolisk. Det är oavsett en låt som är svår att sluta lyssna på. Texten innehåller en del moln men bandets varma uttryck gör att molnen spricker upp och hela låten liksom omfamnar en. Det är väldigt fint. Idag gästar Egentid bloggens serie "Fem album" och Spotify-länkar till albumen, där det är möjligt, hittar ni genom att klicka på det specifika albumets titel.
När jag första gången hörde Introduction från Bryter Layter var jag såld. En ny dörr öppnades till min själ. Det briljanta gitarrspelet, poesin, de bitterljuva stråkarna, rösten, arrangemangen och de förtrollande melodierna, har aldrig lämnat mig sedan dess. Alla tre av Nick Drakes album är mästerverk, men Bryter Layter är det jag återvänder till mest. Skönheten i hans musik är en ljuv påminnelse om att världen är förtrollande vacker och i grunden god.
/ Björn Rydhög
The War on Drugs - Wagonwheel Blues (2008)
Även om jag gillar The War on Drugs senare album, där Adam Granduciel går all in på arena och papprocken, så återvänder jag alltid till deras första. Här är allting lite råare, en vägg av ljud där melodierna får kämpa sig fram, men där vi istället får dansa. Sätt på Taking the farm och rör på armar, höfter och ben!
/Petter Engström
Snarky Puppy - We Like It Here (2014)
Snarky Puppy producerar musikglädje som är en fröjd för både örat och ögat. Gränslös kreativitet möter teknisk världsklass. Skaparglädjen fullkomligt lyser igenom när man tittar på studioinspelningen av låtar som Lingus och Sleeper (en YouTube-visit rekommenderas.)
/Rasmus Schöning
John Frusciante - Shadows collide with people (2004)
Mitt favoritalbum är nog Shadows collide with people.
Det är ju svårt att sätta ord på varför...
/ Petter Brohagen
VOLA - Applause of a distant crowd (2018)
Jag är uppväxt som hårdrockare och det är fortsatt dit jag vänder mig för mina absoluta favoritalbum. Danska metalbandet VOLA gör underbar musik med vackra melodier, tungt röj och finkänsliga produktioner. Alla deras fullängdare är fantastiska men Applause of a distant crowd från 2018 har nog flest starka låtar.
/ Thomas Mobacker
/ Egentid
Lyssna på Call you back här nedan!
