Fade in av Brotherhood är en låt jag lyssnat på mycket de senaste åren. När hjärnan klär sig i svart och världen är sådär gråmålad, så känns det som en låt som både förstår och lyfter mig. Just mörker och människors sätt att hantera det är ett vanligt tema hos bandet. Bandet albumdebuterade 2012 och har grävt runt i mörkret en hel del sedan dess. Just Fade in, som släpptes 2022, är både melodiös och tung och det är en sån låt som kraschar in i ens huvud och lämnar spår för alltid. En annan låt av bandet jag bär nära min själ är Things I do at night. Låten är hämtad från EP:n The Dark, en EP som vandrade genom sorgen av en förlorad förälder. Ibland är det som att livet plötsligt befinner sig i en mörk mörk dimma. På något sätt tar man sig ofta ur det, även om det sällan känns så just då. En fantastisk EP som visade på storverk redan i början av bandets karriär.
Förra året släppte de en singel. Día de Muertos betyder De dödas dag på spanska och det är en viktig mexikansk högtid där tron på att de döda kommer tillbaka under just den högtiden är mycket stark. Texten till låten beskriver en person som förknippar livet med värk och leda och som söker efter något annat, något ljusare. Han bär en önskan om att släppas fri. Texterna är generellt välskrivna och väjer som sagt inte undan för jobbiga saker som korsar livets väg men det tycker jag inte heller att man ska. Att skriva om det jobbiga får möjligen inte mörkret att suddas ut men det blir lättare att hitta ut ur det, tror jag.
Senaste singeln är en dubbelsingel.
På singeln I wear death / Stay away så fortsätter bandet att utforska gothrocken, med spår av hur den lät förr och hur den kan låta idag - om man mixar samman det klassiska soundet med något mer modernt. I wear death är bland det råaste jag hört från bandet, det är något med stämningen man skapar i låten. Något ondskefullt och mystiskt på samma gång. Stay away är mer poppigt melodiös vilket skapar en fin kontrast till det tyngre och långsammare tvillingspåret. En fin synth-slinga hörs i bakgrunden och hade gärna fått lyftas fram än mer. Men den är en fantastiskt bra singel oavsett och Brotherhood får mig att sakna Bay Laurel mindre. Jag vill inte säga att Brotherhood liknar Bay Laurel särskilt mycket, men de är grundade i samma själsliga tvivel som det värmländska bandet och de delade samma influenser. Brotherhood skapar en egen värld av de influenserna. En värld jag gärna besöker.
Lyssna här nedan!
