Sedan dess har produktionen flyttat tillbaka till Sverige och glassen tillverkas idag i Jämtland.
Före försäljningen använde Järnaglass uteslutande mjölk, men den har sedan dess ersatts av skummjölk och i vissa fall skummjölkspulver. Jag upplever att det gör glassen grynigare och att en del av gräddigheten går förlorad.
Det är också det största problemet med smaken Salt Karamell, som innehåller både skummjölk och skummjölkspulver. Att större delen av glassen är ekologisk är förstås positivt, men det väger inte upp det jag upplever som en försämrad smak. Glassen innehåller dessutom förtjockningsmedel, som varken är frigående, närproducerat eller ekologiskt.
Salt Karamell är en av mina absoluta favoritsmaker när det kommer till glass. Österhagens variant Salt Gräddkola förvandlar ständigt mina smaklökar till båtar på ett underbart glasshav. Det är nästan det enda havet jag vill drunkna i.
Järnaglass når inte alls samma höjder.
Glassen hade behövt vara gräddigare och saltare, och kolasåsen hade gärna fått släppas lös i stället för att hållas i koppel. När man väl stöter på den är smaken ljuvlig, men jag hade gärna sett en hel flod av kolasås genom glassen i stället för utmätta små öar av agavesirap.
Jag tror att smaken hade vunnit på att Järnaglass ägare blickade tillbaka mot hur märket var innan det växte ur sina småskaliga kläder. För ibland är det faktiskt inte fel att titta i backspegeln. Inte minst när man har tappat bort något på vägen.
