![]() |
Foto: Mattias Eliasson |
Alvina Birgerssons projekt Vem e Vina har skrivit min själ mer poetisk. Jag har känt varje känsla genom hennes texter och de öppnar upp världen på både ett viktigt och väldigt fint sätt. Genom konsten, genom texterna tar hon upp handskarna och brottas med både personligt mörker liksom samhällets dito. Jag som själv gillar poetiska och ser en nyfikenhet i språket och hur man kan skapa en annan slags värld i hur man uttrycker sig uppskattar verkligen Alvinas texter som bär på två stora rum av eftertanke och känsla.
Förra året släppte hon bland annat albumet Allt / Inget. Jag föll verkligen för låten Kollektiv och hur hennes röst där borrar sig in i kroppen, i samhället, i världen. Varje ord berör i sin intensitet. Titellåten är också otrolig, en duett med Papa Lotus. Också där finns intensiteten och låten är en slags titelförklaring från Vem e vina. Ett möte med en annan artist känns så självklart i hennes värld som lyfter andra och bidrar med möten, med både känslor och människor. Möten med det svåra som möter många av oss varje dag. Hon tar bort stopp-skyltarna och vädjar istället om en öppenhet kring det karga, det jobbiga. Gröna oliver berörde också i sitt tunga och vemodiga landskap.
Nya låten heter Titanic där Alvina sjunger om en värld som är bipolär. Jag hör sorgen i hennes lätt spruckna röst i verserna. Det är drabbande att lyssna på. Man vill ta sin själ och lägga den som en filt över de skavande känslorna. Samtidigt försöker hon hålla huvudet ovanför ytan lite till, hålla livets muskler igång så bra det går. Själv tolkar jag låten som att ha mött en inre isberg och kolliderat, samtidigt försöka hållet livet flytande och simma igenom det jobbiga. Få några extra livsviktiga genom människorna runt om en. Det är en fantastisk låt.
Lyssna här nedan!