 |
| Omslagskonstverk: Jeff Olsson Rygg 1 / Back 1 |
Jag älskar låtar som fylls av vackra detaljer. Såna låtar slutar aldrig utvecklas och det är oerhört intressant och spännande att få ta del av. En sådan låt är Lonesome Handsomes debutsingel In this ghostly domain. Låten börjar som ett inre viskning från vildmarken. Lite ödslig, samtidigt som något dunkelt och lite skrämmande försöker ta över marken. Något närmast hotfullt, samtidigt vackert och mystiskt. Jag lyssnar med andakt. Cecilia Österholm som ligger bakom projektet är sen tidigare ett känt namn från Siri Karlsson och Erika & Cecilia. Detta är en ny väg, ett nytt sound, en ny del av Cecilias själ som hon så fint delar med sig av. Idag gästar Cecilia och Lonesome Handsome bloggen för att dela med sig av flera musikminnen!
När man spelar nyckelharpa får man en del rätt udda spelningar, men en av de mest märkliga var den kvällen jag fick ett samtal:
"Tjena Cissi, det är Benny! Jag har ett lite ovanligt uppdrag kanske, men skulle du vilja spela Hej Tomtegubbar på en begravning?”
Det var Benny Andersson som ringde och någon vecka senare stod jag i en kyrka någonstans i Södermanland med min spelkompis Olof och spelade Hej Tomtegubbar på en begravning.
Ett särskilt minne från tonåren är när jag var inbiten folkmusiker som bara lyssnade på folkmusik och åkte på varenda stämma jag kunde hitta. Jag och min kompis Kerstin blev en dag inbjudna att spela på en dansperformance vid en gammal skola i Almunge, norr om Uppsala. Det var ingen vanlig spelning – butoh-dansaren och koreografen Su-En hade sin bas där, och hon hade nyligen koreograferat en video för Madonna. Vi var sjukt peppade. Jag hade ingen aning om vad butoh var, men det spelade ingen roll – det lät coolt.
Så vi kom dit, och performancen skulle ske i trädgården, och vi blev ombedda att gå runt och spela där. Det var avslutning på en kurs, så runt oss krälade 20 dansare på marken. Vi hade med oss Bosse, en äldre spelman, och jag minns hans ansiktsuttryck när dansarna satte igång. Han var fullständigt förfärad! Det blev en krock mellan världar – Bosse som hade ena foten stadigt i svensk folktradition och så butoh-dansarna som såg ut som en levande Salvador Dalí-tavla.
Ett annat minne jag alltid skrattar åt är från Brasilien, där jag var med Maria Arnqvist, min duo-partner i Siri Karlsson. Vi blev vid ett tillfälle inbjudna att spela in med ett brasilianskt hårdrocksband. De verkade mest exalterade över Marias saxofon men tänkte att jag också borde bidra på något sätt. Så jag fick instruktionerna:
– "Kan du inte spela lite… indiansk musik?"
Så där stod vi, Maria och jag, i studion i flera timmar och öste på med saxofon, nyckelharpa och all möjlig ljudkonst medan hårdrocks-snubbarna hängde utanför och rökte på. Vi var helt inne i musiken och de i något annat. Dagen efter drog vi vidare till São Paulo för att spela på en julfest för svenska företag. Brasilien - kontrasternas land.
Ett annat oförglömligt minne är från en turné i norra Spanien med Erika, när vi på något vis hamnade på ett ciderhus i Frankrike. Där var borden stora och rustika, perfekta att spela på, och väggarna kantades av gigantiska ekfat fulla av cider. Man gick fram, vred på en kran, och försökte fånga cidern i sitt glas. Ju längre kvällen gick, desto mer bortglömda blev glasen. Till slut stod alla bara där med öppna munnar under tappkranarna och fångade cider direkt från fatet.
/ Cecilia Österholm, Lonesome Handsome
Lyssna på In this ghostly domain här nedan!
